lördag 13 december 2014

Knud, den store – Hanne-Vibeke Holst

Jag tar mig an romanen, över 500 tätskrivna sidor, lite lojt till att börja med. Hon är mångordig Hanne-Vibeke Holst, men jag har ju älskat hennes tidigare böcker, så jag tänker inte ge upp - även om jag tycker skildringen av faderns uppväxt är lite för långrandig och bitvis tråkig. Det är först när fadern möter sin blivande fru som romanen tar riktig fart.

Kanske var jag just då inte upplagd för en stor roman, för det är det den är, och den växer hela vägen genom alla de drygt femhundra sidorna och i slutet deltar jag i sorgen när jag lever mig in i dödskampen tillsammans med familjen som vakar runt dödsbädden. Där finns hans föräldrar och hans tre döttrar, de barn som han sagt upp bekantskapen med. Till slut försonar Knud sig både med livet och med döden. Jag inser att uppväxtskildringen är direkt central för hur författaren och diktaren Knud Holst liv utvecklade sig.

Det är en stor författare som kan ta sig an en förälders historia med så mycket sympati och kärlek, och ändå inte väja för mörkret. Knut Holst drömde och hade bestämt sig för att skriva "den stora romanen", nu är det i stället hans dotter som gör det och låter fadern bli huvudfigur. Hon låter berättelsen till fullo bli hans, hans tankar, hans känslor, hans tillkortakommanden och hans drömmar. Han hade säkert velat skriva en annan berättelse om sitt liv, en mer grandios berättelse.

Knud Holst föddes i en fattig familj, hans föräldrar hade inte ens kläder till barnet när det föddes. Föräldrarna var religiösa men hans intellekt kunde inte acceptera gudstron utan han tog tidigt avstånd. Han var intelligent men lite annorlunda, en tänkare, en känslig och lite klen pojke som lyckas få en läkare att skriva ett intyg så han inte behöver delta i skolgymnastiken. Det var viktigt för honom att vara bäst och det var han inte i gymnastiken. Han var en god tecknare och han skrev - han ville bli stor inom litteraturens område!

Drivkraften hade han inom sig, men ändå kände han sig utanför även efter det att han gjort sin strålande debut med diktsamlingen "Dementi". Navet och styrkan finns hos Kirsten (Ba), hans fru. Hon är hans allt, hans musa, hans glädje, hans tröst. Knud förstår sig inte på pengar, han lever i nuet och i optimismen att han ska skära guld med sin penna. Hans livstil är prålig, han måste visa att han betyder något.

Han lånar pengar och det är Bas förtjänst att de reder upp ekonomin i sista stund, gång på gång, ytterligare en respit. Däremellan levs livet glatt med fester och resor. Han drabbas av skrivkramp, han måste skriva bättre, men det går inte. Han ska skriva en stor roman, men inspirationen tryter. Alkoholen blir en tröst. I stället blir det hustrun som skriver och drar in pengar. När de två äldsta döttrarna flyttat hemifrån gör även Ba det tillsammans med den yngsta dottern och även om hon en längre tid förberett Knud på att hon är på väg bort, vägrar han förstå. Det blir en chock när hon försvinner.

Nu börjar det gå utför på allvar. Även om han finner en ny musa, så kan ingen träda in i Bas skor när det gäller att hålla rätt riktning och behålla glädjen i livet. Det går upp och ner, mest ner, men Knuds vänner och bror träder in och stöttar med pengar och borgen.

Det är en roman om en människa som många tycker om, men som trots goda föresatser ofta sviker. Han kan inte betala tillbaka lån, han vägrar söka socialhjälp, han besöker inte sin dödssjuke vän, vännen som gjorde konkurs på grund av borgen till Knud och som aldrig förebrådde honom.

Romanens stora förtjänst är - förutom den ömsinta skildringen av faderns vindlande väg genom livet, hans uppgång och fall, hans brottande med de inre demonerna - tidsandan där allt placeras i sitt sammanhang: krig, politik och människor som vi känner till.

Hur många är det inte som har en människa i sin närhet, som inte riktigt klarar av att leva livet enligt gängse normer, men som vi ändå älskar och förlåter, gång på gång?




fredag 5 december 2014

Herman Lindqvist berättar

Jag hade ingen aning om att Erik XIV hov faktiskt var så exklusivt och överdådigt. Herman Lindqvist öppnar igen mina ögon och jag har skrivit min recension på LitteraturMagazinet, så läs gärna den här:



Men boken taggade mig också att läsa en äldre bok av Herman Lindqvist, nämligen ”Gustav Vasa och hans söner och döttrar”. Boken ingår i serien ”Historien om Sverige”.



Herman Lindqvist gör ett bra arbete för att väcka vårt historieintresse, men det kan inte hjälpas att det blir mycket fakta att ta in. Ibland drömmer jag om en såpa som komplement till böcker och dokumentärer, en dramatiserad serie för TV liknande "The Tudors". Dynastin Tudor inföll ju också i stort sett med Vasadynastin. Detta är en mycket intressant tid i vår historia.

Under tiden som jag drömmer om serien håller jag till godo med Lindqvist böcker. Och de är bra!


onsdag 3 december 2014

Livets och dödens villkor - Belinda Bauer

Belinda Bauers bok "Livets & dödens villkor" var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bäst översatta kriminalroman till svenska. Klassningen som kriminalroman kan jag inte riktigt förstå, eftersom jag inte tycker att en här boken är en deckare, snarare då en spänningsroman även om den inte tillhör nagelbitarfacket. Inledningsvis är den tyvärr direkt tråkig.

Huvudpersonen är lilla Ruby Trick, som är i tioårsåldern när boken inleds. Hon bor med sina föräldrar vid kusten, branta klippor och kurande vindpinade hus. Hon är småfet, rödhårig och mobbad och oroar sig för att föräldrarna ska skiljas. Hon avgudar sin pappa. Men pappa är arbetslös, som så många andra och det är mamma som drar in pengar. Pappa fiskar och fisk står på menyn nästan dagligen, hela huset luktar fisk. Däremellan klär pappa ut sig till cowboy precis som några andra långtidsarbetslösa män. De träffas och umgås på puben. Han är så stilig i sina kläder och med klingande sporrar, tycker Ruby.

Så inträffar ett överfall, där den unga kvinnan tvingas klä av sig och med sin mobil ringa hem till mamma för att säga farväl, och att hon kommer att bli dödad. Den första flickan sliter sig lös och tillåts naken springa sin väg, men snart eskalerar överfallen till mord. Flera unga kvinnor försvinner spårlöst. Oron för ET-mannen sprider sig.

Belinda Bauer låter Ruby se och försöka förstå vad som händer hemma och i samhället. Det är inte alltid hon förstår, men hon försöker tolka sina intryck och skriva i dagboken, den dagbok som hennes fröken bett alla i klassen att skriva. Ruby använder ord som oroar, ord som hon inte borde känna till, och som får hennes lärare att kalla föräldrarna till ett möte.

