måndag 31 augusti 2015

Det slutna ögat - Belinda Bauer

Mina förväntningar på författaren är skyhöga efter Exmoor-trilogin Mörk jord, Skuggsida och Ni älskar dem inte. Efter dessa har tyvärr inte böckerna riktigt hållit samma höga kvalitet. Jag gillade även Betraktaren och Livets och dödens villkor, även om jag har lite svårt att placera böckerna i kriminalfacket.

"Det slutna ögat" befolkas av flera karaktärer som med nöd och näppe kan sägas existera inom normalitetens ram. Kriminalkommissarie John Marvel är också lite speciell "Han hade aldrig mött en människa som han inte föraktade - eller, på sin höjd, såg ned på - och han kunde se de dåliga sidorna hos vem det vara månde". Inte så konstigt kanske, men samtidigt är han en kriminalare som inte bangar för att anlita medier, även om han till en början inte tror på dem och föraktar deras "slutna öga".

Alla Belinda Bauers romaner kan beskrivas som psykologiska och framför allt väldigt annorlunda. De sticker ut!

Jag är väl lite som kommissarien, jag har svårt att tro på det ockulta, men i den här romanen tar det övernaturliga plats och får finnas. Kommissarien blir övertygad så småningom, men inte jag. Så du som känner att det inre ögat ser vad våra normala sinnen inte gör, får säkert utbyte av den här romanen.

Jag känner mig något ambivalent. Jag vill ju att kriminalromaner ska: presentera ett brott, ha ett polisutredare/-team som kämpar med att hitta en förövare med en massa ledtrådar hit och dit, och i slutet så avslöjas gärningsmannen även om han kanske inte alltid åker fast. När brotten får sin lösning genom "syner" i stället för misstankar och bevis, då tappar jag intresset. Ändå börjar det så bra med en liten pojkes fotavtryck i cementen. Fotavtrycken upphör helt plötsligt, och pojken är borta. Fotavtrycken är allt hans mamma har kvar och hon putsar dem noggrant varje dag med en tandborste. Jag har full förståelse att hon söker hjälp hos ett medium, när polisen är maktlös.

Det här är ingen spänningsroman eller bladvändare, men en rätt så bra förströelsebok, för skriva det kan hon, Belinda Bauer. Boken är lättläst och ganska kort - och det är ett minus för mig för jag älskar tegelstenar!


Boken är ett recensionsexemplar från Modernista och hade jag inte haft så höga förväntningar, så hade jag säkert upplevt boken som bättre.

onsdag 19 augusti 2015

Lewispjäserna - Peter May

Tack Modernista för en riktigt bra och underhållande deckare!


Boken är den tredje delen i Lewistrilogin: Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna. Jag blev stormförtjust i Svarthuset. Tyvärr har jag inte läst den andra delen, men Lewispjäserna är minst lika bra som den första.

Isle of Lewis är en ö i yttre Hebriderna och där växte huvudpersonen Fin Macleod upp. Han lämnade Edinburgh och återvänder till ön i den första delen, efter tragedin när han son omkom i en bilolycka och äktenskapet sprack. I den här delen har han även lämnat sitt jobb som polis och är nu säkerhetsansvarig på en privatägd egendom på ön.

När Fin var ung jobbade han som chaufför till ett rockband bestående av hans kompisar. Bandet slog senare igenom, både som artister och låtskrivare, med en rockmusik som hade sina rötter i den keltiska kulturen. Så försvinner bandets frontfigur i sitt flygplan över havet.

Lewispjäserna är schackpjäser som ansågs tillverkade någon gång på 1100-talet av valtänder och valrossbetar. Nu tillverkar Fins gamla vän Whistler stora, men exakta kopior, i trä - förutom "bärsärken" (tornet) som Whistler låter likna en antagonist.

När Fin tillsammans med Whistler övernattar i en stenhydda på ön vid ett oväder skakar marken till och ett öronbedövande dån uppstår. Vännerna upptäcker - efter att ovädret dragit bort - att den övre sjön har försvunnit. Vattnet har runnit ut i den nedre sjön och nu finns bara ett stort hål. Och på bottnen ligger ett alldeles oskadat flygplan med piloten vid spakarna. Det är rockstjärnas försvunna plan. Planet ska inte vara där! Det försvann ju över havet.

