torsdag 30 mars 2017

Någonstans brister himlen – Erika Olofsson Liljedahl

Det är inte ofta en debuterande författare skriver en språkligt välskriven och engagerande roman. Men det gör Erika Olofsson Liljedahl, det är en sann njutning att läsa boken.

”Nog finns det mål och mening i vår färd. Men det är vägen, som är mödan värd” Karin Boyes ord passar mycket bra på den här boken.

Jag känner att berättelsen delvis handlar om Elis resa till vuxenvärlden, resan som slutligen kommer att göra honom fri att tro på sin egen inbyggda kraft. Världen visar sig vara mycket större på alla sätt och vis, än vad han tidigare vetat. Storasyster Signe är som hon alltid har varit och ändå inte. Hon hör inte havets lockande toner på samma sätt som han. Allt är inte som han tidigare trott.

Det är sent 1920-tal i Bohuslän och boken inleds vid havet. Det enda som hörs är årornas möte med vattnet och så en mås, förstås. Det är Elis far som ror, dimman är tät men fiskarna ska tas upp ur näten och Elis ska sedan sälja dem i byn. Far försörjer familjen genom fisket, men fisket håller på att förändras, för att fiska på djupare vatten behövs annan utrustning. Denna morgon känner Elis en oro i kroppen, hans äldre syster har inte sovit i sin säng i natt. Var är Signe? Fadern svarar vresigt.

Signe är ljusstrålen i Elis liv, hon är glad och pratsam. Och nu är hon borta. Det är så tyst. Sorgesamma saker händer, en skrämmande familjehemlighet avslöjas, och Elis ger sig tyst iväg med en enda avsikt: att hämta hem Signe så att de kan bli en familj igen.

Vi får följa Elis mödosamma väg till Höganäs och de människor han möter på vägen. Han har inte mycket pengar, bara det han hittade i moderns burk och några råa potatisar och en sillburk. Han ska färdas långt. Han vet inte hur långt eller hur lång tid det kommer att ta, men det måste gå. Signe ska hem! Han är fast besluten.

Det är en finstämd roman som verkligen berör på djupet. Människorna och naturen skildras så att de nästan går att ta på. Dimman kyler, måsarna skriker, hissen ner i gruvan får det att hisna i maggropen. Tänk att någon kan skriva så här underbart!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden



tisdag 21 mars 2017

Det havet gömde – Cecilia Lindblad

Det finns en uppsjö av svenska deckarförfattare, det här är en lukrativ bransch. Nya läsare kommer ständigt till. Och det är inte så konstigt, vi vill ha eskapism, vi vill ha spänning, vi vill kunna klura lite på egen hand med de ledtrådar som ges. Sedan avviker vi deckarläsare också rejält från varandra: vissa vill ha blod och action hela tiden, medan den grupp som jag tillhör vill ha en något som mer liknar en spänningsroman där handlingen förs framåt p.g.a. nya ledtrådar.

Utan tvivel har Sverige en deckarskatt som står sig internationellt, svårigheten lär vara att skriva en deckarroman som verkligen står ut i mängden. Det kanske inte den här riktigt gör, även om jag tycker den är välskriven och väl värd att läsa. Och knorren i Epilogen är riktigt, riktigt bra! Kanske kommer den här person att finnas med i nästa bok?

Boken är en fristående fortsättning på ”Och sedan aldrig mer” som var Cecilia Lindblads debutbok år 2015. Jag har inte läst debuten, lite synd, men som sagt jag uppfattar ändå lite av bakgrunden när jag läser denna. Jag tycker att det är riktigt bra att jag inte får ett helt referat om vad som utspelades sig i den föregående boken, men får en hyfsad uppfattning ändå. Bokens huvudperson är polisen Monica Blom som här har flyttat tillbaka till sin barndomstrakt Vellinge med hopp om att undkomma sin stalker.

