söndag 18 januari 2015

Ett bindande löfte – Erin Kelly

Thriller – står det på omslaget, men det håller inte. Boken är lättläst och ganska spännande, men någon nagelbitare är den absolut inte. På ett sätt liknar den lite lad lit-genren, även om här finns både kriminalhistoria, en stalker och gamla mord.

Luke frilansar och försöker hitta gamla kriminalfall för att skriva en bok. Han träffar en ny bekantskap, en snygg och rik kille och ömsesidig attraktion uppstår. De flyttar ihop och allt är frid och fröjd till en början, men snart inser Luke att han måste bryta upp och för säkerhets skull flyttar han till Brighton där en kompis hjälper honom hitta en hyresbostad. I Brighton råkar han också på det perfekta fallet: en välkänd fastighetsmagnat och välgörare, men en f.d. gangster som i sin ungdom varit misstänkt för mord på sin ”bror” och kompanjon. Ett fall som aldrig fått sin upplösning.

Luke börjar forska i fallet, och trots alla varningar han får så kan han inte sluta. Flera har försökt skriva bok om fallet, men gett upp. Den senaste författaren verkar dessutom ha försvunnit. Luke lyckas trots allt övertala fastighetsmagnaten att ge honom intervjuer för boken. Joss Grand (passande namn för en mäktig person) är nu gammal och skröplig och måste alltid ha tillgång till en syrgastub. Så varför skulle något gå snett nu?

Bokens karaktärer är intressanta och samspelet mellan dem ger krydda åt läsningen. Ändå tycker jag inte att den håller fullt ut. Den känns lite som en veckotidningsroman.

Och – den lämnar mig med lite förbryllande frågetecken! Hur kom den gamle, sjuke mannen till huset? Han som inte själv körde bil utan hade privatchaufför till sin Bentley. Bilen och chauffören, som numera även fungerade som personlig assistent, fanns redan vid huset, trots att den gamle mannen förväntat sig att chauffören skulle vara på gymmet. Åkte den gamle mannen taxi? Och om han hade gjort det, vore det inte lämpligt att låta taxin vänta utanför eftersom mannen skulle göra ett kort besök? De här funderingarna störde mitt läsande och gjorde att jag blev lätt besviken.

De andra trådarna knöts ihop snyggt!

Glansholms Adlibris Inbunden E-bok Bokia Inbunden E-bok

söndag 11 januari 2015

En skräckis och en feelgood


Tema: Kvinnor som lämnar mannen. Manliga författare – en mildare skräckis och en feelgood. Passar kanske inte riktigt ihop, men jag råkade läsa dem direkt efter varandra.

Rasande Rose – Stephen King


Det här är en äldre bok av skräckförfattaren, men väl värd att läsa.

En dag inser Rose att hon måste lämna sin våldsamma psykopat till man om hon ska överleva. Hon har blivit misshandlad i 14 år och hennes urin är praktiskt taget alltid blodblandad. Det har tagit lång tid att ta beslutet, men så en morgon stirrar hon på en blodfläck på det vita lakanet och bara tar sin handväska och mannens kreditkort, går ut genom dörren och nu flyr hon för livet.

Hon tar bussen och åker till en stad långt bort. Här startar hon om sitt liv på ett kvinnohus, väl medveten om att hennes man kommer att leta efter henne. Han är polis och han vet hur man spårar människor. Trots det lyckas hon skapa sig en egen tillvaro.

Det känns som om Stephen King i den här berättelsen lånat lite idéer från Narnia, det är inte bara ingången i garderoben, utan även kvinnan i tavlan, som känns som en symbol för lyktstolpen i Narnia. Det här världen blir Roses hemliga värld, där hon både får skydd och utför stordåd.

När sedan hennes man fått upp vittringen och hennes vänner mördas förlamar inte paniken Rose längre. Hon är fast besluten att klara livhanken.

Jag gillar den här boken av Stephen King. Berättelsen om det mardrömslika äktenskapet, flykten och den kränkta psykopaten som letar efter Rose och slutligen finner henne samtidigt som han håller på att helt uppslukas i vansinnets värld är det verkliga skräckhistorien. Även om det övernaturliga i den andra världen också bitvis känns hotande, så är den världen ändå en tillflykt för Rose och hjälper henne att få styrka.


Britt-Marie var här – Fredrik Backman


Den här boken är raka motsatsen. Här är det myspys och dråpligheter.

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som bara levt för sin man, fostrat hans barn och passat upp. Samtidigt har hon tillskansat sig lite olater och blivit lite av ett original och beskrivs som ”passivt aggressiv”. Hon skriver listor och utför sysslorna i den ordning det står på listan, nja listorna skrivs med blyerts (för att kunna ändra). Och det är väldigt viktigt för henne att ha ordning i bestickslådan.

Nu har hon lämnat sin man efter många år, han har en annan kvinna och hon kan inte se genom fingrarna längre. Britt-Marie går till arbetsförmedlingen och kräver att få ett jobb. Hon är envis, och hon mer eller mindre bosätter sig på arbetsförmedlingen. Hon vill bli sedd. Hon finns.

Till slut får hon jobb i utflyttningsorten Borg. Allt har mer eller mindre lagts ner, och Britt-Marie hamnar på fritidsgården, som även den snart ska läggas ner.

Efter många komiska situationer blir Britt-Marie, även om hon inte förstår hur, tränare för ett fotbollslag. Någon fotbollsplan finns inte, men den hindrar inte ungdomarna i Borg som riktat sitt intresse till bollen och ligamatcherna på TV, och för att få delta i en cup så måste de ha en tränare. Det blir Britt-Marie.

Fotbollen blir den kanal som ger hopp åt människorna i Borg. Även de äldre engagerar sig och fotbollen sammanför människorna.

Det är en småtrevlig bok, stundvis riktigt rolig. Det är den första bok jag läst av Fredrik Backman och det blir säkert fler, även om den här genren inte riktigt faller mig i smaken. Men det är underhållning för stunden och det behövs ibland.