Pappa berättar för Ruby att cowboyerna har kommit överens om ett uppbåd, de åker runt och letar efter mördaren. När de hittar honom ska de lämna honom till polisen. Ruby är stolt, hon får följa med sin pappa i bilen – lite besviken är hon på att de inte rider på en häst, men det är rätt okej att åka bil också. Pappa plockar upp unga liftande kvinnor och kvinnor vid busshållplatser och skjutsar hem dem, så att de inte ska råka illa ut. Ruby får då kliva över till baksätet. Mamma gillar det inte, Ruby får inte sova tillräckligt och hon är trött i skolan.

Poliserna jobbar inte alltför hårt med fallen och verkar inte heller speciellt intelligenta. Det är lite Kling och Klang-känsla över dem. Poliskaraktärerna verkar bara vara där som utfyllnad och som kriterium för att boken ska klassas som deckare.

Slutet blir dramatiskt med oväder och Ruby och hennes mamma jagade av en mördare, men ändå blir det bara en gäspning av alltsammans.

tisdag 2 december 2014

Egalias döttrar - Gerd Brantenberg

Det här är en gammal bok och det märks i viss mån, den kom ut redan på 1970-talet skriven av Gerd Brantenberg som en parodi på vårt samhälle. Den är rolig och den väcker många tankar.

Tänk om vårt vardagliga liv inte såg ut som det nu gör - tänk om det var helt och hållet tvärtom. Männen hade kvinnornas roll och kvinnorna hade männens. Det blir ju helt absurt, men samtidigt poängterar det absurditeter som är normala för oss och som vi tar helt för givna.

Det här är boken "tvärtom". Männen är de som äter p-piller, går hemma, sköter hushåll och passar barnen, det är deras roll i livet. De trippar runt i obekväma skor, trånga särkar och har rosetter i skägget. Dessutom måste de använda pehå, som både skaver och gör det obekvämt och omständligt vid toalettbesök. Kvinnorna har det mycket lättare. Det är de som är normen i samhället och innehar de välbetalda jobben. Männen sextrakasseras och våldtas om de är oförsiktiga och ute i mörkret på ensliga platser. Ju rundare männen är, desto mer åtråvärda är de och helst ska de ha en mycket liten penis.

Språket framhäver matriarkatet i Egalia, nu heter det inte människor utan kvinniskor, horor kallas för horkar och vårt passiva "man" blir till dam. Jag har inte tidigare tänkt på att vårt språk kan ses som en patriarkaliskt språk, men språket i boken tydliggör. Herken (fröken) Uggelberg (kraftig, stor karl och därför inte åtråvärd) undervisar i skolan. Männen har flerstaviga namn som Petronius, Fandango och Syprian medan kvinnornas namn är kärnfullt korta: Rut, Gro, Ba.

Alla pojkar finner sig inte lika lätt i mansrollen. Petronius vill bli dykare och hans syster Ba skrattar ut honom, det är bara kvinnor som duger till dykare. Men hans mor funderar på att konstruera en dykardräkt åt honom med ett rör för penisen, för så måste det ju vara. Så småningom kommer Petronius att samla en grupp män till uppror, de bränner pehåar och gör uppmärksammade aktioner. Jag ställer mig som läsare helt på de förtryckta männens sida!

Det är är en nyttig bok att läsa med glimten i ögat - för båda könen!

Boken hittar du på biblioteket, men den finns även fortfarande att köpa. Ett julklappstips, kanske?




söndag 23 november 2014

Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson

Den fallande detektiven är en deckare med politiska förtecken.

Här handlar det om vänster- respektive högerextremism, bråkstakar och våldsverkare som vi ofta hör om när demonstrationer har urartat. Det är krafter som vill sätta demokratin ur spel och kanske hade jag inte fortsatt läsa boken om inte jag kunnat urskilja, eller i alla fall tro mig urskilja, personer ur verkligheten. T.ex. partiledaren som av högerextremisterna kallas ”Sölvesborgsfittan” och ledaren för Svenskt motstånd (svenska motståndsrörelsen).

Alla extremiströrelser, vänster- eller höger, får mig att må illa.

Det här är den andra boken om Leo Junker som nu tillsammans med Gabriel Birck utreder mordet på forskaren Thomas Heber. Utredningen övertas dock snart av Säpo men den sobrilknaprande Leo Junker har svårt att släppa mordet. Jag börjar dock tröttna på huvudkaraktärer med alkohol- eller tablettmissbruk - problem som överskuggar polisarbetet.

Boken är välskriven och beskrivningen av dagens samhälle slående och aktuell, men jag känner ändå att jag inte tillhör rätt målgrupp, för spännande känns den aldrig för mig.

Christoffer Carlsson har en alldeles unik berättarteknik i den svenska deckarförfattarsfären och det får han en eloge för.



tisdag 18 november 2014

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek - Lena Andersson

Så gick jag äntligen och lånade den på biblioteket, den omskrivna boken ”Egenmäktigt förfarande” av författaren Lena Andersson. Jag ångrar mig inte.

Berättarstilen fullkomligt golvar mig, kanske inte i början av boken, det tar ett tag innan jag vänjer mig – men när jag gör det då kapitulerar jag fullständigt. Det är en bok om makt och maktlöshet.

Ester, som verkar som en fullkomligt förnuftig och verklighetsnära kvinna, förälskar sig handlöst i konstnären Hugo Rask. Hon lever i ett förhållande sedan tio år tillbaka, men nu lämnar hon allt för att försöka få till det med Hugo. Hon har drabbats av den stora passionen. Hennes vånda och längtan dryper från sidorna. Hon ser till att befinna sig i Hugos periferi, i hans kvarter eller där hon vet att han brukar dyka upp. Så småningom får hon till det och kroppsvätskor utbyts, men det är inget riktigt förhållande – Hugo blir undvikande men visar ibland lite intresse, som får Esters hopp att blossa upp igen.

Ibland tycker jag hon är helt hopplös! Trots att hennes intellekt berättar något annat överskuggar känslorna förnuftet fullständigt. Hon låter sig förnedras, för det sista lilla hoppet vill inte försvinna. Ändå är hon stark! Hon vägrar att ta på sig skulden och skammen. Hon hävdar att Hugo genom att ha samlag med henne också har en skyldighet eller ett ansvar för en förespeglad relation. Hon har rätt till en förklaring. Men jag kan inte låta bli att undra: Om Ester varit man, skulle inte hon då riskerat att klassas som ”stalker”?

I viss mån känner jag igen mig. Vi förälskar oss inte i verklighetens person utan i den person som vi målar upp för vårt inre. För att det ska fungera måste känslorna vara ömsesidiga, då brinner elden och passionen kan få sitt utlopp, och kanske också klara av vardagen som följer efter den första tidens rus.

En mening fastnar direkt, jag kan inte citera den ordagrant, för jag kommer inte ihåg var i boken den stod, men den löd ungefär så här: Ingen av dem var intresserade av henne, men båda var intresserade av honom. Det är något jag verkligen kan känna igen mig i. Hur många av oss har inte råkat ut för det?

Det här är verkligen en riktigt bra skildrad ensidig kärlekshistoria, som förstärks av Lena Anderssons litteraturspråk, analyserande, lite kallt, avståndstagande och samtidigt med ett brinnande patos, vilket gör att jag som läsare fullkomligt identifierar mig och lever in i berättelsen.



söndag 16 november 2014

Råttfångerskan - Inger Frimansson

Så fort jag läst ut Det kalla landet så fick jag reda på att det egentligen var bok två och att Råttfångerskan var den första. Nåja, det är inte första gången jag läser böcker i fel ordning.

