onsdag 26 juli 2017

Äkta amerikanska jeans - Jan Guillou

Nu har Jan Guillous stora romansvit kommit fram till 50-talet och då börjar jag också känna igen mig. Så tydligt har nog aldrig min klasstillhörighet utpekats för mig.

Även om min uppväxt skiljer sig enormt mycket från Guillous och huvudpersonen Eriks, så hade vi i alla fall musiken gemensamt. Elvis! Och byxorna, även om vi inte hade äkta jeans, så hade vi något som påminde om dem och vi kallade brallorna för ”farmare”. De skulle sitta som ett extra skinn. Raggarbilarna körde sina rundor och bilarna hade förutom skinnsäten också spelare för EP-skivor. Vi stärkte våra underkjolar i potatismjöl och tuperade och sprayade håret till stora ”hövålmar”, men några frallor i håret användes nog inte - det var en ren skröna. Vi hade vita gympaskor som envisades med att bli solkiga. Mycket krita användes på de skorna! Läppstiftet var rosa och mascaran kolsvart. Det var rock´n roll som gällde. Jag fick besök från Sverige av en något äldre tjej (brevvän) och hennes kjol var enorm, det visade sig att hon hade en underkjol av skumgummi. Min far kallade henne helt enkelt för ”Skumgummirumpan”.

Guillou inleder berättelsen 1953 och berättarrösten får vara den nioåriga Erik, som nu representerar den fiktiva familjen Lauritzen, och som ännu så länge bor i Saltsjöbaden i ett bättre ståndsliv. Det här är en roman om klass. Vilka möjligheter som du har om du är född i rätt grupp och fått utbildning. För även om du förlorar din förmögenhet, så står du inte utan möjligheter. Här behöver mamma Lauritzen inte ta ett städjobb utan kan satsa på arbeten med mera status, även om hon temporärt hamnar i Nils Adamssons affär och säljer ”knullgummi”.

Händelserna i omvärlden berättas ur ett barns perspektiv blandat med lekar och ett fantasiliv som förvandlar tråkiga stunder till något spännande. Ibland tar fantasivärlden över helt, som när Erik och hans kompis slår cowboyerna blodiga så att de måste plåstras om på sjukhus. Men Erik är nog inte riktigt medveten om omvärlden ännu och när Stalins död ropas ut på löpsedlarna, sörjer Erik för han tror att det är Chaplin som är död.

Den här berättelsen liknar ingen av de andra böckerna i serien - och den är fullständigt briljant!

Helt plötsligt skiftar berättelsen fokus. Nu är det Erik som år 1968 berättar om sitt liv i romanen och drömmer om i första hand tentamen, sedan ett författarskap och därefter möjligen revolution. Berättelsen om den nioåriga Erik är den roman han skriver och kontinuerligt sänder till Johanne som numera blivit litteraturkritiker på DN och som han enträget uppmanar att skriva sina memoarer från kriget där hon ingick i den norska motståndsrörelsen, (se boken ”Blå Stjärnan”).

I denna roman träder en kämpande mor fram, hon som förlorat allt materiellt, men inte lämnar sina överklassvärderingar. Hon tar sig an livet med bravur och hennes språkkunskaper ger henne anställningsmöjligheter som inte en kvinna från underklassen hade haft en möjlighet att få. Så trots att livet förändrats drastiskt för Eriks familj, bestående inte bara av Erik utan av mamma och en yngre bror, så är ändå deras möjligheter betydligt bättre än för någon från en underklassmiljö.

Jag har för många år sedan läst Jan Guillous ”Ondskan” och när Guillous alter ego (för det är väl han, i alla fall delvis?) Eric kommer till internatskolan så skiljer sig berättelserna åt väldigt mycket. Så kommer överraskningen och berättelsen får en ny dimension när Guillous alter ego från ”Ondskan” Erik Ponti också kommer till skolan. Smart grepp!

I romanens värld är allting möjligt och om "Ondskan" var den mörka berättelsen om Guillous liv så är "Äkta amerikanska jeans" den ljusa. Vem bryr sig om vad som är sant och vad som är fiktion. Guillous rika fantasivärld har gjort honom till en gudabenådad författare!

Trots allt så är berättelsen om 50-talet den uppväxande Eriks berättelse och han är nog lite trångsynt. Jag hoppas att Guillou ger oss en berättelse om femtiotalet som är lite mer nyanserad och historiskt innehållsrik. Gärna med Johanne som berättare.

Jag upplever den här boken som den bästa i serien.

tisdag 25 juli 2017

Collage - Cherstin Juhlin

Bokutgivningen i Sverige är bred och floran av egenutgivare växer. Drömmen att bli författare finns hos många. Bland egenutgivarna finns Cherstin Julin, en pensionerad polis, och hon skriver som väntat deckare. ”Collage” är ett trevligt guldkorn. Boken skulle gärna ha fått vara dubbelt så lång, jag sträckläste den och den tog slut alldeles för fort. Jag smålog lite när en av Cherstins karaktärer hade för avsikt att läsa en roman ”Livet har sitt pris” också den egenutgiven av en pensionerad polis. Jag har faktiskt helt nyligen läst en bok av honom som heter ”Döden har sitt pris”.

Polisens arbete och samarbete och stämningen på arbetsplatsen är i blickpunkten. Det är lätt att igenkännande dra på smilbanden, för alla arbetsplatser har något eller någon karaktär gemensamt. Huvudpersonen, polisen Annika, är sextiotvå år och bara det är inte alltför vanligt i deckarfloran – och inspirerande. Hon är gift med en pensionerad kollega, som ligger kvar i sängen och drar sig när hon går till jobbet. Annika känner sig inte klar för pensionen ännu, men en kvinnlig polis som ser pensionsåldern närma sig, henne kan jag och äldre kvinnor identifiera oss med.

Storyn är inte märkvärdig. En sedan år 1999 försvunnen konstnär. En ung flicka som mördas på väg till sin arbetsplats. Konstnärens sambo anmäler stöld av tavlorna. Annika tilldelas tavelstölden, men hon kan inte låta bli att snegla på mordet. Jag ska inte beskriva innehållet mer, annat än att det är både intressant och småspännande här och var. Annika snubblar över en ledtråd i mordet som verkar leda till en person i hennes närhet.

Författaren målar upp en trovärdig berättelse med bra dialoger och skriver med ett lättflytande språk. Det finns lite små korrekturfel, men de störde inte min läsning. Kapitlen är korta och hela boken är lätt att ta till sig. Med denna berättarstil kan Cherstin Juhlin nå långt och kanske till och med få till en betydligt längre bok.

”Collage” är den tredje boken i en trilogi och de två andra har jag inte läst. Men jag tycker att Cherstin Juhlin i den här boken verkligen lyckas med konststycket att få polisens vardag trovärdig och samtidigt få in två spännande brott.

Bokus E-bok Adlibris E-bok
  

torsdag 29 juni 2017

Tre romaner av Anita Shreve

För länge, länge sedan lyssnade jag på en ljudbok (kassetter) som hette ”Där vågorna bryts” av Anita Shreve. Jag tyckte mycket om den, så när jag hittade tre romaner av författaren i tvättstugan så kastade jag mig över dem.

Pilotens hustru


Den här boken har blivit filmad. Den är riktigt bra.

Kathryns man är pilot och mitt i natten väcks hon av att det bultar på dörren. Då får hon beskedet att planet har exploderat och ingen har överlevt. I all sorg och förtvivlan så är medierna på hugget, var det ett pilotfel, tekniskt fel eller attentat. Ryktet börjar gå.

Kathryn försvarar heroiskt sin man, han var inte deprimerad, han begick inte självmord och tog alla passagerare med sig. Så småningom framkommer saker som gör att hon förstår att hon inte kände honom alls, även fast de varit gifta länge och har en tonårsdotter. Tillvaron blir en mardröm.