En hårfrisörska försvinner och en avsliten fot hittas på stranden några dagar senare. Kroppen återfinns och under utredningen hittar polisen ett spår som leder tillbaka till ett tjugo år gammalt mord på en ung flicka. Ett mord som förblev ouppklarat. Nu tuggar polisutredningen på, långsamt och envist, och Monika försöker bortse från de samtal och bilder som sänds till henne av någon som håller reda på var hon är och vad hon gör. Hon har en rätt så god uppfattning om vem det är, men hon vill inte störas i sitt polisarbete. Även om hon känner kalla kårar krypa uppför ryggraden, så försöker hon hålla rädslan på avstånd. Det kan väl ändå inte bli farligt?


Den här boken passar mig perfekt!

Adlibris inbunden Bokus inbunden CD MP3 Ebok  

onsdag 15 mars 2017

Med dig vågar jag allt – Ted Hesselbom och Anna Lihammer

”Allt kanske inte är vad det ser ut att vara. Vad händer om man skrapar lite på historien? Vänder och vrider på den? Som allt annat i livet är det en fråga om vem som får titta och från vilket håll vi gör det ...” 

skriver författarna Ted Hesselbom och Anna Lihammer – och det håller jag med om.

Boken består av noveller från olika tidsepoker, men tiden hamnar i bakgrunden, historien blir inte vidgad utan mera dunkel. Här finns udda levnadsöden och historier och kärlekshistorier bortom tidsgränser, sammanhållna med en dubbel ring och en påhittad blå växt Mojroten (jag har då aldrig hört talas om den). Cunratus amare victorius, ja – blomman är blå i alla fall och förekommer i de flesta novellerna. Innan den slutliga beskrivningen av blomman hittades på s. 231 trodde jag att det rörde sig om förgätmigej.

Jag gillar Anna Lihammers deckarhistorier i historisk miljö, men de här berättelserna upplever jag som något flummiga. Välskrivna, därom är inget tvivel, men de fångar inte mitt intresse. Den berättelse jag tyckte bäst om var den som hade handlingen förlagd till framtiden, år 2112. Framtiden vet vi inget om och då är det lättare att låta fantasin flöda, i alla fall för läsaren.

I min bokhylla finns endast de böcker som jag kan tänka mig läsa en gång till. Den här boken får inte plats där. 

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden  

fredag 10 mars 2017

Kopplat av med ett par deckare

Ibland behöver jag läsa ett par deckare. Bara koppla av, inte tänka ... De här båda är riktigt bra och spännande!

De dödas ljus – Stuart MacBride


Först en lite äldre deckare som utkom 2007 ”De dödas ljus” av Stuart MacBride, en skotsk deckarförfattare. Handlingen utspelar sig i Aberdeen där prostituerade hittas mördade. Kriminalinspektör Logan McRae är huvudperson och han har efter ett misslyckat tillslag, där en polis skadades allvarligt, blivit överförd till klantskallegruppen. Där hamnar de alla som gjort misstag på ett eller annat sätt. Gruppen leds av en förskräckligt frånstötande kvinnlig kommissarie, som gärna går över lik för att ta sig ifrån gruppen. Hon är både klantig och smart och tar åt sig äran av de framsteg som någon i hennes grupp gjort.

Mord, mordbrand, styckade lik, langare och en reporter som råkar illa ut. Tur att det bara är en bok!

Det är en både hårdkokt och spännande berättelse. Lättläst och avkopplande. Du hittar deckaren på biblioteket eller i antikvariat.

Tjockare än vatten – Carin Gerhardsen


Den här är något nyare, kom ut 2015, så det finns i pocket om inte annat. Gerhardsen skriver bra, men jag gillar inte hoppandet fram och åter i tid. Ibland behövs det för att förklara skeendet, men att hugga upp historien i så många bitar blir rörigt, enligt min mening.