Jag gav mig genast i kast med Råttfångerskan (även om bok två upplyst mig precis om vad som hänt tidigare), men här får jag nu mer kött på benen.

Och visst är den läskig! Det är i den här som Ingrid får i uppdrag av Titus att åka till hans f.d. fru Rose och be henne komma till hans sjukbädd. Ingrid vill inte, men kan inte neka sin döende man. Hon åker till Södertälje och till Roses ensligt belägna lilla stuga. Där träffar hon Rose och allt verkar gå bra tills en råtta i köket skrämmer Ingrid så att hon kastar kaffemuggen och lyckas döda den lilla råttan, en av Roses många råttor som hon matar med gröt. Det slår slint för Rose och hon knuffar ner Ingrid till det ljudisolerade rummet genom en lucka i golvet. Sedan stänger hon och drar mattan över.

Nu börjar ovissheten och terrorn. Inger vaknar i fullständigt mörker.

Det går alldeles utmärkt att bara läsa Det kalla landet, men älskar du Inger Frimansson så läs böckerna i rätt ordning.

Adlibris Pocket E-bok Bokus Pocket E-bok MP3

torsdag 13 november 2014

Det kalla landet - Inger Frimansson

Inger Frimanssons deckare är psykologiska, något skrämmande och överraskande. Praktiskt taget allt som en god spänningslitteratur ska ha. Jag gillar också att hon låter oss blicka tillbaka på tidigare händelser och huvudpersoner i tidigare böcker - och att det görs på ett sådant sätt att en ny läsare inte ens tänker på att det skulle vara något som han/hon missat. I den här boken får Justine från God Natt min älskade och Skuggan i vattnet en liten, liten biroll. Kanske finns det flera tillbakablickar, men de missar jag eftersom jag bara läst några få av Inger Frimanssons böcker. Jag har många guldkorn kvar!

Förlagsdirektören Titus är döende och han sänder sin fru Ingrid till sin före detta fru Rose för att be även henne komma till dödsbädden. Han vill träffa henne en sista gång även om det varit lite frostigt mellan dem eftersom han övergav henne för Ingrid. Ingrid kommer inte tillbaka, däremot får hennes syster ett brev där hon förklarar att hon inte orkar längre utan rest utomlands på obestämd tid. Hennes syster vägrar tro att Ingrid skrivit brevet även om det är Ingrids brevpapper och handstil. Titus dör.

När så Ingrid upptäcks efter fem dygn, skadad och traumatiserad, i Roses källare då fylls systern av helig vrede. Jag ska döda henne, säger hon i affekt. Precis som många av oss skulle säga i stundens hetta.

Det är en riktigt bra spänningsroman med ett stänk av voodoo, och jag är glad att jag har många böcker av Inger Frimansson kvar att läsa.

Adlibris pocket e-bok  Bokus pocket e-bok mp3

onsdag 12 november 2014

Håkan Nesser och Peter May

Två författare som båda skriver romaner och kriminalromaner, även om Håkan Nesser nu säger sig ha lämnat kriminalfåran. Jag har alltid gillat Nessers deckarhistorier, så det beklagar jag av hela mitt hjärta. ”Skuggorna och regnet” är en äldre roman som jag köpte hos Myrorna.

Peter May från Skottland, numera bosatt i Frankrike, är en f.d. journalist som skriver romaner, TV-serier m.m. och den här boken ”Svarthuset” är den första i Lewistrilogin, som kommer ut på svenska.

Trots att den ena är en roman och den andra en deckare påminner de i många stycken om varandra. En man återvänder till sin uppväxtort och lämnar ett förhållande resp. ett äktenskap bakom sig. Han söker svar i det förflutna och söker en mördare. Båda författarna skildrar hur uppväxten kan forma framtiden.


Skuggorna och regnet – Håkan Nesser


Det här är ingen kriminalroman även om det finns ett ouppklarat mord på en ung flicka. Mordet begicks för trettio år sedan. David Mörtberg reser tillbaka till sin barndomsstad K- efter att hans syster hört rykten om att deras fosterbror Viktor på nytt setts till i trakten. David och Viktor växte upp tillsammans efter att Viktors far av svartsjuka mördat hans mor och sedan tagit sitt eget liv, men pojkarna gled isär efter olyckan som gjorde att Viktor tappade talförmågan och under tonåren hade de inte mycket kontakt med varandra.

Det ansåg naturligt att en grannfamilj skulle ta hand om den föräldralösa Viktor, men det trauma det måste ha inneburit att på ett sådant här sätt förlora sina föräldrar fick han ingen hjälp med.

Viktor växer upp till att bli en av samhällets udda figurer och ytterligare tre orginal, två unga män och en kvinna finner varandra och stöttar varandra. De bor tillsammans i ett slags kollektiv. När den unga kvinnan hittas mördad är Viktor försvunnen.

Nu kanske han har återvänt och då vill David ha reda på vad som verkligen hände, var Viktor den skyldige? Har han verkligen kommit tillbaka nu när brottet är preskriberat?

Håkan Nesser är skicklig i att beskriva människor, deras tankar, psyke och tillkortakommanden. Jag läser för att få reda på vad som egentligen hände, men Nessers sätt att långsamt och omständligt låta historien ha sin gång blir ibland lite påfrestande.


Svarthuset – Peter May


Från Skottland kommer många bra kriminalförfattare: Denise Mina, Ian Rankin, Arthur Conan Doyle, Michael Innes bara för att nämna några.

Svarthuset är en riktigt bra och spännande roman med olika djup och vinklingar och den är ett rent nöje att läsa. Peter May är en författare som jag kommer att lägga på minnet. Det var länge sedan jag så andlöst slukade en bok.

Kriminalkommissarien Fin Macleod har varit sjukskriven, hans son omkom i en olycka och när han nu återvänder till arbetet som polis får han i uppdrag att åka tillbaka till sin födelseby Crobost på Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna. Där har ett brutalt mord skett och mordet påminner om ett mord i Edinburgh, i vilket Fin varit inkopplad. Kanske är det samma mördare, kanske en copycat.

Mördarjakten är spännande, men jag fängslas också av berättelsen om livet ute på ön och om den urgamla traditionen att varje år i en vecka åka ut till en otillgänglig ”fågelö” utan möjlighet att ta sig därifrån. Varje år slaktas tusentals fågelungar (sulor), allt för att få delikatessen ”guga”. Detta är samtidigt en sorts manbarhetsrit, när de unga pojkarna är tillräckligt gamla kan de bli utvalda att följa med. Det är strapatsrikt, farligt och härdande. Och allt som händer och sägs på ön – stannar på ön.

Det var efter att Fin och hans bästa vän Artair följde med på fågeljakten som Fin lämnade ön. Artairs pappa dog på ön och Fin miste nästan livet. Artairs pappa höll privatlektioner både med Artair och Fin, och trädde nästan in i faderns roll efter det att Fins egna föräldrar omkommit. Fin växte upp hos sin moster.