Författaren skriver att historien är uppdiktad, men om jag inte kommer ihåg fel så finns liknande historier om piloter i verkligheten. Piloter som lever två liv.

Ljus över snö


Det här är en finstämd historia om en man och hans tolvåriga dotter Nicky. De flyttar från New York till ett avlägset hus på landet när hans hustru och baby dödas i en bilolycka. Pappa Robert har svårt att hantera sin sorg. Han vill vara ifred. Han lämnar sitt arbete som arkitekt och börjar snickra möbler till försäljning, men det är inte många kunder som kommer den besvärliga vägen till deras hus.

Det är Nicky som berättar historien.

En kväll i skymningen går far och dotter en promenad i skogen, med snöskor på fötterna. Det är något som har blivit en vana. Så hör de ett gnäll, ett ynkligt ljud, och de börjar leta med ficklampa och i en blå sovsäck ligger en nyfödd baby, övergiven och lämnad i skogen för att dö.

Nickys pappa lägger barnet mot sin hud och de börjar vandringen tillbaka till huset för att ta bilen till sjukhuset. Nu blir Robert småkändis, hans namn står i tidningen, och så kommer en ung kvinna som säger sig vilja köpa möbler. Ganska snart förstår Robert att det är ett svepskäl, men vad vill hon egentligen?

Den här boken är verkligen läsvärd. Nickys funderingar och sorg lämnar avtryck.

Vikten av vatten


Den här boken är också filmad. Den utgår från ett autentiskt brottsfall där två norska invandrarkvinnor mördades på ön Smuttynose (i ögruppen Isles of Shoals) år 1873. Vittnesförhören har författaren citerat ordagrant.

Jean Nichols ska göra ett reportage om det omdebatterade fallet och seglar dit tillsammans med sin man och lilla flicka Billie, sin svåger och hans nya flickvän. Fyra vuxna och ett barn trängs på segelbåten och privatlivet går upp i rök.

Berättelsen växlar mellan mordet och relationsdramat ombord. Jag hade lite svårt att komma in i boken, men det var nog för att jag var okoncentrerad.

Den är helt klart läsvärd och det gamla mordfallet är för mig det mest intressanta.

Flera böcker har skrivits om historien och på Wikipedia kan man läsa bl.a.


The island is best known for two murders that occurred there. On 6 March 1873, two Norwegian women, Karen and Anethe Christensen, were strangled and one struck with a hatchet. A third woman, Maren Hontvet, escaped and hid on the island at a place now called "Maren's Rock". Maren, the only witness to the murders, identified a German-born fisherman, Louis Wagner, as the killer. Wagner was tried, convicted and, although he maintained his innocence, hanged. Despite an airtight case, so vehement was his denial that people long believed he was innocent.” 

onsdag 28 juni 2017

Döden har sitt pris - Jan-Eric Boo

Jan-Eric Boo är en helt ny författarbekantskap för mig och en angenäm sådan. Jag läste hans bok ”Döden har sitt pris” i sommarstugan när jag pausade från klippning av buskar och ansande av gräs och ogräs. Jag läser författarens hemsida och får mig berättat att han började som fotograf för att sedan bli polis, både inom utredningsverksamhet och underrättelseverksamhet och som civilpolis för både FN och EU. Det märks att han har kunskap om det han skriver.

En serbisk lastbils sprängs i Hässleholm. I vraket hittas en kropp – troligtvis chauffören som tagit en paus. Det visar sig att han skjutits innan bilen sprängdes. Är sprängningen ett försök att dölja ett mord? Efter en lite trög startsträcka fastnar jag i läsningen och även om boken inte kan kallas bladvändare så känns den autentisk och triggar till vidare läsning.

Poliserna Michael Lundell och Mirka Salo, brottsbekämpare av den grövsta organiserade brottsligheten, kopplas in på fallet och utredningen leder dem till Bosnien. Poliskaraktärerna är intressanta och väl utmejslade. Michael närmar sig pensioneringen, har svåra upplevelser bakom sig (utspelar sig i den första boken som jag inte läst), men hans trauma framgår och han tvekar att gå tillbaka till polisen, men tar ändå steget. Mirka är betydligt yngre och har en dotter som inte längre bor hos henne. De är dock ett bra radarpar och är sammansvetsade i ett kamratskap som balanserar på en förbjuden linje de inte får överträda. Och nu har Mirka fastnat i ett destruktivt förhållande med en tjusig karl som hon alldeles för snabbt flyttade ihop med.

Jag drog på smilbandet när jag i slutet av boken läser vad Mirka anför på den stora morgonsamlingen på länskrim om den föreslagna rikspolischefen: ”... Dessutom har jag inget som helst förtroende för de föreslagna nya rikspolischefen. Tänk bara på hans bakgrund i punkbandet Bad Boo Band och skivan Knulla i Bangkok. Ser man dessutom på hans tidigare bedrifter som chef för Migrationsverket och Försäkringskassan blir jag inte imponerad. ...”

Det är en riktigt bra och läsvärd bok. Här är 266 sidor både sorg och glädje, och livets alla förtretligheter plus en utredning som så sakta leder i mål. Även om boken inte har den gastkramande spänningen, så infinner sig känslan av verklighet med oförutsedda händelser och polisiära misstag. Jag ser fram emot flera böcker av Jan-Eric Boo!

Adlibris Inbunden E-bok Bokus Inbunden E-bok

torsdag 15 juni 2017

Att söka slut - Anna Rodell Dahlberg

Boken är en fristående fortsättning på debuten ”Fasaden som rämnade” och baksidestexten presenterar den som en spänningsroman. Nja, kanske inte riktigt eftersom det momentet inte riktigt infinner sig. Den är dock en trivsam underhållning rakt igenom.

Walle Antonsson är en karaktär som sticker ut och författaren lyckas verkligen få honom levande. Han kommer till Lykberga för att försöka förstå varför hans kompis var där förra sommaren och blev mördad. Lagens råmärken och att hålla sig till sanningen är inte riktigt hans melodi, men rätt så snart så möter han en kvinna från den familj som drabbades hårdast av mordet förra året, ja förutom offret då förstås. Kärlek uppstår.

Kriminalaren Louise har lyckats övertala sin man Jens om att köpa ett sommarhus i Lykbergas fritidsområde. Förra årets mord avskräcker henne inte, men Jens är tveksam till att hon ska kunna släppa yrkesrollen och kräver att de inte ska ha något att göra med fjolårets hårt drabbade familjemedlemmar. Det går si så där. Utan att berätta handlingen, så visst sker det även detta år ett mord i Lykberga.

Det här är en lättsam och stundom trivsam historia. Många dialoger är mycket bra skrivna, men däremellan kommer textstycken som är lite för mycket talspråk för min smak. I det stora hela får boken godkänt som en lättsam underhållning, men boken hade nog mått bra av en redaktörs strykningar här och var. Historien är lite som en film som man slötittar på utan att vare sig ifrågasätta polisarbetet eller mördarens motiv eller karaktär.

Det är nog inte lätt att skriva vare sig spänningsromaner eller deckare, även om det är här många etablerade författarna tjänar pengar. Dessutom finns det hur många böcker som helst att välja på idag, så om man ska nå riktig framgång i genren så bör boken sticka ut ordentligt. Kanske ska du satsa på en annan genre, Anna Rodell Dahlberg, för du skriver inte dåligt. Feelgood? Sänd dina manus till de större förlagen och håll tummarna!

Adlibris Häftad Bokus Häftad 

tisdag 13 juni 2017

Skymningsflickan – Katarina Wennstam

En riktigt bra bok håller läsaren fången från första början, och så är det också med denna bok av Katarina Wennstam.

En relativt nyinflyttad familj i bostadsrättsföreningen får återigen sin nattsömn störd av grannen. En flicka ylar högt och oavbrutet, inga klagomål hjälper. De har ringt på dörren, men ingen öppnar, de har ringt polisen, de har pratat med styrelsen och nu är måttet rågat. Det brister för mannen i familjen, som griper en golfklubba i hallen, och börjar slå okontrollerat på grannens dörr. Trappuppgången vaknar och nu rycker polisen ut till sist. Detta är inledningen på romanen som griper tag och skärskådar ett aktuellt ämne.