Mysteriet tar sin början och jag läser andlöst vidare. Det är en invecklad och oförutsägbar historia och precis så bra som en sådan här berättelse ska vara. 

Peter May är ett författarnamn att lägga på minnet! Han skriver manus till TV-serier, romaner och deckare. Ursprungligen från Skottland, men numera bosatt i Frankrike.

Adlibris Inbunden CD Bokus Inbunden CD  MP3

tisdag 11 augusti 2015

Edge of Eternity - Ken Follett

Edge of Eternity (Evighetens rand) - är den sista delen i århundradettrilogin och handlar om det kalla kriget. Familjerna är desamma, men en ny generation står i blickpunkten.

Jag anser att den här delen är den bästa i bokserien, kanske för att det här är en tid som jag minns väldigt väl. Boken börjar år 1961 och då hade vi nyligen fått TV hemma. Jag skulle snart bli 13 år och såg på allt, även nyheter, varje kväll. Nyhetsuppläsaren Olle Björklund var alla tanters stora idol.

Berlinmuren byggs och familjen Franck hamnar på den östtyska sidan. Muren byggdes för att stoppa flykten från öst till väst. Samma morgon, som Rebecka bestämt sig för att ta sig till väst eftersom hon förföljdes av en hög säkerhetspolis, stängdes gränserna och muren började byggas och hon tvingades att stanna kvar på östsidan utan möjlighet att få arbete. Berättelsen om hur hon flera år senare flydde tillsammans med sin nya kärlek är hjärtskärande. Hennes lillebror Walli skuggar dem på avstånd och avleder vakternas uppmärksamhet. Han räddar troligen deras liv, även om Rebeckas man blir svårt skadad.

Händelserna i väst och öst och familjernas öden flätas samman med släktband och arbetsrelationer. Follett låter sina karaktärer vara politiskt verksamma, hängivna både den kommunistiska utopin, socialdemokrater, republikaner, demokrater och förkämpar för mänskliga rättigheter.

Kubakrisen beskrivs inifrån. President Kennedy var väst stora hopp (nu märks det att jag är uppvuxen i det vita Finland) och hade närmast filmstjärnestatus. I öst fanns Chrustjov, som vi såg med stor misstänksamhet på. Författaren låter även romanens personer vara kulturellt verksamma, t.ex. Walli som flyr till väst och hamnar i samma rockband som sin släkting Dave. Turnéerna tar dem även till USA. Ett USA som skakas av medborgarrättsrörelserna och kampen för lika rättigheter - svart som vit. I USA finns familjen Peshkov, framgångsrik och välbärgad med rötter i Sovjet och i familjen ingår en svart representant som arbetar för Robert Kennedy.

Tiden är omvälvande. President Kennedy mördas, Martin Luther King mördas och även Robert Kennedy möter samma öde när han kandiderar till presidentvalet.

Trots all historia är det här framför allt en kärleksroman och en roman om familjer som splittras på grund av tidens politik. Det här är också tiden för "free love" som leder till att hjärtan krossas.

Den här delen läste jag, liksom den första, på originalspråket engelska. Trots att jag är ganska ringrostig, så har jag bestämt mig att läsa fler böcker på engelska. Upplevelsen blir så mycket större, kanske beroende på att språket har så många fler ord jämfört med svenska.

I bokens slut faller Berlinmuren. Det är en mäktig nutidsskildring och den känns aktuell i dag när tongångarna hårdnar mellan öst och väst.

Utrensning - Sofi Oksanen

Sofi Oksanen är skicklig! Det som börjar med att en gumma, Aliide, jagar en fluga med flugsmälla i ett litet hus på landet i Estland ger så småningom en bild av Estland klämd mellan två ockupationer, Tyskland och Sovjet, och vad en människa kan göra för sin egen överlevnad och åtrå.

Aliide är rädd att flugan ska lägga ägg i köttet, men så tittar hon ut genom fönstret och får se ett klädbylte. Det är en människa som ligger i hennes trädgård, en ung flicka, medfaren - det ser hon. Flickan heter Zara och det är inte en slump att hon tagit sig just till Aliides hus.