Det är nerv och psykologi och en oerhört skickligt nedtecknad kriminalhistoria av Peter May, som jag rekommenderar varmt!



fredag 7 november 2014

Hägring 38 - Kjell Westö

Hägring 38 är en roman som utspelar sig 20 år efter inbördeskriget i Finland, när såren ännu både blöder och varar, och ett nytt hotfullt moln närmar sig.

(Inbördeskriget utkämpades mellan den röda och vita sidan, där de röda bestod av socialdemokrater och kommunister med ett visst stöd från Ryssland och de vita konservativa sidan fick stöd från Tyskland. De vita segrade och många, många röda fångar dog av umbäranden i fångläger - andra arkebuserades.)

Huvudpersonerna i boken kommer från olika samhällsklasser. Advokat Claes Thune har sin egen byrå i Helsingfors som han sköter lite halvhjärtat, men han har god hjälp av sin sekreterare, fru Matilda Wiik. Fru Wiik är plikttrogen och effektiv, men hon är mycket förtegen om sitt privatliv.

Onsdagsklubben startades av sex unga högutbildade män, nu utklivna i arbetslivet i högkonjunkturens Helsingfors år 1927, och Claes Thune känner sig som en viktig del av klubben. Här träffas de numera medelålders svenskspråkiga männen och diskuterar allt mellan himmel och jord, och klubbens syfte är ”att bidraga till uppehållandet och fördjupande av det politiska och kulturella samtalet på svenska i staden Helsingfors”. Politiska diskussioner har på senare tid fått större utrymme och åsikter ventileras och går ibland bjärt isär. De har även blivit högljuddare och ibland närmar sig osämjan när promillehalten stiger. Thune är en stillsam man, och han börjar anse att Onsdagsklubben nu har spelat ut sin roll.

När fru Wiik återkommer till byrån efter att hon handlat för Onsdagsklubbens räkning, hör hon en röst hon känner igen och hennes förflutna kommer upp till ytan. Hon samlar sig och hälsar på männen, och drar en lättnadens suck när hon inte blir igenkänd av röstens ägare. Men det kokar under ytan och som läsare förstår jag att en urladdning måste ske.

Jag sträckläser Kjell Westös roman, inte bara för att jag själv kommer från Finland, utan för att berättelsen både är vemodig och spännande på samma gång. Claes Thune får representera vinnarsidan, som inte gärna vill prata om det som hänt, inte egentligen veta, medan Matilda Wiik har rötter i den röda sidan och bär på ett stort trauma efter sina upplevelser. Det är upplevelser hon inte pratar om – inte med någon.

Jag finlandssvensk och även om min by kanske inte helt var representativ för den vita sidan, så inser jag att den här delen i historien (övergreppen) helt enkelt hoppades över under historielektionerna i byskolan. Mycket berodde säkert på vår lärare, som fortfarande då drömde om ett ”Storfinland”. Kjell Westö går i den här romanen inte närmare in på den vinnande sidans agerande, utan låter de övergrepp som begicks av den vita sidan skildras bara genom Matildas erfarenheter. Dock präglas tidsandan av historien och av Hitlers expansionspolitik - och skiljelinjerna som i de politiska åsikterna djupnar alltmer.

Tidsandan accentueras också genom vad som hände på Stadion i Helsingfors i de finska mästerskapen år 1938, när en löpare som segrade officiellt dömdes som fyra i loppet. Abraham Tokazier, som vinnaren hette i verkligheten, hade judisk bakgrund. I diskussion om händelsen mellan Claes Thune och Matilda Wiik låter Kjell Westö Matilda kliva ur sin underdåniga roll och utbrista: ”... det förvånar mig att ni tror att rättvisa är något självklart. Att få rättvisa är ett privilegium.”

Något vi alla borde tänka på …


Tack för en bländande roman, Kjell Westö!

onsdag 24 september 2014

Två helt olika, men riktigt bra böcker

Du har väl inte missat första delen i trilogin "Barnbruden"?
Det här är fortsättningen och den berättar om hur pottungens liv formar sig utanför hovet. Läs min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/anna-laestadius-larsson/pottungen/recension/viola-kondracki

Och har du missat "Barnbruden" kan du läsa om den här:
http://www.litteraturmagazinet.se/anna-laestadius-larsson/barnbruden/recension/viola-kondracki

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus


Så en riktig psykologisk rysare. Gillian Flynns debutroman finns åter på svenska och förtjänar verkligen att läsas. Visserligen är den inte lika bra som "Gone Girl", men den håller dig i ett stadigt grepp romanen ut.

Läs min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/gillian-flynn/vassa-foremal/recension/viola-kondracki

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus






måndag 25 augusti 2014

Ris och Ros

Vanmakt – Thomas Erikson

Jag har bara läst ”Illdåd” av Thomas Erikson förut, och den tyckte jag mycket om. Så mina förväntningar var höga när jag öppnade den här boken. Alldeles för höga, tydligen. Jag blev ordentligt besviken!

Historien kunde ha blivit hur bra som helst om bara gestalterna kunde ha fått liv, om de bara hade känts som om de var av kött och blod och om historien hade haft en lite högre trovärdighetsfaktor. Kapitlen är korta och berättelsen går framåt i rasande fart, och visst infinner sig ett visst mått av spänning trots allt. Men boken är för rörig, och innehåller dessutom onödig och utförlig våldsbeskrivning för att passa min smak.

Boken är den tredje fristående spänningsromanen om beteendevetaren Alex King. Vanmakt är en bra titel, för det är precis det jag känner när jag läst ut den. Bättre kan du, Thomas Erikson!

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus

Havskatten – Ann Rosman

Nu kommer rosbuketten! Jag läser den här berättelsen alldeles andlöst. Egentligen är det två berättelser som löst hänger samman genom de gamla, vackra träbyggnaderna i Marstrand.

Här ryms en kriminalberättelse i nutid och en kärlekshistoria under träbyggnadernas glanstid, när kungen Oskar II förgyllde badorten med sin närvaro på sommaren och societeten samlades för att hitta en lämplig äktenskapskandidat till de giftasvuxna döttrarna.

Läs gärna min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/ann-rosman/havskatten/recension/viola-kondracki

Glasholms bokhandel Adlibris Bokus

söndag 17 augusti 2014

Allra finaste du - Erina Stene, Ebba Mörner

Det här är en berättelse med verklighetsbakgrund om hur fel det kan gå när vi väljer vår livskamrat. Varför ursäktar vi kvinnor de varningssignaler som vi trots allt uppfattar. Vi sopar under mattan. Det kommer att bli bättre. Det är mig det är fel på. Någon som känner igen sig?

Är det kanske missriktade moderskänslor som tar över? Vad vet jag! Det finns en hel del böcker som tar upp problemet i romanform, men de lämnar egentligen inga svar.

Här är det Sarah som träffar Mats på en dejtingsajt. Han verkar vara drömmannen och från början är livet rosenrött.

På LitteraturMagazinet kan du läsa min recension:
http://www.litteraturmagazinet.se/erina-stene/allra-finaste-du-en-spanningsroman-inspirerad-av-berattelser-om-verkliga-handelser/recension/viola-kondracki

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus

lördag 16 augusti 2014

Kaffe med rån - Catharina Ingelman-Sundberg

Pensionärer kan! Det är pensionärernas slogan på hemmet. De är missnöjda med hur det sparas och sparas. De får verkligen känna på neddragningar inom äldrevården och privatiseringens baksida, där vinst går före de boendes välbefinnande.