Historien är bra. Här råkar katterna illa ut. De dränkta katterna placeras ut omsorgsfullt nära vattendrag. Och så hittas en psykolog dränkt hemma i sitt eget badkar med tungan utskuren, och hon hittas av den lilla flickan, psykologens barnbarn. Bara ett av de barbariska mord som befolkar den här historien. Det finns många, många fler...

Spännande hela vägen till slutet.

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket Ljudbok E-bok  

måndag 6 mars 2017

Gustaf Mannerheim – Dag Sebastian Ahlander

Som barn lyssnade jag ofta till min fars och hans vänners samtal om Mannerheim och förlusten av Viborg. De diskuterade alternativa slutscenarior, men jag var för liten och för ointresserad för att ens försöka förstå och komma ihåg. Jag minns den vördnad med vilken Mannerheims namn nämndes och det fanns även andra namn som fastnade: Molotov och Chiang Kai-shek (min fars åsikt var att Kina skulle bli nästa stormakt). Under historielektionerna i skolan mer eller mindre ”sov” jag, det var så ointressant. Svenska kungar hit och dit och så årtal som skulle pluggas in, och aldrig fick jag något grepp om vad som skedde i den övriga världen under samma tid.

När jag läser Dag Sebastan Ahlanders bok ”Gustaf Mannerheim” då först får jag klart för mig vad mitt födelseland gick igenom under de här svåra åren. Finland satt obönhörligt i kläm mellan två stormakter, ett balansnummer som när allt annat var förlorat, tillföll Mannerheim, en redan då gammal och sjuk man. Jag minns alla gravarna på kyrkogården, alla unga män som förlorats i ett krig för att få behålla Finlands självständighet.

För några år sedan såg jag ett amerikanskt TV-program som nämnde att Finland var det enda land som till fullo betalat sitt krigsskadestånd. Och jag undrade, varför skulle Finland dömas att betala ett krigsskadestånd? Det är ju som att David skulle behöva straffas för att stenen träffat Goliat? Det är segraren som bestämmer och utkräver skadestånd, oavsett vem som angrep vem, och i vilket syfte. Stalin krävde skadestånd och västmakterna höll med.

Gustav Mannerheim var helt klart en av de stora männen i vår tid. När han avled var jag tre år gammal. Det krävdes mycket av denna man och han levererade, så gott han kunde. Han var Finlands vita general, som sedan blev Finlands marskalk, och även om han inte var politiker så var han den som alla vände sig till när det blev kris. Efter frihetskriget eller Finska inbördeskriget, gick han i ”frivillig landsflykt” när politikerna inte längre ville veta av honom. De ofattbara grymheter som gjorde att många röda dog svältdöden i fångläger eller arkebuserades av de vita, den segrande makten, fyllde rapporter som oroade honom.

Dag Sebastian Ahlanders bok ger en inblick i Mannerheims otroliga pliktkänsla, att alltid finnas där när landet krävde. Han var krigsutbildad i Ryssland, aristrokrat och svensktalande finländare, och ändå var det han som gav alla, som inte kunde ta till sig kommunismens lära, hopp när Finland försökte klara sig undan bolsjevikandan i Ryssland efter den ryska revolutionen.

Även om man inte gillar att läsa om krig och umbäranden, så är detta en intressant och, framför allt för mig som är född i Finland, en lärorik bok. Det var en hel del som censurerades i Finland när jag växte upp, böcker som var förbjudna, saker som inte skulle talas om. Jag tror att åtminstone en generation växte upp utan att riktigt förstå historien.

Läs den här boken! Den är lättläst och fram träder en fascinerande och plikttrogen gestalt, en människa utöver det vanliga.

Det fotografi som fångar mitt intresse mest är när Hitler (och som författaren skriver) mer eller mindre förälskat tittar på Mannerheim under middagen. När Mannerheim fyllde 75 år (1942) dök Hitler oinbjuden upp. Mannerheim hade, för att slippa uppvaktningar, beslutat att fira ute i fält så enkelt som möjligt, och nu fick Hitler inta födelsedagsmiddagen i en tågvagn och med en Mannerheim som inte hade för avsikt av avstå från sin rökning efter middagen - och så blev det. Renlevnadsmannen Hitler fick finna sig i sitta i en rökfylld kupé, rök steg inte bara från Mannerheims utan från övriga finska officerares cigarretter. Tyska delegationen fasade ... 