Dåtid och nutid blandas - en estnisk bondes korta dagboksanteckningar ger ett liv som avstannat när han gömmer sig undan ryssarna i väntan på att befrielsen ska komma från väst.

Aliide är misstänksam mot Zara, är hon ett lockbete? Men hon inser att Zara är förföljd och gömmer flickan från två män som letar efter henne. Så småningom får läsare alla bitarna till Aliides liv och det är ingen vacker berättelse. Hon har svikit, ljugit och bortförklaringarna är många. Hon älskade och gjorde det hon tyckte var bäst - bäst för Aliide.

Riktigt ruskig och fantastiskt bra berättelse!

Adlibris Pocket Bokus Pocket CD

tisdag 21 juli 2015

Läsväder

Svensk sommar är lika med sol och regn, värme och kyla, om vartannat. Eller så kan man kalla det läsväder. Det blev några äldre böcker den här veckan också: Domen av John Grisham, Förr när vi var vuxna av Anne Tyler och Blodröd våg av Rennie Airth.

Domen – John Grisham


Utkom 2005 på Bonnierförlagen. Det är en riktigt bra bok, inte spänningsmässig kanske, men det går inte att sluta läsa. Den är charmig och engagerande.

Det är 70-tal och en veckotidning i Ford County, Mississippi går i konkurs. Med ett lån från mormor kan en ung grabb i tjugoårsåldern, Willie Traynor, överta tidningen och sätta sin prägel på den. När så ett bestialiskt överfall i hemmet sker, där en ung kvinna våldtas och mördas inför sina små barn, skräder inte Traynor orden och tidningens upplaga stiger. Kvinnan hinner berätta vem mördaren är innan hon avlider. Han hör hemma i traktens ökända och laglösa familj.

Gripandet och rättegången bevakas av tidningen, men det är inte hela behållningen av boken. Framför allt är det Söderns segregering, boende på olika sidor om järnvägen, och samhället som sådant som presenteras. Traynor trycker intervjuer med den svarta framgångsrika familjen och han blir en god och en välkommen gäst hos dem. Ungkarlen Traynor uppskattar den mat han bjuds en gång i veckan, han äter så att magen ”står i fyra hörn”.

Domen handlar om den dom mördaren fick och den specialbehandling han senare, men hjälp av familjens pengar, fick under sin strafftid. Det är en berättelse om ett fiktivt samhälle och om dess invånare och det är enligt min mening en av Grahams bästa böcker.

Adlibris inbunden cd Bokus cd

Förr när vi var vuxna – Anne Tyler


Den här kom på svenska 2002 hos Forum.

Vem har inte undrat hur livet skulle ha gestaltat sig om vi valt annorlunda när vi var unga. Det är precis det som Rebecca börjar fundera på. Hon är änka. Hon är i femtioårsåldern och har en stor familj bestående av styvbarn och ett biologiskt barn. Barnen är vuxna. Vem är hon egentligen? 

Hon beslutar sig för att söka upp sin ungdomskärlek. Är han fri? Om så är fallet vill hon träffa honom. Kanske hon genom honom hittar sitt rätta jag?

Det är en charmig och lättläst bok!


Blodröd våg – Rennie Airth


Blodröd våg är en deckare som jag lånade på biblioteket främst på grund av att jag gillande omslaget och att den hade handlingen förlagd till historisk miljö.


Den handlar om jakten på en pedofil och seriemördare under 30- och 40-talet. Tyvärr fångar den inte riktigt mitt intresse, men duger gott att slå ihjäl tiden med, så jag läste ut den i alla fall.

Bokus inbunden 

tisdag 14 juli 2015

Tvättstugelitteratur

Tänk vad man kan hitta i bokhyllan i tvättstugan på landet. Jag har snart botaniserat igenom alla böckerna, nåja, en hel del har jag ju placerat där själv.

Sockerdöden - Unni Lindell


Boken inleds med en nekrolog över Kriposchefen Martin Egge. Martin, som varit Marian Dahles fasta punkt i tillvaron. Nu finns han inte mer. Han hittades svårt skadad i ett industriområde och avled dagen därpå på sjukhuset.