Personalen minskas för att spara pengar medan ägarna lever i sus och dus. För att de gamla ska hålla sig lugna och stilla proppas de fulla med lugnande medel, men Märtha klurar ut det hela och gömmer undan sina piller. Hon får lust att protestera! Hon samlar sina vänner och de bildar "pensionärsligan".

Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta kommer fram till att landets fångar får bättre mat och mera motion än dem. Märtha får en snilleblixt: De ska göra något olagligt för att hamna i fängelse och få det bättre än på hemmet. Nu gäller det bara att få med sig de andra.

Så rymmer de från hemmet med sina rullatorer och tar in på Grand Hotel. De planerar en tavelkupp på Nationalmuseet. Det blir många förvecklingar och jag skrattar hejdlöst när jag läser om deras äventyr - allt går verkligen inte som planerat, men ändå glider pensionärerna fram på en räkmacka.

Det är en riktigt rolig bok! Jag inser att jag nog gått miste om en hel del äventyr som pensionär! Än är det kanske inte för sent?

(Snart är det val till riksdagen, det kan vara idé att tänka igenom vilket parti som ska få din röst!)

Adlibris Bokus


torsdag 14 augusti 2014

Tre bra deckare i sommarhettan

Mörkermannen – Unni Lindell

Kriminalroman med kommissarien Cato Isaksen och hans ambivalenta inställning till kollegan, den  egensinnige Marian Dahle i huvudrollen. Förutom själva brottet, som de ska lösa, så skaver samarbetet betänkligt.

En kvinna knuffas ut från balkongen. Mordet bevittnas, men ingen kan ge ett bra signalement utom att det är en gråhårig man. En ung polsk kvinna jobbar på campingplatsen, men hon misstänker att någon tittar på henne i hennes rum, genom ventilationsgallret. Två av hennes arbetskamrater försöker uppmärksamma polisen på misstanken, men får inte omedelbar respons.

Det är en riktigt tilltrasslad historia och det tar ett bra tag att reda ut begreppen och få fast mördaren.

Glansholms bokhandel Adlibris  Bokus

Porto Francos Väktare – Ann Rosman

När en kvinna och ett spädbarn hittas i en mosse, tror man först att det är ett aktuellt dödsfall, men det visar sig att liken är gamla. Mossen har bevarat kropparna. De blir inte lätta att identifiera och när DNA visar att spädbarnet inte är kvinnans, trots att hon är nyförlöst, tätnar intrigen. Trots att detta inte är något som polisen måste reda ut, intresserar sig kriminalinspektör Karin Adler för fallet.

Ann Rosman skriver bra och intressanta böcker om livet i Marstrand för länge sedan och här berättar hon om Marstrands tid som frihamn och fristad för förbrytare. Hon berättar om människor som fick kaparbrev men som gick mycket längre än vad brevet stipulerade och blev sjörövare. Tanken var att de skulle utgöra ett försvar för Västkusten och samtidigt förse hemlandet med varor. Fantastisk historisk inblick!

Boken är ju en kriminalroman och när en ung kvinna dör av ett getingsstick hon fått på utedasset när dörren gått i baklås, blir polisen inblandad. Är dödsfallet ett mord? Polisen lyckas inte få träregeln att falla så att dasset låses.

Utedassets ägarinna hittar en gammal dagbok i huset, och en riktigt spännande historia rullas upp.

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus


Lejonet från Zagros - Lena Matthijs

Till sist en nyutgiven deckar av polisöverintendenten Lena Matthijs. Hon skriver om Boråspoliserna Hasse Nelander-Wein och hans utredningsgrupp och hon inspireras av fall från verkligheten. Det här är hennes tredje kriminalroman.

Läs min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/lena-matthijs/lejonet-fran-zagros/recension/viola-kondracki


Glansholms bokhandel Adlibris Bokus



söndag 27 juli 2014

Otäck läsning i sommarhettan - Victoria Bergmans svaghet


Mord och psykoterapi står det på omslaget på dessa tre böcker, alla ingående i en trilogi, dvs. det är egentligen "en" enda bok, men varje del består av ca 400 sidor, så det är en mastig och OTÄCK historia.

Svenska deckarakademin skriver: "En hypnotiskt fängslande psykoanalys i kriminallitterär form". Det håller jag absolut med om, men du ska ha goda nerver för att läsa den!

Den handlar om sexuella övergrepp på barn, rituella mord, balsamerade mordoffer, barn som slåss i burar och multipla personligheter och allt i en enda salig röra. Inte lätt att få grepp om historien, men den är oerhört fängslande. Kapitlen är korta och rakt på sak. Handlingen förs framåt i rasande fart.

Victoria Bergman söks av kriminalaren Jeanette Kihlman, eftersom hennes namn dyker upp i utredningen. Men hon finns ingenstans även om Jeanette lyckas få tag på henne en enda gång per telefon! Victoria Bergman har skyddad identitet.

Vi läsare får följa psykologen Sofia Bergmans egna hjärnspöken och attraktionen mellan Sofia och Jeanette. Vi vet hela tiden mer än polisen, vilket är helt okej och väsentligt för att föra historien framåt på sina vindlande irrvägar.

Författarparet Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist har skrivit en kioskvältare i tre delar, men jag är inte säker på att jag rett ut allt, även om jag läst alla tre böckerna ganska nära varandra den här sommaren. Jag får skylla på att mina tankar just mera är hos dottern på sjukhuset än i boken jag läser. Det känns faktiskt som om jag inte riktigt greppar historien till fullo. Men fängslande är den, "so, what the heck!" Det känns riktigt att varje del avslutas med "Tack till: Inte en jävel."

Har du goda nerver och älskar rafflande historier, får du bara inte missa dessa tre böcker:
Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar.


söndag 13 juli 2014

Mörka platser - Gillian Flynn

Gillian Flynn är en enastående berättare med en historia som i alla fall jag aldrig hade lyckats klura ut. Annars brukar det vara stötestenen när jag läser en deckare - alldeles för snabbt räknar jag ut historien och tappar intresset. Så inte här! Den här boken är skriven tidigare än Gone Girl, som kanske är snäppet bättre och helt annorlunda mot denna. Men det är nog en smakfråga. Det här är en blodig och oförutsägbar berättelse!

Handling: Libby Day är drygt trettio år och hennes uppväxt har varit traumatisk. När hon var sju år gammal flydde hon från föräldrahemmet endast iklädd nattkläder ut i vinterkylan. Hemma låg hennes mor och två systrar döende eller redan döda efter en fruktansvärd slakt. Libby vittnar i rätten och hennes femtonåriga bror fälls för de brutala och som det verkar satanistiska morden.

Libby är nästan konstant arg, tvär och ensam. Hennes insamlade kapital från välgörare är snart slut. Hon är ju inte längre den stackars lilla flickan och nu finns andra söta flickor som råkat illa ut.