Adlibris Inbunden Bokus Inbunden  E-bok

onsdag 1 mars 2017

Återbetalning - Ann-Sofie Kempe

”En hämndhistoria i bankmiljö” är undertiteln, och efter att jag har läst den så måste jag beklaga att inget av de större förlagen nappat. För den här boken är betydligt bättre än många av de böcker som de ger ut. Den här boken har författaren själv givit ut på Vulkan och naturligtvis saknar hon då också de stora förlagens reklamkonto. Det är synd! Rent ut sagt!

Jag sträckläser, när jag äntligen får tid för boken. Dispositionen är utmärkt! Kapitlen korta, så boken passar utmärkt för den som sitter på allmänna kommunikationer på väg till jobbet. Den är lätt att läsa när språket är så enkelt och spänstigt, kanske inte riktigt rätt ord, men det flyter på som rinnande vatten. Kanske jag inte skulle klassa den som en deckare utan mera som en blandning av deckare och roman, med en touch av feelgood. Detta trots att här inträffar både mordförsök och ond bråd död. Boken är värd ett inbundet öde på ett stort förlag. Här har de verkligen missat en utmärkt skribent/författare!

Historien utspelar sig på en bank, och konstigt nog även om bokens bank är en mindre bank, så tänker jag direkt på SEB. Nåväl, den här banken heter Axabanken och den nya hårdföra kvinnliga Vdn Hanna Bergstedt. Hon har inte mycket till övers för sina anställda. Hon håller sig på sin kant och ser till att inte få några känslomässiga bindningar till någon i personalen. Hemma i sin lyxlägenhet låter hon katten regera och tar kärleksfullt hand om sitt barn. Personalen och undercheferna bävar. Det gäller att rädda sitt jobb, hur nu det ska gå till när man passerat femtistrecket. Fackrepresentanten ser till att försöka rädda sin styrelseplats – åt hundan med arbetstagarna, de får ju ett avgångsvederlag, en årslön och så kan de söka nytt jobb.

Egentligen låter inte det här som om det kunde bli spännande - och kanske inte den där nervpillande spänningen infinner sig, men här finns något annat! Det är den där känslan som ibland kommer när jag läser en riktigt bra roman. Referenser till vad som sker i dag. Verkligheten! Och någonting som triggar till fortsatt läsning. Vad kommer att hända? Kommer någon att få revansch? Och kan jag räkna ut vem? Nej – det kunde jag inte!

Ann-Sofie Kempe, även om jag inte jobbat i bankvärlden så känner jag igen mig i hur företag som är noterade på börsen fungerar. Det är omorganisationer och övertalighet, för att tillfredsställa aktiesparare med att skära i kostnaderna. Vid en omorganisation så gör man sig av med många av de äldre alldeles för tidigt, ofta har dessa människor oersättliga kompetenser och nya vägar kostar pengar, dvs. tillfällig kostnadspost. Bolagen väljer att göra så här – allt handlar om att kortsiktigt hyfsa siffrorna och lova en ljusare framtid. Och så går man varvet runt – till slut är man tillbaka till ”GÅ” och då gäller det att hitta på något annat – flytta produktionen exempelvis. Hur mycket man förlorar på dessa omorganisationer är det ingen som vet. Och ingen verkar bry sig. Det stannar inte inom den privata sektorn, nej – även den offentliga hänger på. Tänk bara på polisen ständiga omorganisationer!

Ann-Sofie Kempe, här får du en stor eloge från mig och jag hoppas verkligen att ett förlag tar fatt i din författarbegåvning! Lycka till!

Adlibris Häftad Bokus Häftad