Våldtäkt! Våldtäkt av unga flickor av äldre män. Män som kan vara både välanpassade, högutbildade och dessutom bra familjefäder, men ändå inte se något fel i vad de gör. De ser det inte ens som våldtäkt. Vår lagstiftning och rättsväsende ifrågasätter offret, många gånger in absurdum. Lagen kräver bevisning och vittnen. Hur många vittnen brukar det finnas till en våldtäkt?

I boken möter vi återigen advokaten Shirin Sundin och polisen Charlotta Lugn, båda med sina egna problem. Charlotta är sjukskriven, ryktet går att hon fått sparken, hon är sliten och har gjort misstag i arbetet. Hon lider av återkommande migrän och till slut har migränmedicinen och huvudvärken påverkat hennes resultat. Hon vill tillbaka till jobbet, men erbjuds bara en uppgift som pappersvändare.

Charlotta bor i huset där den störande flickan bor och hon tar sig ner till uppståndelsen. När polisen öppnar dörren, anfaller flickan Charlotta och klöser henne i ansiktet.

Charlotta kan inte sluta tänka på flickan och tar kontakt igen. Det blir början på att historien rullas upp och engagerar förutom Charlotta även Shirin och åklagaren Madeleine. Tillsammans beslutar de att försöka få fallet öppnat igen. De tror på flickan!

Katarina Wennstam har angripit detta ämne flera gånger i sina böcker och jag tror att det är bra att informationen sprids på ett lättillgängligt sätt till oss alla. Det är ändå vi tillsammans som påverkar lagstiftningen och synen på kvinnan. Tillsammans kan vi förändra. Till slut handlar det om en enda sak: Kvinnors värde!


Läs den! Boken engagerar från början till slut!

Bokus Inbunden Pocket  MP3 E-bok  Adlibris Inbunden Pocket 

måndag 8 maj 2017

Rosornas krig

Dessa tre romaner handlar om Rosornas krig i England. Två ätter som strider om ära, makt och rikedom. Än är det den röda rosen som har makten och än den vita. Jag har läst dem i tidsmässig ordning, alltså inte i den ordning som författarinnan skrivit dem. De är alla oerhört fängslande, men naturligtvis är de romaner där författaren broderat ut för att få till en sammanhängande och färgstark berättelse. Hon ger de historiska personerna liv och historia på det här sättet gör att personerna stannar i minnet. Och det är berättelser ur kvinnans perspektiv.

Den blå hertiginnan – Philippa Gregory


Denna bok handlar om Jacquetta Saint-Pol, mor till huvudpersonen i nästa bok, Elisabet Woodville. Elisabet förekommer alltid i berättelserna om Rosornas krig, men Jacquetta är en helt ny bekantskap för mig.

Hon gifte sig med hertigen av Bedford och levde i det engelskstyrda Frankrike som dess första dam. När hon blev änka gifte hon sig i hemlighet av kärlek och struntade i konventionen. Att gifta sig ”nedåt” och kringgå gällande äktenskapsregler för kungahusets kvinnliga släktingar innebar böter och illasinnat skvaller.

Jacquetta och hennes make blev ändå framstående personer och Jacquetta tjänade som en nära hovdam till drottningen, Margareta av Anjou. Jacquetta måste ha varit en riktigt färgstark person och en person med stark fysik. Hon fick många barn i sitt andra äktenskap och de flesta överlevde småbarnsåren. Den svaga och världsfrånvända och stundom sinnessjuke kungen, Henrik VI, gör att den unga Margareta av Anjou blir en maktfaktor och samlar en armé när Henriks styre hotas.

Författaren har lyckats göra denna berättelse både spännande och stundom gripande. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, det blir många sena nattimmar med romanen.

Den vita drottningen – Philippa Gregory

I nästan hela romanen finns Jacquetta med, hon stödjer sin äldsta dotter Elisabet, när hon tidigt blir änka och förändringar i maktbalansen gör att Elisabet förlorar sina ägor som var hennes hemgift. Familjen har nu svängt och stöder den vita rosen, som så många andra. Elisabet tar sina båda pojkar och väntar vid vägen där kungen ska rida förbi och han stannar till vid åsynen av den vackra kvinnan.

Här börjar den romantiska berättelsen om Elisabet och kung Edvard, de gifter sig i hemlighet och Elisabets mor Jacquetta är ett av bröllopsvittnena. Men är de verkligen gifta, eller är denna hemliga vigsel endast till för att kungen ska få Elisabet i säng. Han är en notorisk kvinnoförförare och hans rykte som en sådan är känd i hela riket. Det sägs att det inte är den enda falska vigsel som förekommit.

Men Edvard står på sig och Elisabet blir drottning, och hon börjar genast se till att gifta in sina syskon och släktingar i adeln. Det här är en hård tid och det gäller att alltid stå på den vinnande sidan. Kungen attackeras ständigt och ännu så länge vinner han krigsdrabbningarna, men nya uppror hotar hela tiden.

Livet som drottning blir inte en dans på rosor, vare sig vita eller röda. Författaren lyckas igen göra romanen helt oemotståndlig.

Den röda drottningen – Philippa Gregory


Detta är Margaret Beauforts historia och nu får läsaren följa berättelsen från den röda sidan. Författaren beskriver en mycket komplicerad person. Margaret blev en maktfaktor under denna tid. Hennes son fick fly och återvände först till den sista striden där Edvard besegrades och huset Tudor tog vid. Det är svårt att tycka om Margaret i den här berättelsen, men det är ju samtidigt svårt att sätta sig in i den tidens maktkamp, där hus, titlar och land tilldelades och drogs tillbaka av den som var kung för tillfället. Spela falskt var mera en regel än ett undantag.

Margaret är en intelligent och stark kvinna och hon har fått studera, något som inte var vanligt att en kvinna fick göra under den här tiden.

Berättelsen är bra, men jag tyckte bättre om ”Den vita drottningen”, främst för att huvudpersonen där är betydligt lättare att tycka om.

De tre böckerna skildrar tiden 1430-1485.

Jag gillar romaner där handlingen är förlagd i historisk tid och de här är fantastiska. Plötsligt får jag en helt annan bild av de historiska skeendena, historien blir en helhet med komplicerade händelser och namn på människor jag känner igen från historieböckerna. Och jag gillar författarens kommentarer i slutet på varje bok, där hon berättar vad som hon ”hittat på” för att få berättelsen att bli en sammanhängande roman och vilket forskningsmaterial och böcker hon tagit del av – det är en diger lista.




onsdag 19 april 2017

Deckarfrossa

Det inre mörkret – P.J. Parrish


Seriemördare fascinerar på det allra otäckaste sätt och ”Det inre mörkret” av P.J. Parrish handlar just om en sådan. P.J. Parrish är en författarduo bestående av två systrar, Kristy och Kelly Montee. Den här boken är nummer tre i en serie om Louis Kincaid och den första jag läser av författarduon.


Här härjar en seriemördare i Florida. Offren torteras brutalt till döds och spraymålas sedan med svart färg. Det verkar inte finnas något samband mellan offren. Spännande, men lämnar inte direkt några spår i minnet.

Förströelse för stunden.

Står dig ingen åter – Anna Karolina


Den här deckarna är skriven av en polis, men känns ändå rätt verklighetsfrämmande – hoppas jag i alla fall. Här begås bestialiska kannibalmord. Vanliga människor får i sig en hallocinogen drog plus cortison och blir till kannibaler som ger sig på sina nära och kära, mördar och äter på dem. Hög äckelfaktor även om författaren inte frossar i bestialiska beskrivningar. Polisen försöker hitta ett samband mellan mördarna, varför har just dessa personer valts ut till kannibaler och av vem … Spännande historia.

