lördag 21 juni 2014

Kejsarsviten - Conn Iggulden



Läsningen blev lite trög för mig i början, men när jag kom in i boken så läste jag den med förtjusning. Detta trots att den känns lite som en roman för pojkar. Det är mycket muskler, svärd, hård träning och krigsscener. Några kvinnor får plats om än marginellt. Den är en samlingsvolym av de två första böckerna i Kejsarsviten, nämligen Roms portar och Kungars död.

Nu måste jag bara få tag på de tre sista böckerna i serien: Svärdens fält, Krigets gudar och Gudarnas blod.

Det är en skönlitterär skildring av historiska händelser, där vissa händelser avviker från historieskrivningen för att få till en spännande berättelse. Till exempel dog inte Sulla så här. Författaren skriver i slutet av boken om de händelser han ändrat.

Gaius Julius Caesar (100 f.Kr. - 44 f.Kr.) är en spännande man som det fortfarande skrivs böcker om. Imponerande! Jag ser fram emot skildringen när Julius Caesar möter Kleopatra ...

De sista tre böckerna: Svärdens fält, Krigets gudar och Gudarnas blod
De är oerhört spännande! Visserligen är det väldigt många krig och slag, krigsstrategier både på land och till havs, men så medryckande denna författare skriver!

Vilka personliga drivkrafter som framträder. Livet i samhällena är grymma, det är ofattbar rikedom hos några få - fattigdom och svält är påtaglig i stadens mörka kvarter. Människohandeln med slavar är vardag. Ofta kommer slavarna från besegrade arméer men krigsfångarna kan också göras till romare och inlemmas i den romerska krigsstyrkan.

Livet är ofta kort, i alla fall för många legionärer. Legionärslivet är grymt, men samtidigt avlönat av senaten eller härföraren plus att de kan få del i krigsbytet och kamratskapet värdefullt.

Här får historiska gestalter djup och blir människor av kött och blod: Marius, Caesar, Brutus, Pompejus, Kleopatra, Marcus Antonius, Octavianus.

Octavianus, Caesars adoptivson och arvtagare, blev sedan kejsar Augustus. I periferin nämns också Herodes och Bibelns värld framträder.





måndag 9 juni 2014

Den sista kejsarinnan av Kina - Jung Chang

Starka kvinnor har funnits i alla tider. Historien har bara försökt begrava dem eller ge dem ett mindre bra eftermäle. Jung Chang har med den här biografin eller historieskrivningen förändrat synen på Cixi, konkubinen som med en maktkupp i maskopi med änkekejsarinnan tog makten i Kina år 1861 efter kejsar Xianfeng.

Det är stark och rättrådig kvinna som framträder. Hon har en politisk skicklighet som är få förunnad. Naturligtvis gör hon även missbedömningar, österländska urgamla seder krockar med de västerländska. Hon lägger grunden för moderniseringen av det urgamla samhället och försöker närma sig västvärlden. Hon stärker kvinnornas ställning, förbjuder att deras fötter binds och deformeras. Hon ger Kina tryckfrihet.

(Mao omkullkastar Cixis reformer, ändå är det han som är ihågkommen.)

När Cixi börjar styra i Kina gör hon det bakom en skärm, så att hon inte syns för männen. Hennes unge son är kejsare, men det är hon som tar besluten. I slutet av sin regeringstid låter hon konstnären Katherine Carl måla sitt porträtt till världsutställning i St. Louis 1904, och sitter öppet på tronen. Hon tillåter också en manlig fotograf att ta bilder.

Jag tog med mig boken till stugan med förhoppningen att jag skulle titta i den ibland, men blev helt fascinerad av Cixis livsöde. Jag hade vaga minnen av boxerupproret, utan att egentligen veta något mer. Kina har varit som en blind fläck för mig. Med den här boken får jag inte bara Cixis historia utan en bra bild av det kinesiska samhället och omvärlden.

Jag åkte till Kina på en rundtur år 2005 och besökte bland annat sommarpalatset (Cixis "sommarstuga" som hon byggde med pengar hon "lånade" från allmänna medel). Bilden här nedan är min egen som jag plåtade då. Området var oerhört vackert!

Adlibris Bokus Fritz Ståhl



söndag 1 juni 2014

Stockholm Octavo - Karen Engelmann

Se på det här vackra omslaget! Inlagan är lika utsökt, trots att papperkvaliteten kunde ha varit lite högre. Det är sällan man ser en roman få en så härlig utformning.

Dessutom är den intressant och det är svårt att tro att den är skriven av en amerikansk kvinna. Men hon har bott i Malmö i nästan nio år och arbetat som grafisk designer.

Bokens huvudperson Emil Larson försöker tolka den oktav som fru Sparf lagt för att spå honom. Han måste hitta de personer som motsvarar korten och som han tror ska föra honom till äktenskaplig lycka.

Läs gärna min recension på LitteraturMagazinet:
http://www.litteraturmagazinet.se/karen-engelmann/stockholm-octavo/recension/viola-kondracki


Orange is the new black - mitt år i ett kvinnofängelse

Jag hittar den i bibliotekets hylla för 7-dagars lån.

Piper Kerman arbetar i dag som kommunikationsstrateg. Hennes berättelse om sin fängelsedom ger en skrämmande inblick i ett amerikanskt fängelse och får mig att inse att de svenska fängelserna måste vara rätt bra som ger en fånge rätt att använda tiden till något vettigt, t.ex. att studera. Men, egentligen vet jag rätt lite om svenska fängelser.

Piper berättar om hur hon sakta kommer in i fängelsegemenskapen, får vänner och känner respekt för de kvinnor hon möter. Hon sitter inte bland de svåraste förbrytarna utan bland sådana som begått narkotikabrott och bedrägerier. Reglerna i fängelset mellan internerna är stränga, man frågar inte vilket brott man begått. Flera har långa straff, de är mödrar med barn och Piper inser att hon har haft tur. Hon hade råd med en bra försvarsadvokat, de som rätten utsett går för det mesta inte att få tag på. Rättvisa är ett töjbart begrepp.

I fängelset uppstår en gemenskap och varm kamratanda, de sitter alla i samma båt och försöker göra det bästa av situationen. Fångvaktarna kommer och går, några får en kick av att förnedra fångarna, andra är mera schysta. Piper har många vänner, fästman och familj som besöker henne regelbundet. Hon får brev och böcker tillsända med posten. Detta hjälper henne igenom den onaturliga tiden i fängelset.

Välskrivet och tänkvärt ....

Adlibris Bokus Fritz Ståhl