Hon kontaktas av en mordklubb, där människor av skilda slag samlats för att de tror att Ben är oskyldig. Framför allt är det en hel del kvinnor som skriver till fångar och som svärmar för den mjuke Ben. Libby behöver pengar och hon vill inte börja ett vanligt jobb, så hon nappar på erbjudandet att komma till klubben mot ersättning och kanske sälja lite småsaker från hemmet. Hon blir också övertalad att besöka sin bror och hitta sin frånvarande far och få deras berättelser, allt mot ersättning, givetvis.

Efter fängelsebesöket börjar Libby vackla, kan Ben vara oskyldig?


tisdag 1 juli 2014

Jakten på Kaptel klänning - Jonas Trolle

Här är polisens egen historia hur de av en tillfällighet hittade en koppling till en av deras egna i en mordutredning. Den avlidne mannen hade en koppling till en sexhärva där en polis fanns med, en polis som av en kvinna uppgavs finnas på bild i Dagens Industri. Bilden föreställde, till de utredande polisernas stora chock, en f.d. högt uppsatt polis, som gjort sig känd för att föra kvinnornas talan och därför kallades "Kapten klänning", numera pensionerad men av någon anledning hade han fortfarande ett eget rum på polishögskolan med egen nyckel. Varför? Det framgår inte! Men det var där han förvarade sina "arbetsredskap".

Utredningen och spaningarna hölls inom en liten grupp och Jonas Trolle, kriminalkommissarie vid Länskriminalens spaningsrotel i Stockholm, berättar om långa pass, boende i bilar och dålig mathållning. Till slut lyckas de få till bevisning så att målet håller i rätten.

Göran Lindberg dömdes till sex års fängelse och har nu avtjänat sitt straff för våldtäkt och grov våldtäkt. Boken ger ingen förklaring till Lindbergs mörka sida, men väl en hel del detaljer om hans perversiteter och våld mot unga (väldigt unga) kvinnor.

Jag kan inte låta bli att undra om detta våld fanns hos Göran Lindberg redan tidigare eller om han på äldre dar med hjälp av Viagra släppte ett monster fritt inom sig. För det är precis det han blev/är.

Kommer han att fortsätta sin gärning nu när han är fri?

Adlibris Bokus

lördag 21 juni 2014

Kejsarsviten - Conn Iggulden



Läsningen blev lite trög för mig i början, men när jag kom in i boken så läste jag den med förtjusning. Detta trots att den känns lite som en roman för pojkar. Det är mycket muskler, svärd, hård träning och krigsscener. Några kvinnor får plats om än marginellt. Den är en samlingsvolym av de två första böckerna i Kejsarsviten, nämligen Roms portar och Kungars död.

Nu måste jag bara få tag på de tre sista böckerna i serien: Svärdens fält, Krigets gudar och Gudarnas blod.

Det är en skönlitterär skildring av historiska händelser, där vissa händelser avviker från historieskrivningen för att få till en spännande berättelse. Till exempel dog inte Sulla så här. Författaren skriver i slutet av boken om de händelser han ändrat.

Gaius Julius Caesar (100 f.Kr. - 44 f.Kr.) är en spännande man som det fortfarande skrivs böcker om. Imponerande! Jag ser fram emot skildringen när Julius Caesar möter Kleopatra ...

De sista tre böckerna: Svärdens fält, Krigets gudar och Gudarnas blod
De är oerhört spännande! Visserligen är det väldigt många krig och slag, krigsstrategier både på land och till havs, men så medryckande denna författare skriver!

Vilka personliga drivkrafter som framträder. Livet i samhällena är grymma, det är ofattbar rikedom hos några få - fattigdom och svält är påtaglig i stadens mörka kvarter. Människohandeln med slavar är vardag. Ofta kommer slavarna från besegrade arméer men krigsfångarna kan också göras till romare och inlemmas i den romerska krigsstyrkan.

Livet är ofta kort, i alla fall för många legionärer. Legionärslivet är grymt, men samtidigt avlönat av senaten eller härföraren plus att de kan få del i krigsbytet och kamratskapet värdefullt.

Här får historiska gestalter djup och blir människor av kött och blod: Marius, Caesar, Brutus, Pompejus, Kleopatra, Marcus Antonius, Octavianus.

Octavianus, Caesars adoptivson och arvtagare, blev sedan kejsar Augustus. I periferin nämns också Herodes och Bibelns värld framträder.





måndag 9 juni 2014

Den sista kejsarinnan av Kina - Jung Chang

Starka kvinnor har funnits i alla tider. Historien har bara försökt begrava dem eller ge dem ett mindre bra eftermäle. Jung Chang har med den här biografin eller historieskrivningen förändrat synen på Cixi, konkubinen som med en maktkupp i maskopi med änkekejsarinnan tog makten i Kina år 1861 efter kejsar Xianfeng.

Det är stark och rättrådig kvinna som framträder. Hon har en politisk skicklighet som är få förunnad. Naturligtvis gör hon även missbedömningar, österländska urgamla seder krockar med de västerländska. Hon lägger grunden för moderniseringen av det urgamla samhället och försöker närma sig västvärlden. Hon stärker kvinnornas ställning, förbjuder att deras fötter binds och deformeras. Hon ger Kina tryckfrihet.

(Mao omkullkastar Cixis reformer, ändå är det han som är ihågkommen.)

När Cixi börjar styra i Kina gör hon det bakom en skärm, så att hon inte syns för männen. Hennes unge son är kejsare, men det är hon som tar besluten. I slutet av sin regeringstid låter hon konstnären Katherine Carl måla sitt porträtt till världsutställning i St. Louis 1904, och sitter öppet på tronen. Hon tillåter också en manlig fotograf att ta bilder.

Jag tog med mig boken till stugan med förhoppningen att jag skulle titta i den ibland, men blev helt fascinerad av Cixis livsöde. Jag hade vaga minnen av boxerupproret, utan att egentligen veta något mer. Kina har varit som en blind fläck för mig. Med den här boken får jag inte bara Cixis historia utan en bra bild av det kinesiska samhället och omvärlden.

Jag åkte till Kina på en rundtur år 2005 och besökte bland annat sommarpalatset (Cixis "sommarstuga" som hon byggde med pengar hon "lånade" från allmänna medel). Bilden här nedan är min egen som jag plåtade då. Området var oerhört vackert!

Adlibris Bokus Fritz Ståhl



söndag 1 juni 2014

Stockholm Octavo - Karen Engelmann

Se på det här vackra omslaget! Inlagan är lika utsökt, trots att papperkvaliteten kunde ha varit lite högre. Det är sällan man ser en roman få en så härlig utformning.

Dessutom är den intressant och det är svårt att tro att den är skriven av en amerikansk kvinna. Men hon har bott i Malmö i nästan nio år och arbetat som grafisk designer.

Bokens huvudperson Emil Larson försöker tolka den oktav som fru Sparf lagt för att spå honom. Han måste hitta de personer som motsvarar korten och som han tror ska föra honom till äktenskaplig lycka.

Läs gärna min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/karen-engelmann/stockholm-octavo/recension/viola-kondracki


Orange is the new black - mitt år i ett kvinnofängelse

Jag hittar den i bibliotekets hylla för 7-dagars lån.