En annan komponent är ”kvinnor som dras till farliga män” och polisen Amanda har därför barn med en eftersökt polismördare. Kanske kommer den kärlekshistorien att förändras i följande böcker så att Adrian blir helt frikänd och de lever lyckliga till slut som i alla sagor. Den här komponenten känner jag mig mycket tveksam till, det finns alldeles för många tossiga kvinnor som jagar brottslingar utan att fenomenet ska förhärligas i böcker.

Adlibris Inbunden Pocket Ljudbok CD  Bokus Inbunden Pocket 

söndag 16 april 2017

Bländad - Petra Holst

Bländad är en fascinerande historia och en riktigt bra spänningsroman av Petra Holst. Vad gör man när en psykopat försöker förstöra livet och ingen annan vill tro att det är sant. Ingen vill tro att det finns människor som inte har vanliga känslor, som kopierar känslor så att de känns trovärdiga, det är bara i korta stunder som masken faller av. Människor som tar näring ur andra människors olycka, som intrigerar och förstör. Som alltid känner sig åsidosatta om de inte har högsta prioritet och uppskattning och som då gärna hämnas. Och aldrig glömmer en oförrätt.

Livs mardröm börjar när en ny granne flyttar in i huset, hon tycker att hon känner igen henne. Och, visst är det hennes bästis från skolan, men läsaren förstår genast att här finns en historia begravd för Liv blir inte glad. Snarare blir hon orolig, hon oroar sig för sin familj, hon oroar sig för sitt äktenskap.

Malena är bästisen som vet det fruktansvärda som hände, det som Liv inte riktigt kan förstå. Som hon inte riktigt har bearbetat. Inte heller förstår hon Malena som uppträdde så konstigt när det hände, ömsom tröstade och ömsom verkade helt känslokall. Nu har Liv ett bra liv med man och två barn, hon jobbar som lärare och när hon får en vänförfrågan från Malena på Facebook, avböjer hon den. Hon vill hålla distans, hon vill inte bli involverad med Malena igen. Men Malena vill annorlunda, hur har Liv mage att avböja hennes vänskap.

Det känns aktuellt med läraryrkets utsatthet. Rektorn får ett anonymt brev där Liv anklagas för att sexuellt trakassera en elev, en elev som inte nämns vid namn. Det är en varning, det förstår Liv. Upprepas anklagelsen måste det utredas, även om källan är anonym. Liv lever med nerverna utanpå, hon tycker att eleverna tittar konstigt på henne, och även hennes grannar som varit hennes vänner tisslar och tasslar. Inte ens hennes man vill förstå utan tror bara att hon är svartsjuk när Malena hela tiden råkar träffa honom, vid brevlådan, på stan.

Romanens styrka är Livs känsloregister, hur hon upplever det som händer och hennes desperation när hon försöker få andra att se det hon ser, när hon försöker avslöja Malena. Malena är skicklig, hon har övat hela sitt liv, hon kan läsa människor. Hon visar en charmig och vänlig sida utåt och människor tar hennes parti.

Så ta dig an boken och få en riktigt rysande läsning och tacka din lyckliga stjärna att du inte har en psykopat i ditt liv!

söndag 2 april 2017

Philippa Gregory - ny favorit

Jag har hittat en för mig ny favoritförfattare när det gäller historiska romaner: Philippa Gregory!

Jag håller på och läser hennes böcker om Tudortiden (i alla fall dem som jag lyckas få tag på). Det började med att jag hittade två romaner i de kassar med böcker som jag fick via Facebook: ”Den andra systern Boleyn” och ”I drottningens närhet”. Sedan hastade jag till biblioteket och lånade ”Jungfruns älskare” och ”Arvet efter Anne Boleyn”.

Den andra systern Boleyn handlar om Mary - Anne Boleyns syster, hon som var Henrik XIII älskarinna. Den här tiden gällde det för hela släkter att komma upp sig och en dotters framgång vid hovet lyfte hela släkter till egendomar och utmärkelser. När Henriks intresse för Anne väcktes fick systern träda tillbaka. Anne spelade korten mycket väl, det gällde att inte bli älskarinna – utan drottning. Vi vet ju alla hur det slutligen gick, men denna roman är lättläst och engagerande.

I drottningens närhet kämpar Hannah för sin överlevnad. Hon blir hovnarr till Henrik XIIIs äldsta dotter, drottning Maria. En drottning som är trogen sin katolska tro och så småningom utövar ett blodigt styre. Romanen är intressant, och konstigt nog tycker jag stundom synd om drottningen. Hon drömmer om en tronarvinge, hon vill ha barn och hon vill ha en man. Hon blir direkt förälskad i den blivande spanske kungens porträtt, men livet blir inte som hon tänkt.

Hannah är huvudpersonen i romanen. Hon är en judinna som redan har flytt från förföljelse och tillsammans med sin far sökt sig till England med tron att här kan de vara trygga.

Jungfruns älskare handlar om styret under Elisabet I, Henriks dotter med Anne Boleyn. Den drottning som hade friare från många håll, bland annat friade Erik den XIV, men hon förblev ogift hela livet. Här framställs hon som en velande och lite räddhågad regent, men hon tar ett drastiskt beslut när så krävs. Hon är kär i sin stallmästare och han börjar få för stort inflytande över jungfrudrottningen.

Historiskt sett vet vi att Elisabets styre kommer att vara länge, under hennes tid blomstrar England, och hon var en försiktig regent. Hon gifter sig aldrig utan håller alltid friarna lite småvarma.


Arvet efter Anne Boleyn ligger tidsmässigt efter "Den andra syster Boleyn", men kom ut senare än trilogin. Den håller inte riktigt samma klass och berättargreppet är något annorlunda.

Här får vi följa Jane Boleyns berättelse (hustrun till George Boleyn som anklagades för sexuellt umgänge med sin syster Anne och avrättades), varvad med Katarina Howards berättelse (också hon blev avrättad) och så Anna av Kleves berättelse, den drottning som överlevde och i stället lyckades få skilsmässa från Henrik. Hon levde sedan sitt liv som kungens ”syster” i England.

Berättargreppet får romanens personligheter att framträda tydligt, Jane Boleyn, som vittnade mot sin man och svägerska av svartsjuka, Anna av Kleve, som trots språksvårigheter och Henriks avsky lyckas vinna hovets respekt och så den unga och flamsiga Katarina. Det är de två drottningar som man historiskt sett vet minst om. Bådas tid som drottning blev extremt kort och man kan verkligen spekulera i Henrik VIII mentala hälsa.

torsdag 30 mars 2017

Någonstans brister himlen – Erika Olofsson Liljedahl

Det är inte ofta en debuterande författare skriver en språkligt välskriven och engagerande roman. Men det gör Erika Olofsson Liljedahl, det är en sann njutning att läsa boken.

”Nog finns det mål och mening i vår färd. Men det är vägen, som är mödan värd” Karin Boyes ord passar mycket bra på den här boken.

Jag känner att berättelsen delvis handlar om Elis resa till vuxenvärlden, resan som slutligen kommer att göra honom fri att tro på sin egen inbyggda kraft. Världen visar sig vara mycket större på alla sätt och vis, än vad han tidigare vetat. Storasyster Signe är som hon alltid har varit och ändå inte. Hon hör inte havets lockande toner på samma sätt som han. Allt är inte som han tidigare trott.

Det är sent 1920-tal i Bohuslän och boken inleds vid havet. Det enda som hörs är årornas möte med vattnet och så en mås, förstås. Det är Elis far som ror, dimman är tät men fiskarna ska tas upp ur näten och Elis ska sedan sälja dem i byn. Far försörjer familjen genom fisket, men fisket håller på att förändras, för att fiska på djupare vatten behövs annan utrustning. Denna morgon känner Elis en oro i kroppen, hans äldre syster har inte sovit i sin säng i natt. Var är Signe? Fadern svarar vresigt.

