torsdag 7 juni 2018

Störst av allt - Malin Persson Giolito


När jag läste min första bok av författaren, så skrev jag på min blogg (Metrobloggen har gått i graven) att jag tycker att Malin Persson Giolito skriver bättre än sin far, Leif GW. Det håller jag fast vid!

Boken ”Störst av allt” presenteras på omslaget som en rättegångsthriller - nja, thriller är nog att ta i. Det är snarare en roman, bitvis spännande, och den unga berättande flickans tankar går än hit och än dit. Samtidigt gör hon observationer om de vuxna i sin omgivning som ibland är hysteriskt roliga.

Bakgrunden till rättegången är en skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium. Ett påhittat gymnasium där överklassungdomar blandas med några invandrarungdomar och en lärare som vill väl, men så går allt åt fanders.
Efter skjutningen arresteras Maja (Maria Norberg) anklagad för att tillsammans med sin pojkvän Sebastian ha planerat skjutningen. Dessutom hittas en bomb i Majas skåp. Maja har skjutit sin bästa vän Amanda och även Sebastian till döds efter att Sebastian mejat ner klassen. En elev överlever och vittnar mot Maja.

När Sebastian börjar intressera sig för Maja så blir Majas föräldrar alldeles till sig. Här finns både pengar och en inflytelserik far. Den första sommaren med Sebastian blir ett liv i lyx och Maja och hennes kompis Amanda imponeras. Båda flickorna hör till vad vi vanliga kallar den rika överklassen, men även där finns olika nivåer och vad skulle vara bättre än att flyttas upp ett trappsteg, så Majas föräldrar understöder relationen.

Maja kommer i kontakt med droger och inser innerst inne att det här är nog inte så bra. Sebastian har problem och Maja söker sig till en annan ung man, och trots att han inte vill ha en riktigt relation, bryter hon med Sebastian. Detta får följder och Maja känner både ansvar och krav att hon ska göra det rätta.

Det är Maja som berättar historien under rättegången, med tillbakablickar och ibland förvirrade tankar. Hon får sömnmedel för att kunna sova i häktet och hennes ibland lite avtrubbade känslor och berättelse kan kanske ha sitt ursprung i de lugnande medlen, eller i en chock av hur allt förändrats. Hennes föräldrar ser till att hon för det bästa försvar som går att få, men ingen kan garantera hur utfallet blir.

Är ett domslut rättvist? Skiljer domslut sig åt beroende på vilken ställning och pengar den åtalade har tillgång till? Finns rättvisa över huvud taget? Det är tankar som far genom mitt huvud under läsningen och jag har ingen aning om hur boken kommer att sluta. Det som åklagaren lägger fram och senare försvarsadvokatens utsago får mig att svänga hit och dit.

Boken är riktigt bra, från början till slut.


onsdag 6 juni 2018

Neapelsviten - Elena Ferrante


Jag fick en pocket av en reskamrat under vistelsen i Spanien. Det var den första boken i Neapelsviten av Elena Ferrante. Lite trög, tyckte jag den var i början, men sedan kunde jag inte sluta läsa. Det var de många namnen (smeknamnen) som var min stötesten när jag började läsa.

Elena Ferrante är en ny bekantskap för mig och namnet är en pseudonym. Kan ju vara ett försäljningstrick, men vem är hon eller han? Jag tror att det är en kvinna. Elena Ferrante har skrivit under pseudonym i många år och hon har varit produktiv.

Det här är riktigt stor litteratur. Böckernas berättarröst är Elena Greco, eller Lenuccia eller Lenù och hon är född 1944, bara några år tidigare än jag. Här skildras inte bara uppväxten i ett fattigkvarter i Neapel utan även de politiska skeendena, camorran m.m. Det är berättelsen om två väninnor, där den enda lyckas ta sig bort genom akademiska studier till ett liv som hyllad författare. Men är det så? Har Elena verkligen kommit loss från fattigkvarteret eller bor en del av henne kvar.

Första boken börjar med att den numera etablerade författaren Lenuccia blir kontaktad av Lilas son - Lila har försvunnit. Han tror att mamman är hos Lenuccia, men de har inte haft kontakt på många år. Lila heter egentligen Raffaella, men kallas också Lina. Lenuccia och Lila var kamrater redan under uppväxten. Vänskapen har hela tiden varit tveeggad. Lila var den som var smart, men Lenuccia var den som satsades på och som fick studera.

Deras vänskap bygger, förutom på att de ställer upp för varandra i utsatta lägen, även på ren konkurrens. Ibland är de rivaler om samma man. Ibland sårar de varandra medvetet. Ibland skriver Elena som om Lila var den onda och hon själv den goda. Ibland är de nästan sammanblandade i samma person.

Elena känner sig ofta underlägsen, men det tror jag även att Lila känner. Ibland förstår de varandra inte alls, ibland är de ifrån varandra under långa perioder. Ibland är Lenuccias känslor nästan hatiska.

Lilas försvinnande blir upphovet till Lenuccia skriver deras historia, något hon dyrt och heligt lovat Lila att aldrig göra. Kanske kommer skrivandet att tvinga Lila att ta kontakt?

Den stora personligheten i romanbygget är den smarta, magra, kvicka Lila. Hon som inte gör det man förväntar sig av henne. Hon står upp när det blåser motvind. Trots all hennes inneboende styrka går det aldrig riktigt bra för henne under längre perioder. Hon gör stordåd, men hon drabbas också av något som hon kallar ”gränsupplösningen” då hon ser världen och omgivningen annorlunda. Och nu har hon försvunnit.

Det här är fyra böcker väl värda att läsas!

Min fantastiska väninna Pocket E-bok
Hennes nya namn Pocket E-bok 
Den som stannar, den som går Pocket Ljudbok
Det förlorade barnet Pocket  Ljudbok