söndag 22 februari 2015

Att inte vilja se - Jan Guillou

Den fjärde boken i serien om 1900-talet tycker jag är den bästa. Nu har bröderna kommit upp i den övre medelåldern och handlingen utspelar sig i Saltsjöbaden, på sommarstället i Sandhamn och i norra Sverige där den äldsta brodern Lauritz kanske bygger sin sista bro, eftersom de svenska politikerna nu vill satsa på att bygga bostäder.

Det är Lauritz som är huvudperson i den här boken. Han pendlar mellan Stockholm och sin arbetsplats. Kriget sliter i familjen och när han är hemma känns det viktigt att undvika att prata politik, även om det inte riktig går. Den äldsta sonen Harald blev tidigt engagerad av Hermann Göring och anses förlorad – framför allt har Ingeborg tagit starkt avstånd. Harald är SS-officer, medan hans syster engagerar sig i den norska frihetsrörelsen.

Ibland är det skönt och rofyllt att återvända till hyresrummet. Där får Lauritz engagera sig i sitt arbete. Lauritz karaktär får mer trovärdighet i den här boken, men det riktiga djupet saknas. Det är inte så konstigt, ska världshändelserna få plats så får något annat vika undan. Det är mycket som ska in på de 400 sidorna. Jag gillar Jan Guillous berättarteknik.

Det är en omvälvande tid, redan i början på fyrtiotalet anser Oscar att Tyskland kommer att förlora kriget och reser till landet för att försöka rädda så mycket som möjligt av fastighetsbeståndet, men det är svårt. Det mesta av brödernas förmögenhet finns i fastigheter i Tyskland, men jag får en känsla av att de inte kommer att bli precis barskrapade även om allt i Tyskland går förlorat. Bröderna och deras familjer hör till den välbeställda överklassen och deras tankar och funderingar och framförallt deras sätt att leva i krigstid är långt ifrån den stora massans. Detta trots att de från början är fattiga fiskarpojkar.

Nyheter från kriget får man genom radio och tidningar, men nyheter är inte alltid fakta och det lilla som tränger ut om tyskarnas övergrepp i Polen är alltför overkligt och ologiskt för att ta till sig. Däremot visar tyskarna upp Stalins terror. Det är inte konstigt att många trodde på nazismen även i Sverige. Lauritz kallas ”struts” av sin hustru, han vill varken se vad deras barn håller på med eller ta avstånd från Tyskland även om han inte förstår sig på judefrågan.

Kriget har sina offer och inte ens de välbeställda förskonas från dödsbud. Sonen Karl är officer i marinen och är på plats vid dramat i Hårsfjärden. Hustrun är drabbad av cancer. Sorgerna får Lauritz att känna sig gammal och trött. Dessutom tyngs hans samvete av att han svikit, men hans livslögn kommer förhoppningsvis att avslöjas även för hans närstående i den följande boken.

Boken avslutas med en riktig cliffhanger.

Adlibris inbunden pocket Bokus inbunden storpocket pocket 

tisdag 10 februari 2015

Utan personligt ansvar - Lena Andersson

Jag beundrar Lena Anderssons språk, det är så direkt och målande och jag önskar att jag hade den berättarförmågan själv. Ur den synpunkten är romanen helt lysande, läsaren rycks med i handlingen!

Det här är uppföljaren till ”Egenmäktigt förfarande” och jag måste erkänna att jag inte är lika positiv till denna. Det beror inte på att boken skulle vara sämre, utan för att den krockar med min moralheder.

Vi kan inte alltid styra våra känslor, men vi har alltid en valmöjlighet till hur vi handlar. När Ester handlöst förälskar sig i Olof vet hon ännu inte om han är fri eller inte. Men när hon visar sitt intresse deklarerar han klart från början att han inte tänker lämna sin hustru. Ändå fortsätter Ester sin uppvaktning. Naturligtvis blir han lockad – och smickrad!

Hon är inte lika påstridig som hon var i den förra boken, men trots att hon framstår som en intelligent person verkar vettet ha flugit all sin kos när det kommer till kärlekslivet. Jag ska inte skriva mer utan läs boken, för trots allt är den läsvärd och ställer faktiskt kvinnofrågan i centrum: Har vi ansvar för hur vi handlar mot våra medsystrar? Ska vi lägga an på upptagna män när det finns obundna? Såvitt jag vet är det ingen brist på löshästar i Esters ålder.

Olof är krumbuktar sig i smickrat och flirten. Han är en äldre man och Esters uppvaktning stärker hans självkänsla. Och varför inte ta för sig när det bjuds? Visst trixar han fram och tillbaka, men hans budskap är ändå klart och tydligt.

Titeln ”Utan personlig ansvar” syftar enligt min mening lika mycket på Ester som på Olof. Esters värdighet flyger med den här boken iväg till tjottahejti!




söndag 8 februari 2015

365 dagar: Utdrag ur kända och okända dagböcker

Anders Bergman och Emelie Perland har gjort en djupdykning i dagböcker och plockat ut en dagboksanteckning för var dag från vitt skilda år - allt från vår tideräknings början till nutid. Några anteckningar är faktiskt äldre än så! Dag för dag gör författarna ett urval ur kända och okända människors dagböcker. Dagböcker, som ger den enskilde individens upplevelse av dagen och dåtidens samhälle, ibland en helt vanlig dag och ibland omvälvande historiska händelser speglade genom dagboken.

Naturligtvis kan inte alla viktiga händelser över så lång tid få plats, men urvalet är riktigt bra och intressant.

Dagböckerna är skrivna av statsmän, författare, konstnärer, äventyrare och många, många fler. Här skildras vardag, fest, krig (världskrigen, Vietnamkriget, boxarupproret m.fl.), sorg, glädje, kärlek och även avrättningar och en fånges väntan i dödscellen. Glädjande nog är ungefär en fjärdedel av dagböckerna skrivna av kvinnor (Eva Braun, Hitlers hustru, är en av dem) och det är ganska anmärkningsvärt med tanke på tiden som boken spänner över.

Lite nyfiket tittar jag hur dagboken såg ut på mitt födelsedatum i december och hittar ett utdrag ur en dansk lyxprostituerads dagbok. Ingen världsomvälvande händelse just där, men ändå en något udda upplevelse!

Många världshändelser passerar revy, så även trivialiteter. Titanics undergång skildras av en överlevare och 11 september skildras av en besökare i skyskrapan - hon förstår inte riktigt vad som händer, men hon måste ut. Evakueringen sker via trapporna och på vägen ner möter de brandmän på väg upp, brandmän som förmodligen inte överlevde. Salvador Dali filosoferar över sin avförings konsistens och Andy Warhol struntar i plikter och färgar ögonbrynen. Skotten Alexander Selkirk hittas efter fyra år på en öde ö år 1709, en händelse som tros ligga bakom bokens Robinson Crusoe. En Spitfirepilot skriver under andra världskriget. Lady Bird skildrar Kennedymordet i Dallas, hon åkte med sin man Lyndon B. Johnson i kortegen. Och många, många fler …

En ögonblicksbild som kryper under mitt skinn är läkarens skildring av bombningen av Hiroshima. Ett starkt ljussken och kläderna på kroppen förintas. Han stapplar framåt naken, och han förstår inte vad som har hänt. Tystnaden är öronbedövande och han ser andra nakna människor, skadade, brända, stapplande som zombier.

Det är tvära kast, och det är det som gör den här antologin både intressant och underhållande. Det är ingen bok du sträckläser utan den avnjuts bäst i små stycken och tål att läsas om och om igen! Det här är en bok du inte får missa, jag älskar den!