Signe är ljusstrålen i Elis liv, hon är glad och pratsam. Och nu är hon borta. Det är så tyst. Sorgesamma saker händer, en skrämmande familjehemlighet avslöjas, och Elis ger sig tyst iväg med en enda avsikt: att hämta hem Signe så att de kan bli en familj igen.

Vi får följa Elis mödosamma väg till Höganäs och de människor han möter på vägen. Han har inte mycket pengar, bara det han hittade i moderns burk och några råa potatisar och en sillburk. Han ska färdas långt. Han vet inte hur långt eller hur lång tid det kommer att ta, men det måste gå. Signe ska hem! Han är fast besluten.

Det är en finstämd roman som verkligen berör på djupet. Människorna och naturen skildras så att de nästan går att ta på. Dimman kyler, måsarna skriker, hissen ner i gruvan får det att hisna i maggropen. Tänk att någon kan skriva så här underbart!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden



tisdag 21 mars 2017

Det havet gömde – Cecilia Lindblad

Det finns en uppsjö av svenska deckarförfattare, det här är en lukrativ bransch. Nya läsare kommer ständigt till. Och det är inte så konstigt, vi vill ha eskapism, vi vill ha spänning, vi vill kunna klura lite på egen hand med de ledtrådar som ges. Sedan avviker vi deckarläsare också rejält från varandra: vissa vill ha blod och action hela tiden, medan den grupp som jag tillhör vill ha en något som mer liknar en spänningsroman där handlingen förs framåt p.g.a. nya ledtrådar.

Utan tvivel har Sverige en deckarskatt som står sig internationellt, svårigheten lär vara att skriva en deckarroman som verkligen står ut i mängden. Det kanske inte den här riktigt gör, även om jag tycker den är välskriven och väl värd att läsa. Och knorren i Epilogen är riktigt, riktigt bra! Kanske kommer den här person att finnas med i nästa bok?

Boken är en fristående fortsättning på ”Och sedan aldrig mer” som var Cecilia Lindblads debutbok år 2015. Jag har inte läst debuten, lite synd, men som sagt jag uppfattar ändå lite av bakgrunden när jag läser denna. Jag tycker att det är riktigt bra att jag inte får ett helt referat om vad som utspelades sig i den föregående boken, men får en hyfsad uppfattning ändå. Bokens huvudperson är polisen Monica Blom som här har flyttat tillbaka till sin barndomstrakt Vellinge med hopp om att undkomma sin stalker.

En hårfrisörska försvinner och en avsliten fot hittas på stranden några dagar senare. Kroppen återfinns och under utredningen hittar polisen ett spår som leder tillbaka till ett tjugo år gammalt mord på en ung flicka. Ett mord som förblev ouppklarat. Nu tuggar polisutredningen på, långsamt och envist, och Monika försöker bortse från de samtal och bilder som sänds till henne av någon som håller reda på var hon är och vad hon gör. Hon har en rätt så god uppfattning om vem det är, men hon vill inte störas i sitt polisarbete. Även om hon känner kalla kårar krypa uppför ryggraden, så försöker hon hålla rädslan på avstånd. Det kan väl ändå inte bli farligt?


Den här boken passar mig perfekt!

Adlibris inbunden Bokus inbunden CD MP3 Ebok  

onsdag 15 mars 2017

Med dig vågar jag allt – Ted Hesselbom och Anna Lihammer

”Allt kanske inte är vad det ser ut att vara. Vad händer om man skrapar lite på historien? Vänder och vrider på den? Som allt annat i livet är det en fråga om vem som får titta och från vilket håll vi gör det ...” 

skriver författarna Ted Hesselbom och Anna Lihammer – och det håller jag med om.

Boken består av noveller från olika tidsepoker, men tiden hamnar i bakgrunden, historien blir inte vidgad utan mera dunkel. Här finns udda levnadsöden och historier och kärlekshistorier bortom tidsgränser, sammanhållna med en dubbel ring och en påhittad blå växt Mojroten (jag har då aldrig hört talas om den). Cunratus amare victorius, ja – blomman är blå i alla fall och förekommer i de flesta novellerna. Innan den slutliga beskrivningen av blomman hittades på s. 231 trodde jag att det rörde sig om förgätmigej.

Jag gillar Anna Lihammers deckarhistorier i historisk miljö, men de här berättelserna upplever jag som något flummiga. Välskrivna, därom är inget tvivel, men de fångar inte mitt intresse. Den berättelse jag tyckte bäst om var den som hade handlingen förlagd till framtiden, år 2112. Framtiden vet vi inget om och då är det lättare att låta fantasin flöda, i alla fall för läsaren.

I min bokhylla finns endast de böcker som jag kan tänka mig läsa en gång till. Den här boken får inte plats där. 

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden  

fredag 10 mars 2017

Kopplat av med ett par deckare

Ibland behöver jag läsa ett par deckare. Bara koppla av, inte tänka ... De här båda är riktigt bra och spännande!

De dödas ljus – Stuart MacBride


Först en lite äldre deckare som utkom 2007 ”De dödas ljus” av Stuart MacBride, en skotsk deckarförfattare. Handlingen utspelar sig i Aberdeen där prostituerade hittas mördade. Kriminalinspektör Logan McRae är huvudperson och han har efter ett misslyckat tillslag, där en polis skadades allvarligt, blivit överförd till klantskallegruppen. Där hamnar de alla som gjort misstag på ett eller annat sätt. Gruppen leds av en förskräckligt frånstötande kvinnlig kommissarie, som gärna går över lik för att ta sig ifrån gruppen. Hon är både klantig och smart och tar åt sig äran av de framsteg som någon i hennes grupp gjort.

Mord, mordbrand, styckade lik, langare och en reporter som råkar illa ut. Tur att det bara är en bok!

Det är en både hårdkokt och spännande berättelse. Lättläst och avkopplande. Du hittar deckaren på biblioteket eller i antikvariat.

Tjockare än vatten – Carin Gerhardsen


Den här är något nyare, kom ut 2015, så det finns i pocket om inte annat. Gerhardsen skriver bra, men jag gillar inte hoppandet fram och åter i tid. Ibland behövs det för att förklara skeendet, men att hugga upp historien i så många bitar blir rörigt, enligt min mening.

Historien är bra. Här råkar katterna illa ut. De dränkta katterna placeras ut omsorgsfullt nära vattendrag. Och så hittas en psykolog dränkt hemma i sitt eget badkar med tungan utskuren, och hon hittas av den lilla flickan, psykologens barnbarn. Bara ett av de barbariska mord som befolkar den här historien. Det finns många, många fler...

Spännande hela vägen till slutet.

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket Ljudbok E-bok  

måndag 6 mars 2017

Gustaf Mannerheim – Dag Sebastian Ahlander

Som barn lyssnade jag ofta till min fars och hans vänners samtal om Mannerheim och förlusten av Viborg. De diskuterade alternativa slutscenarior, men jag var för liten och för ointresserad för att ens försöka förstå och komma ihåg. Jag minns den vördnad med vilken Mannerheims namn nämndes och det fanns även andra namn som fastnade: Molotov och Chiang Kai-shek (min fars åsikt var att Kina skulle bli nästa stormakt). Under historielektionerna i skolan mer eller mindre ”sov” jag, det var så ointressant. Svenska kungar hit och dit och så årtal som skulle pluggas in, och aldrig fick jag något grepp om vad som skedde i den övriga världen under samma tid.

När jag läser Dag Sebastan Ahlanders bok ”Gustaf Mannerheim” då först får jag klart för mig vad mitt födelseland gick igenom under de här svåra åren. Finland satt obönhörligt i kläm mellan två stormakter, ett balansnummer som när allt annat var förlorat, tillföll Mannerheim, en redan då gammal och sjuk man. Jag minns alla gravarna på kyrkogården, alla unga män som förlorats i ett krig för att få behålla Finlands självständighet.