Piper Kerman arbetar i dag som kommunikationsstrateg. Hennes berättelse om sin fängelsedom ger en skrämmande inblick i ett amerikanskt fängelse och får mig att inse att de svenska fängelserna måste vara rätt bra som ger en fånge rätt att använda tiden till något vettigt, t.ex. att studera. Men, egentligen vet jag rätt lite om svenska fängelser.

Piper berättar om hur hon sakta kommer in i fängelsegemenskapen, får vänner och känner respekt för de kvinnor hon möter. Hon sitter inte bland de svåraste förbrytarna utan bland sådana som begått narkotikabrott och bedrägerier. Reglerna i fängelset mellan internerna är stränga, man frågar inte vilket brott man begått. Flera har långa straff, de är mödrar med barn och Piper inser att hon har haft tur. Hon hade råd med en bra försvarsadvokat, de som rätten utsett går för det mesta inte att få tag på. Rättvisa är ett töjbart begrepp.

I fängelset uppstår en gemenskap och varm kamratanda, de sitter alla i samma båt och försöker göra det bästa av situationen. Fångvaktarna kommer och går, några får en kick av att förnedra fångarna, andra är mera schysta. Piper har många vänner, fästman och familj som besöker henne regelbundet. Hon får brev och böcker tillsända med posten. Detta hjälper henne igenom den onaturliga tiden i fängelset.

Välskrivet och tänkvärt ....

Adlibris Bokus Fritz Ståhl


tisdag 27 maj 2014

Jungfrustenen - Michael Mortimer

Det är sällan jag läser äventyrsromaner, men ibland så ... Förra gången det hände var när jag läste Da Vinci-koden av Dan Brown.

Bakom pseudonymen Michael Mortimer döljer sig Daniel Sjödin och Jerker Virdborg och även om jag misstänker att klirr i kassan kan ha något med att de valde den här genren, så tror jag att de faktiskt har haft riktigt roligt när de skrev den.

Här händer det grejer, även om jag har lite svårt att svälja monstertrutarna (fåglar). Baksidestexten lovar en gripande och lekfull thriller. Visst är den lekfull, men gripande?

Berättelsen tar avstamp i blomsterkungen Linnés och framför allt hans lärjunge Solanders äventyr och katalogisering av växter. Linné försökte även katalogisera stenar, mineraler och fossil. Det är här som författarna hittar ingången till romanen Jungfrustenen och den första boken i en planerad serie på sex. Bok nummer två heter Fossildrottningen och har precis kommit ut från förlaget.

Vad vore en äventyrsroman om den missade Nobelfesten? På festen blir en rysk nobelpristagare spektakulärt mördad, hans ögon exploderar oförklarligt, direkt efter att han lämnat ett mystiskt tungt skrin till studenten Ida Nordlund. Ida får en kryptiskt samtal från sin mormor Alma i Ryssland och hon flyr Stockholm. Nu börjar katt- och råttaleken för att ta reda på vad som egentligen händer. Varifrån kommer de enorma trutarna som verkar anfalla när inte stenen är i sitt isolerade skrin och varför uppför sig vargarna så underligt.

Du som gillar äventyr och fantastik har en rafflande resa framför dig.

Adlibris Bokus Fritz Ståhl







Trauma - Ulla Bolinder


Ulla Bolinders deckare blev en överraskning, och en angenäm sådan. Jag fick känslan av att jag tjuvläste i polisens utredning, varvad med de olika vittnenas egna röster och berättelser. Samtidigt finns det ingen berättarröst som håller ihop storyn utan den spretar hit och dit och jag som läsare får dra slutsatser och foga ihop. Det blir riktigt intressant!

En sjuttonårig tjej försvinner när hon går hem från en födelsedagsfest. Hon hittas först två dagar senare av en kompis och sin sambo, död i ett dike.

Allt utspelar sig i Gustavsberg och polisen följer alla anmälningar som kommer in. Och det är många - barn har blivit ofredade och våldtäktsförsök har skett. Även en "stråltant" får berätta sin historia. Oron sprider sig i samhället.

Författaren är skicklig på att nyansera de olika personernas berättelser och sätt att uttrycka sig, så att deras olika personligheter framträder. Det gäller även poliserna, när de berättar hur de ser på sitt jobb och hur ett vittnesförhör ska gå till.

Ibland blir personernas egna berättelser lite onödigt långa, även om jag förstår att det är en omständlig och lite gnällig person som berättar. Här ryms så många röster att det blir lite svårt att, speciellt i början av läsningen, komma ihåg de olika karaktärerna. Så småningom framträder de mest intressanta gestalterna och så även mördaren.

Ulla Bolinder har skrivit många böcker tidigare, men "Trauma" är den första jag läser. Hon har en alldeles egen stil och jag lovar att jag kommer att leta fram hennes tidigare böcker på biblioteket. Det här berättargreppet gillar jag även om boken inte är spännande som en thriller. Den är mer undersökande och känns verklighetsnära. Väl värd att läsas!

onsdag 14 maj 2014

Smärta - ett fall för kommissarie Santos - Kjell Eriksson



Konfrontationer mellan bofasta och fattiga ockupanter. En svensk utsänd av Fotbollförbundet för att få ett fotbollsutbyte med Brasilien och så naturligtvis mord, som den sävlige och något korrupte kommissarie Santos suckande måste ta itu med. Och allt detta när han helst av allt vill umgås med en häger och dricka något alkoholhaltigt.

Läs gärna min recension på LitteraturMagazinet:
Adlibris Bokus

tisdag 6 maj 2014

För in de döda - Hilary Mantel

Hilary Mantel skriver som ingen annan. Hon lyckas få mig att se en redan mycket omskriven tid med helt nya ögon. Det gör hon genom att ge Thomas Cromwell huvudrollen och låta mig uppleva allt genom honom, hans tankar, hans inre monologer och hans åsikter om tiden och folket.

Jag har läst både Wolf Hall och För in de döda. Persongalleriet är rätt så krävande i båda böckerna, speciellt som var och varannan mansperson heter Thomas. Det finns en personförteckning i böckernas början, och det kan bli en hel del bläddrande.

Med TV-serien The Tudors i gott minne slapp jag bläddrandet. Visserligen känner jag till den här tiden, men en hel del personer och namn hade fallit ur minnet. Jag ser sällan på serier på TV och jag missar alltid avsnitt, så därför brukar jag köpa hela serien när det kommer ut en box. The Tudors är en såpa, som inte alltid är riktigt historiskt korrekt, men den är mycket servärd! De extravaganta och vackra kläderna är en njutning för ögat och gör både män och kvinnor attraktiva.

För in de döda utspelar sig under knappt ett år, men det är ett händelserikt år, och med Hilary Mantels formuleringskonst blir berättelsen mycket intressant och engagerande. Det här det år som kungen tröttnat på Jane Boleyn och försöker finna en väg ut ur äktenskapet. Även om hans handlingar i dag verkar grymma, så ger Hilary Mantel en annan bild av kungen och samtiden.

”Ingen kan begripa en mans fantasier och Henrik är ingen horkarl, har inte tagit sig många frillor. - - - Kungen behandlar inte sina sängkamrater illa. Han är inte den sortens man som avskyr en kvinna sedan han väl ägt henne.”