Samma kväll som Martin blir påkörd väntar Kari Helena förgäves på honom. Hon har bett honom komma - nu kommer hon ihåg något från den dag då hennes lillebror dog i plötslig spädbarnsdöd. Hon var bara åtta år då, men har fått höra av sin pappa att det var hon som kvävde sin lillebror med en kudde. Nu vet hon att det inte är sant. Och det finns ingen annan hon kan prata med än Martin som är vän med familjen.

Marian Dahle trasslar i vanlig ordning till det ordentligt för sig när hon går sin egen väg och struntar i alla regler. Riktigt spännande!

Adlibris Pocket Ljudbok Bokus Pocket E-bok MP3

Fruktar jag intet ont - Inger Frimansson

Inger Frimansson har skrivit flera riktigt bra, spännande och psykologiska romaner/deckare. Jag tycker inte riktigt den här hör till dem, men liksom de övriga har den handlingen förlagd till Hässelby. Kanske vänder den sig mer till tonårsflickor än till gamla tanter. Jag skulle tro att en yngre läsekrets uppskattar den mer. Boken är gammal och finns inte längre i bokhandeln, så sök på antikvariat eller bibliotek. Varför inte pröva på LitteraturMagazinets antikvariat, där du kan hitta det mesta.

Här är det den unga flickan som ilsket smäller igenom dörren och ger sig iväg hemifrån. Föräldrarna vill inte att hon ska hoppa av skolan och ta ett sabbatsår.

Det är nu  hon träffar på mannen, som tidigare tagit hand om henne när hon druckit för mycket, men som denna gång visar sig bli en riktig mardröm. Det börjar ju så bra. Sakta förvrids hennes verklighet och hon inser att hon faktiskt är fången i en lägenhet.

Trots allt detta infinner sig spänningen inte riktigt, historien hade nog mått bra av att förkortas.


måndag 13 juli 2015

Gastkramande spänning i semestertider

En mörk och förvriden flod – Sharon Bolton


Sharon Bolton är en av dessa fantastiska brittiska deckarförfattare - så om du inte har läst henne ännu så har du en fantastisk läsupplevelse framför dig. Jag har tidigare läst två böcker av henne och jag gillar hennes sätt att skriva. Berättelsens gestalter blir levande för mig, jag ser omgivningarna och jag känner stämningen!

Seriemördare är populära i den här genren och så även i den här berättelsen. Dessutom har flera sett något som de säger vara en sjöjungfru, även om promillehalten kanske påverkat omdömet. Men – Lacey Flint har också sett en mänskligt ansikte dyka upp i floden för att i nästa sekund vara borta och inte synas till igen.

I nästan två månader, ända sedan Lacey köpte och flyttade till segelbåten, har hon simmat i floden varje morgon under högvatten. Det är inte att rekommendera, flodvatten i munnen kan ge dig gud vet vad vilka sjukdomar. Hon håller huvudet högt och munnen stängd. Floden är mörk och djup och den är hårt trafikerad.

Den här morgonen är hon ensam, annars simmar hon tillsammans med sin båtgranne – alltid samma sträcka, fram och tillbaka. Båda är goda simmare. Denna morgon när hon vänt och är på väg tillbaka ser hon en rörelse i vattnet. En annan simmare? Då hon närmar sig inser hon att det är en kropp inlindad i linneremsor och förankrad i en skaldjursbekädd stolpe. Liket har legat i vattnet länge – men, den fanns inte där när Lacey simmade ut.

Bolton bygger skickligt upp stämningen. Jag både ser och hör floden. Jag hör samma ljud som Lacey hör i mörkret när hon lagt sig för att sova. Ljudet av något som rör sig i vattnet, men när hon smyger upp på däck med ficklampan finns ingen där. Bara en leksaksbåt. ”Lacey, Lacey” hör hon svagt när hon lagt sig i mörkret.

Det är en spännande berättelse och en sann bladvändare!

Sharon Bolton hör till mina favoriter och de två deckare jag läst tidigare av henne har jag recenserat på LitteraturMagazinet Livrädd och Odödlig.