För några år sedan såg jag ett amerikanskt TV-program som nämnde att Finland var det enda land som till fullo betalat sitt krigsskadestånd. Och jag undrade, varför skulle Finland dömas att betala ett krigsskadestånd? Det är ju som att David skulle behöva straffas för att stenen träffat Goliat? Det är segraren som bestämmer och utkräver skadestånd, oavsett vem som angrep vem, och i vilket syfte. Stalin krävde skadestånd och västmakterna höll med.

Gustav Mannerheim var helt klart en av de stora männen i vår tid. När han avled var jag tre år gammal. Det krävdes mycket av denna man och han levererade, så gott han kunde. Han var Finlands vita general, som sedan blev Finlands marskalk, och även om han inte var politiker så var han den som alla vände sig till när det blev kris. Efter frihetskriget eller Finska inbördeskriget, gick han i ”frivillig landsflykt” när politikerna inte längre ville veta av honom. De ofattbara grymheter som gjorde att många röda dog svältdöden i fångläger eller arkebuserades av de vita, den segrande makten, fyllde rapporter som oroade honom.

Dag Sebastian Ahlanders bok ger en inblick i Mannerheims otroliga pliktkänsla, att alltid finnas där när landet krävde. Han var krigsutbildad i Ryssland, aristrokrat och svensktalande finländare, och ändå var det han som gav alla, som inte kunde ta till sig kommunismens lära, hopp när Finland försökte klara sig undan bolsjevikandan i Ryssland efter den ryska revolutionen.

Även om man inte gillar att läsa om krig och umbäranden, så är detta en intressant och, framför allt för mig som är född i Finland, en lärorik bok. Det var en hel del som censurerades i Finland när jag växte upp, böcker som var förbjudna, saker som inte skulle talas om. Jag tror att åtminstone en generation växte upp utan att riktigt förstå historien.

Läs den här boken! Den är lättläst och fram träder en fascinerande och plikttrogen gestalt, en människa utöver det vanliga.

Det fotografi som fångar mitt intresse mest är när Hitler (och som författaren skriver) mer eller mindre förälskat tittar på Mannerheim under middagen. När Mannerheim fyllde 75 år (1942) dök Hitler oinbjuden upp. Mannerheim hade, för att slippa uppvaktningar, beslutat att fira ute i fält så enkelt som möjligt, och nu fick Hitler inta födelsedagsmiddagen i en tågvagn och med en Mannerheim som inte hade för avsikt av avstå från sin rökning efter middagen - och så blev det. Renlevnadsmannen Hitler fick finna sig i sitta i en rökfylld kupé, rök steg inte bara från Mannerheims utan från övriga finska officerares cigarretter. Tyska delegationen fasade ... 


Adlibris Inbunden Bokus Inbunden  E-bok

onsdag 1 mars 2017

Återbetalning - Ann-Sofie Kempe

”En hämndhistoria i bankmiljö” är undertiteln, och efter att jag har läst den så måste jag beklaga att inget av de större förlagen nappat. För den här boken är betydligt bättre än många av de böcker som de ger ut. Den här boken har författaren själv givit ut på Vulkan och naturligtvis saknar hon då också de stora förlagens reklamkonto. Det är synd! Rent ut sagt!

Jag sträckläser, när jag äntligen får tid för boken. Dispositionen är utmärkt! Kapitlen korta, så boken passar utmärkt för den som sitter på allmänna kommunikationer på väg till jobbet. Den är lätt att läsa när språket är så enkelt och spänstigt, kanske inte riktigt rätt ord, men det flyter på som rinnande vatten. Kanske jag inte skulle klassa den som en deckare utan mera som en blandning av deckare och roman, med en touch av feelgood. Detta trots att här inträffar både mordförsök och ond bråd död. Boken är värd ett inbundet öde på ett stort förlag. Här har de verkligen missat en utmärkt skribent/författare!

Historien utspelar sig på en bank, och konstigt nog även om bokens bank är en mindre bank, så tänker jag direkt på SEB. Nåväl, den här banken heter Axabanken och den nya hårdföra kvinnliga Vdn Hanna Bergstedt. Hon har inte mycket till övers för sina anställda. Hon håller sig på sin kant och ser till att inte få några känslomässiga bindningar till någon i personalen. Hemma i sin lyxlägenhet låter hon katten regera och tar kärleksfullt hand om sitt barn. Personalen och undercheferna bävar. Det gäller att rädda sitt jobb, hur nu det ska gå till när man passerat femtistrecket. Fackrepresentanten ser till att försöka rädda sin styrelseplats – åt hundan med arbetstagarna, de får ju ett avgångsvederlag, en årslön och så kan de söka nytt jobb.

Egentligen låter inte det här som om det kunde bli spännande - och kanske inte den där nervpillande spänningen infinner sig, men här finns något annat! Det är den där känslan som ibland kommer när jag läser en riktigt bra roman. Referenser till vad som sker i dag. Verkligheten! Och någonting som triggar till fortsatt läsning. Vad kommer att hända? Kommer någon att få revansch? Och kan jag räkna ut vem? Nej – det kunde jag inte!

Ann-Sofie Kempe, även om jag inte jobbat i bankvärlden så känner jag igen mig i hur företag som är noterade på börsen fungerar. Det är omorganisationer och övertalighet, för att tillfredsställa aktiesparare med att skära i kostnaderna. Vid en omorganisation så gör man sig av med många av de äldre alldeles för tidigt, ofta har dessa människor oersättliga kompetenser och nya vägar kostar pengar, dvs. tillfällig kostnadspost. Bolagen väljer att göra så här – allt handlar om att kortsiktigt hyfsa siffrorna och lova en ljusare framtid. Och så går man varvet runt – till slut är man tillbaka till ”GÅ” och då gäller det att hitta på något annat – flytta produktionen exempelvis. Hur mycket man förlorar på dessa omorganisationer är det ingen som vet. Och ingen verkar bry sig. Det stannar inte inom den privata sektorn, nej – även den offentliga hänger på. Tänk bara på polisen ständiga omorganisationer!

Ann-Sofie Kempe, här får du en stor eloge från mig och jag hoppas verkligen att ett förlag tar fatt i din författarbegåvning! Lycka till!

Adlibris Häftad Bokus Häftad 

söndag 19 februari 2017

Två magstarka deckare/spänningsromaner

MemoRandom och UltiMatum blir min första bekantskap med Anders de la Mottes berättarvärld. Hur nära det här skulle kunna befinna sig verkligheten vill jag verkligen inte spekulera i – jag hoppas innerligt att den verkliga världen är långt därifrån, men vem vet. Man brukar ju säga att verkligheten överträffar dikten och Anders de la Motte har ju varit både polis och säkerhetschef.

Här är allt tillåtet för att nå så höga och bra positioner som möjligt. Det gäller både samhällstjänst och den kriminella världen och samarbete och bedrägeri mellan de båda är vardagsmat. Politikerna eller poliserna är själva många gånger lika kriminella som de bovar som åker fast eller dödas. Finns det någon hjälte i de här båda böckerna? Jag är tveksam. För här undanröjs huvudpersoner på löpande band. Samtidigt är böckerna spännande, även om jag inte tycker om den utdragna brutaliteten och ond bråd död.


Jag misstänker att de här böckerna mer talar till en yngre läsarkrets, snart sjuttioåriga damer ska nog inte läsa de här om vi vill ha lite naivitet i behåll. Men efter Trumps seger i USA så börjar jag undra om det inte ligger en hel del i de här berättelserna om hur det går till i de makthungrigas bisarra värld.

Adlibris MemoRandom UltiMatum Bokus MemoRandom Storpocket Pocket UltiMatum Inbunden Pocket    

måndag 13 februari 2017

Swede Hollow - Ola Larsmo

När många invandrare kommer till Sverige, vad passar då bättre än att läsa en roman om den tid när svenskarna utvandrade till Amerika. Det sägs att över två miljoner svenskar sökte sig till det nya landet med hopp om ett bättre liv. I dag är det är just av det skälet som flertalet invandrare/flyktingar söker sig till bl.a. Sverige. Till Amerika sökte sig också de svenskar som var i klammeri med rättvisan och hotades av straff.