Det är genom Thomas Cromwell vi lär känna tiden och samhället och kungens och religionens makt. Cromwell är nu kungens sekreterare och den som har kungens gunst får också en viss makt och rikedom. Samtidigt är det som att gå på slak lina, intriger och maktspel hör till vardagen. Huvuden rullar.


Läs min recension av För in de döda på LitteraturMagazinet.



måndag 5 maj 2014

Slutet på kedjan - Fredrik T Olsson

Här kommer en hyfsad bladvändare! Kryptoexperten William Sandberg försvinner spårlöst från sjukhuset där han vårdas efter ett självmordsförsök. Men att det är något konstigt med försvinnandet inser hans före detta fru, när hon upptäcker att alla fotografier av deras avlidna dotter finns kvar i lägenheten. William skulle aldrig lämna fotografierna, någon annan måste ha hämtat kläder och datorer.

Den här berättelsen känns fräsch, trots att världen under hot är ett vanligt tema. "Slutet på kedjan" finns inbäddat i ett urgammalt krypterat meddelande som vi alla delar. Genialt Fredrik T Olsson!

Vill du läsa mer om boken hittar du min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/fredrik-t-olsson/slutet-pa-kedjan/recension/viola-kondracki

Fritz Ståhl Adlibris Bokus

söndag 4 maj 2014

Låt den onde sova - John Verdon

En seriemördare, som kallar sig ”Den gode herden” för att han anser att han avlägsnar de dåliga fåren, får mig att se fram emot en riktig nagelbitare. Visserligen har seriemördaren hållit sig lugn de sista tio åren, men nu gör en ung kvinna en TV-dokumentär om mordoffrens efterlevande. Hur har deras liv gestaltat sig när de inte fått något avslut och mördaren inte infångats?

Dave Gurney är en pensionerad mordutredare och han kommer in i historien när han lovar en bekant att se efter hennes dotter och ge henne lite stöd eftersom det är hennes första uppdrag som journalist. Mystiska saker börjar hända. Någon tar sig in i den unga kvinnans lägenhet, trots att hon bytt lås flera gånger. Bloddroppar på golvet och ett trappsteg som sågas sönder. Vem störs av TV-dokumentären? Väcks seriemördaren till liv igen eller är det bara en f.d. pojkvän som försöker skrämmas?

Snart upptäcker Dave Gurney att han inte gillar det sätt som mordutredningen sköttes på för tio år sedan. Varför trodde alla på det brev som mördaren skrev till våldsroteln vid statspolisen i New York?

Visserligen är boken inte riktigt den nagelbitare som jag förväntat mig, men ändå klart läsvärd.


torsdag 1 maj 2014

Den grymmaste månaden - Louise Penny

Deckaren är en litet gammaldags och småcharmig, men ingen bladvändare. Den är snarare en deckare som passar en avslappad läsare exempelvis i hängmattan – lätt att lägga ifrån sig och ta upp igen.

Det är den tredje historien med kommissarie Gamache och hans team i huvudrollen. Allt utspelar sig i den kanadensiska byn Three Pines. Förutom att teamet ska lösa mordet på den kvinna som avled under en seans i ett öde spökhus, finns även spänningar inom gruppen – någon försöker bli av med kommissarien.

Mordet är sofistikerat. Kvinnan avled av rädsla för det övernaturliga som framkallades under seansen, men hennes kropp innehåller ett bantningsmedel i hög dos och endast någon med ett svagt hjärta skulle riskera att avlida av en chock.

Jag fångades inte riktigt av den här historien. Allt drog ut och förklarades övertydligt, men det fanns lite små guldkorn här och där. Framförallt byns invånare bidrar till charmen. Den äldre poeten Ruth kläcker ett par ägg i sin ugn och går sedan kvackande framför de små dunbollarna till dammen. Säkert en syn för gudar!¨


onsdag 30 april 2014

Hem - Toni Morrison

Det finns nobelpristagare i litteratur, som det är en ren njutning att läsa. Toni Morrison är en av dem.

Den här lilla boken har bara 156 sidor, men den innehåller så oändligt mycket, kärlek, sorg, avsked och försoning.

Min recension hittar du på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/toni-morrison/hem/recension/viola-kondracki

Fritz Ståhl Adlibris Bokus

måndag 14 april 2014

Gudar och odjur – Denise Mina

Denise Mina är en av mina favoriter i deckargenren. Hennes polis Alex Morrow balanserar envist rakryggad och hederlig på – som det känns – slak lina. Hennes halvbror är kriminell, inte så lite heller, men Alex vet inte riktigt, och vill inte veta. I den här boken ska snart hennes tvillingar döpas och hon funderar på om hon ska be brodern bli gudfar.

En maskerad man rånar postkontoret i Glasgow och en äldre man som står i postkön med sitt barnbarn, verkar känna igen rånaren. Han lämnar barnet till mannen bakom i kön och hjälper rånaren, packar ner pengarna och bär dem till dörren där han belönas med en skottsalva från AK47:an i rånarens hand. Den gamle mannens handling förbryllar, varför hjälpte han till. Han har hela sitt liv varit hederlig och inte umgåtts i kriminella kretsar.

Politikens guldgosse Kenny har gjort en Clinton och nu skriver en stor tidning om hans bravader med en ung kvinna. För att rädda sitt äktenskap tvingas Kenny förneka och ta beslutet att stämma tidningen för ärekränkning, med risk för att både förlora sin förmögenhet och kanske ändå äktenskapet. Allt hänger på att den unga kvinnan inte pratar bredvid mun.

Poliser utsätts för mutförsök och utpressning. Att det finns ohederliga poliser inom kåren är välkänt bland de kriminella.

Det är ingen vacker värld Denise Mina målar upp. Korruptionen genomsyrar samhället, på alla nivåer. Hennes böcker är samhällskritiska och berättelserna rör sig ofta i fattiga arbetarkvarter. Det gäller att låta läsningen ta tid, slarvläser du så kanske du tappar tråden. Hon är oerhört skicklig att beskriva samhällets avigsidor.

söndag 13 april 2014

Gökens rop - Robert Galbraith

J.K. Rowling gör det igen! Men den här gången med en deckare och den känns lika fräsch och charmig som Harry Potter-berättelserna - utan jämförelse i övrigt. Jag kan knappt vänta på nästa bok i serien.

Supermodellen Lula Landry begår självmord, i alla fall klassas det som självmord av polisen, när hon faller från sin balkong. Hennes bror kan inte acceptera den slutsatsen utan ger privatdeckaren Comoran Strike i uppdrag att undersöka dödsfallet närmare.

Comoran är krigsveteran och hans förhållande har precis tagit slut, så han övernattar på byrån. Affärerna går dåligt och då träder Robin Ellacott in i handlingen som hans sekreterare utsänd från ett bemanningsföretag. Hon fixar och donar och hoppas att få bli kvar, arbetet fascinerar henne. Comoran tycker mest att hon är i vägen, han har sin stolthet och försöker dölja att han bor på kontoret.

Jag älskar den här boken! Egentligen händer det inte så mycket, men det går inte att lägga den ifrån sig. Vill du läsa mer om den så hittar du min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/robert-galbraith/gokens-rop/recension/viola-kondracki

Fritz Ståhl Adlibris Bokus