Swede Hollow eller Svenska Dalen var ett område i St Paul i Minnesota, i dag är det en park. Området brändes ner 1954, då hade svenskarna lämnat området och ersatts av immigranter från andra länder. Det var ett slumområde, där de allra fattigaste bodde.

Ett gulnat fotografi i min gamla fasters album.
De utvandrade inte till Minnesota utan till Utah, 
men inte grävde de guld precis.
Det är en fiktiv berättelse med fiktiva personer och den är väldigt intressant. Platsen och den tidens svårighet att få jobb, många gånger på grund av språksvårigheter, framstår med all tydlighet. De var ofta dagavlönade, det gällde att stå på samma plats tidigt på morgonen och hade man tur fick man ett avlönat arbete den dagen.


Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok


lördag 11 februari 2017

Playground – Lars Kepler

Så trög den här boken var i början - när jag hade läst ca 70 sidor var jag nära att ge upp. Men skam den som ger sig – jag fortsatte.

Jag vet inte riktigt vem författarparet sneglat på när man skrivit ihop den här berättelsen, men om det är Stephen King, så når de inte riktigt fram. Fast å andra sidan har King även skrivit bottennapp enligt min bedömning.

Kepler beskriver dödsriket, eller rättare sagt anhalten mellan liv och död, mycket målande och livfullt. Det är en hamnstad där man hamnar vid exempelvis hjärtstillestånd, och som vi alla vet så är inte tidsuppfattningen densamma i denna skuggvärld som i verkliga livet. Här hinner mycket hända på de sekunder eller minuter som hjärtat står stilla. I boken är skuggvärlden en gammal kinesisk hamnstad, där båtarna hela tiden fylls av de passagerare som ska vidare till det riktiga dödsriket. Kanske är inte hamnstaden kinesisk, kanske är det Kina som härmat hamnstaden, för denna mellanstation är uråldrig. Det är grått och dystert. De lagar som sägs råda har inte mycket med rättvisa att göra.

Spänningen hålls uppe i mitten på boken, då tycker jag faktiskt att den lyfter ordentligt. Jasmins kamp för sin son, när hon frivilligt återvänder till hamnstaden för att hjälpa den lilla sonen att ta sig tillbaka till livet är riktigt bra. Däremot gillar jag inte den utdragna slutstriden, den pågår sida upp och sida ner och jag hinner faktiskt bli uttråkad igen.

Om Kepler fortsätter att skriva i denna genre, så är jag övertygad om att nästa bok blir betydligt bättre!

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket CD Storpocket  

söndag 5 februari 2017

Den gyllene hårnålen - Maria Gustavsdotter

Det är inte lätt att göra ett omslag - det här omslaget tycker jag är direkt missvisande! Boken ser ut som en överromantiserad tonårsberättelse - men den är så mycket mer! Tyvärr hade jag aldrig valt den här boken i en hylla, och det beror på omslaget. Vad skulle jag inte ha missat då! Gör om och gör rätt till pocketupplagan, Historiska Media! T.o.m. ett kalt omslag med bara en hårnål, hade varit bättre.

Jag gillar när en författare skriver en roman om en historisk persons liv. Författaren tar de händelser som är kända och väver ihop en levnadsberättelse (så skulle det ha kunnat vara). Här har Maria Gustavsdotter valt att berätta om Cecilia Vasa, Gustav Vasas vackra och lite vilda dotter. Som huvudperson har hon valt den fiktiva Märta Svantesdotter, det är ur hennes ögon som Cecilia växer fram till en fullödig romankaraktär.

Märta är bara tio år när hon kommer till Gripsholms slott för att uppfostras tillsammans med Gustavs kungliga barn. Hon är oäkting, men har släktband. Hon längtar efter sin mamma, men hon kommer inte och hämtar henne. I Cecilia hittar hon sin själsfrände och känslorna mellan de båda kommer så småningom att överskrida gränsen för kamratskap. Men det är inget jämställt förhållande mellan de båda. Cecilia är flyktig, hon är den som bestämmer. Märta finns alltid där, i med- och motgång, hon vet sin plats. Hon är beroende av Cecilia om hon inte gifter sig, och det ser hon som ett öde värre än döden. Cecilia gifter sig men kräver ändå att Märta ska finnas där. Alltid.

Det är en härlig roman om kvinnors styrka, för även om Cecilia ger blanka sjutton i hur man uppför sig och inte ens betalar sina räkningar, så kommer hon hela tiden på fötter igen.

Det här var ett riktigt njutbart avbrott från alla deckare jag läst på sistone och jag vill verkligen rekommendera den till alla er som vill ha berättelser med förankring i Sveriges historia!

Maria Gustavsdotter böcker sätts härmed upp på min läslista - hur jag ska hinna med den numera långa listan får bli ett senare bekymmer.

Adlibris inbunden Bokus inbunden





onsdag 18 januari 2017

Inkräktaren – Håkan Östlundh

Den femte deckaren om Fredrik Broman och hans kollegor vid polisen i Visby är härmed avverkad. Fredrik är nu tillbaka på jobbet efter den hemska olyckan och det har förflutit nästan två år. Nu ska han återgå till yttre tjänst och han känner sig lycklig. Jag fastnar direkt i den här boken. Pocketboken jag läser har 460 sidor och jag fångas helt av historien som berättas utan onödiga hopp i tiden. Här skrider berättelsen framåt i maklig takt, men spänningen hålls ändå levande.

En familj med två barn har varit på semester och under tiden har de hyrt ut sitt hus på Fårö. Redan när de kommer in i huset känner Malin att något inte är som det ska. Det är inte städat, soporna är kvar, det saknas saker i skåpen, men vad värre är: något har skitit i barnens leklåda. Familjefotografiet med deras ögon utstuckna blir droppen som får Malin att skrika rakt ut. Malin och Henrik vänder sig till polisen.

Det är lätt att ta till sig berättelsen, för vem förstår inte paniken som uppstår. När sedan ett av barnen plockas upp från skolan av en okänd kvinna kan vilken förälder som helst sätta sig in i situationen. Nu måste även polisen erkänna att familjen är i fara, även om barnet blivit avsläppt och återvänder till fots. Men ingen har ändå räknat med konsekvenserna.

Jag upplever Fredrik som lite tråkig och mer grubblande än vanligt i den här boken. Han kämpar med tröttheten, som följer på en hjärnskada. Ninni har stått vid hans sida under konvalescensen, men de verkar leva lite sida vid sida med varandra. Ett familjeliv som inte heller det avviker från det normala. Det är framför allt författarens realistiska sätt att berätta som gör att jag gillar hans böcker. Allt är inte trovärdigt, men mycket ligger så nära det verkliga livet det är möjligt i en fiktiv berättelse.

Jag tror författaren har inte bara sneglat på Arbogamorden utan också lite på filmen ”Farlig förbindelse”, åtminstone är det Glenn Close jag tänker på även om det inte här finns någon kokt kanin. Poliserna har också de den tanken, men Henrik verkar inte ha haft några förbindelser, så de går långt tillbaka i tiden, tiden innan Malin, för att hitta ledtrådar.

Här visas hur svårt polisernas arbete kan vara när de inblandade inte talar om allt, när de sorterar undan upplevelser och handlingar som de själva anser är oviktiga. Upplösningen blir därför något oväntad för läsaren, men återigen, är det inte så livet är.

Jag gillar den här boken! Det var också den sista av de fem böcker av Håkan Östlundh om fanns i de fyra kassar jag hämtade hos en bokälskare som städade hårt i bokhyllan. Jag ska dyka ner i en påse och se vad jag hittar som nästa bok att läsa.

Adlibris E-bok  MP3 på CD  Bokus MP3 CD E-bok MP3 nedl   

Blot – Håkan Östlundh

Den fjärde boken om gotlandspoliserna är en blodig historia och en riktigt bra sådan, men jag gillar den ändå inte. Den inleds med att Fredrik Broman ligger medvetslös på Karolinska sjukhuset. Sedan börjar berättelsen, som även den har hopp hit och dit. Faktiskt så blev jag något förvirrad först när jag läste. Att hela tiden tvingas återvända till små snuttar från sjukhuset, om och om igen, irriterar min läsning. Hellre då lite längre avsnitt när nu berättelsen kräver två parallella historier - för att få bakgrund till Fredriks olycka – och för att få berättelserna att flyta ihop.

En man och en kvinna hittas brutalt mördade. Mannen har fått ta emot flera kraftiga slag från något som kan vara ett svärd. Han är alldeles sönderhackad och svår att identifiera och helt klart den som provocerat mördarens ursinne. Kvinnan heter Kristina och hennes man har just återvänt från en lång arbetsrelaterad utlandsvistelse i Tokyo. Troligtvis är det han som är offret, om inte, så är han försvunnen. Parets två vuxna barn försöker greppa vad som hänt. Det är inte den enda tragedin som drabbat familjen, den äldsta dottern tog sitt liv för många år sedan.

Det är är en spännande historia, men jag gillar inte det sönderhackade sättet den berättas på. Ändå tror jag att många som gillar den här typen av böcker kommer att tycka om den.

Varför är titeln ”Blot”?

Adlibris Pocket Bokus Pocket MP3 nedl e-bok 

lördag 14 januari 2017

Terror - Håkan Östlundh

Terror är den tredje boken i Håkan Östlundhs kriminalserie som utspelar sig på Gotland och följer polisen Fredrik Broman och hans kollegor. Det är en spännande bok, rakt igenom.

Först skjuts ett ungt semestrande par till döds med expanderande ammunition från ett gevär. Paret är svenskar men har föräldrar med utländsk bakgrund. En man lyckas fly, men hans egyptiska pass och bil blir kvar. Är det ett hatbrott eller är det något helt annat? När Gotlandsfärjan utsätts för en sprängladdning får händelserna stort utrymme i nyhetsmedia, båda i Sverige och utomlands. Gotland invaderas av reportrar. Gotlandspolisen fortsätter envetet att undersöka personer på Gotland som uttryckt främlingsfientlighet och har samröre med nazistkretsar på fastlandet.

Varför håller mannen som lyckades fly skjutningen sig undan? Är han kvar på Gotland? Var gömmer han sig?

Det är driv i texten och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Däremot tar Fredriks privatliv lite för stor plats i berättelsen. Här har han blivit utsparkad för att han vänstrat med en kollega och han har svårt att helt hålla tankarna på jobbet även när det verkligen behövs.

Jag gillar dock boken även om jag inte riktigt tycker att den håller samma klass som de två första i serien. Det känns som om Håkan Östlund börjar närma sig den generella deckaren. Ibland har jag svårt för när alla verkar stöpta i samma mall. Nu ska jag börja läsa nästa bok och jag hoppas verkligen att den inte är en berättelse som hoppar fram och tillbaka i tiden ”i tid och otid”!

Adlibris Pocket MP3 CD  Bokus Pocket MP3 nedl MP3 CD E-bok CD    


torsdag 12 januari 2017

Dykaren - Håkan Östlundh

Jag fortsätter läsa nästa bok ”Dykaren” direkt efter att jag avslutat ”Släke”. Jag tyckte den förra boken var bra, men den här är ännu bättre. Så skickligt han berättar, Håkan Östlund, och samtidigt verklighetstroget – visst vet jag att historien är påhittad, men samtidigt känns det som om den kunde vara sann. Det är skrivarkonst när den är som bäst.

Den nu tjugofyraåriga Jenny spelar en stor roll i boken. Hon har mardrömmar, mardrömmar som verkligen skrämmer henne och som gör att hon helst håller sig vaken. I hennes dröm är hon sex, sju år och får åka med sin pappa med långtradaren till Frankrike. De plockar upp en liftare, Jenny somnar och när hon vaknar är hon ensam i hytten. Hon tittar ut och ser något som är så skrämmande att hon vaknar upp ur mardrömmen. Hon går i terapi och hennes terapeut tror att det kan vara ett bortträngt minne som orsakar drömmarna.

Så småningom går hon till polisen och berättar för Sara, en ung och ambitiös ny medarbetare på Gotland. Sara tror att det kan ligga något bakom och efter möte med de andra får Fredrik i uppdrag att sända en förfrågan till franska polisen om försvunna tonåringsflickor och ouppklarade mord under den tid det gäller. Samtidigt finns det en viss skepsis hos poliserna, Jennys föräldrar är skilda och kan det finnas någon annan orsak till att hon vill komma åt sin pappa?

Strax därefter dyker ett par pojkar i ett kalkbrott. Ett cyklop glimmar i vattnet och de ser att det är en dykare med full utrustning, men luftslangen flyter fritt. Först klassas dykarens död som en olycka, men efter obduktionen inser polisen att det är ett mord. Dykaren är inte från Gotland och en stor utredning drar igång där även polis på fastlandet involveras.

Efter traumat i förra boken knakar det i Fredriks och Ninnis äktenskap. Som tur är får inte detta ta för stor plats i berättelsen, utan författaren lägger krutet på dykarens död och Jennys anmälan av sin pappa. Skickligt väver Håkan Östlundh samman ledtrådarna, ibland med någon tillbakablick, men i stort sett i nutid och så småningom börjar de båda händelserna att närma sig varandra.

Så nu ska jag ge mig i kast med nästa bok i serien. Tänk att jag tidigare har missat en så bra svensk kriminalförfattare!

måndag 9 januari 2017

Släke - Håkan Östlundh

Jag ser ett inlägg på Facebook - ”kom och hämta mina böcker, eller jag slänger dem”. Naturligtvis kastar jag mig in i kommentarsfältet och skriver ”jag kommer!”. Jag tänkte att jag har säkert läst många, men jag lämnar till Erikshjälpen, som ännu så länge tacksamt tar emot, eller till bokälskare i höghuset där jag bor. Fyra stora påsar med inbundna böcker, några pocket, mest deckare och lite romaner. Vilket klipp! Jag hade bara läst en bråkdel - jösses hur mycket kriminallitteratur det finns!

I en påse fanns fem pocketdeckare av Håkan Östlundh: Släke, Dykaren, Terror, Blot och Inkräktaren.

Jag har inte läst något av honom tidigare och ger mig glatt kast med ”Släke”, först tror jag att det är ett stavfel i titeln, Släkte skall det väl vara?, men sedan så inser jag att det är det gotländska ordet för tång.

Släke är en traditionell deckare, inga direkta överraskningar eller oväntad upplösning utan den följer mera mallen av pusseldeckare, det gäller att sätta samman ledtrådar och de leder så småningom till en förväntad upplösning. Den känns trots detta riktigt genuin. Polisutredningen står och stampar, det känns som det här verkligen skulle kunna hända i verkligheten - undantaget är väl tre blodiga och extrema mord på Gotland under en sommarmånad. Men, vem vet?

Släke är den första boken i en serie om kriminalpolisen Fredrik Broman, som med sin familj flyttat från Stockholmstrakten till Gotland. Han är ingen superhjälte, utan verkar vara som folk är mest. Jag tycker att jag kommer karaktärerna i boken, först och främst Fredriks familj, nära. Miljöbeskrivningarna är också de mycket bra och ger mig både Gotlandskänsla och -längtan.

Trots att slutet är förutsägbart så känner jag ändå att jag vill rekommendera den här deckaren och jag kommer att kasta mig över nästa bok i serien. God prosa är alltid ett plus även i kriminallitteraturen!


Adlibris Pocket CD-bok Bokus Pocket E-bok MP3 CD