måndag 12 februari 2018

Min kamp 1 - Karl Ove Knausgård


Jag hade aldrig kommit fram till läsningen av ”Min kamp” om jag inte en dag upptäckt en förfrågan på Facebook om någon var intresserad av att läsa boken/böckerna i läsecirkelform. Jag hoppad på. Tänkte att det får bära eller brista, jag älskar ju att läsa. Jag lånade första delen på biblioteket och vi ska läsa 200 sidor fram till den 20 denna månad. Men - när jag hade börjat kunde jag inte sluta! Ja, jag har aldrig deltagit i en läsecirkel förut och jag misslyckades tydligen totalt i den här. Det ska i alla fall bli intressant att få de andras synpunkter på boken.

Det var trögt i början, döden och Karl Ove Knausgårds uppväxt och hans relation med fadern. En far som han inte förstod sig på. Och däremellan barn som ska lämnas på dagis. Året är 2008 och det är Knausgårds andra äktenskap. Han är trebarnsfar.

Jag förstod inte Knausgårds barn- och ungdomsår i början av boken, jag uppfattade honom som lite känslokall. Långa meningar, långa stycken och väldigt få uppdelningar i kapitel. Kanske var jag oengagerad.

Så händer något. Hans far dör och nu tar han itu med de svåra känslorna. Hatkärlek, skulle jag beskriva det som - och här kan jag känna igen mig. Föräldern som aldrig egentligen ser dig, där du inte riktigt duger - men det är din egen uppfattning! Ingen annans! Tänk bara på ”Felicia försvann” av Felicia Feldt. Jan Myrdals skildring av sin uppväxt har jag inte läst.

Föräldrarna är inte de vi kräver att de ska vara, de är människor som gör så gott de kan med de erfarenheter de har av livet. Och det är barnens uppgift att frigöra sig - på alla plan. Kanske i en ideal värld kan de mötas igen innan döden hemsöker den ena av dem.

Hatkärlek, men i det här fallet, kanske mer kärlek - det är det som verkligen tar tag i mig. Kanske är det inte författarens intention, men det är det jag upplever. Så är det med verklig konst – allt finns hos betraktaren, eller i det här fallet läsaren. ”Jag är bättre än du! Jag ska bli något! Du ska få se!” och så händer det.

Föräldern dör och faller från den oförklarlige främlingen på piedestalen till en människospillra som går under i alkoholens förstörande värld.

Knausgårds beskrivning av att komma hem till farmodern efter det att hon hittat hans far död griper tag. Huset är skitigt i ordets sanna bemärkelse och fullt med tomflaskor. Han och hans bror skurar samtidigt som de försöker att inte störa den gamla farmodern alltför mycket. Han gråter och städar. Städar huset och själen. Gråten kommer helt oväntat. Förfallet är inte bara huset, det är även människan. Faderns förfall och farmoderns förfall. Ålderdomen är inte vacker och snart är vi alla där. Ålderdomen gör inte skillnad på dig och mig.

Ibland är Knausgård osäker på om hans far verkligen är död. Han hör honom komma i trappan. Igenkänningen infinner sig hos mig även här. Många, många gånger högg det tag i mig: ”Jag har glömt att ringa min mamma!” - Flera månader efter hennes död.

"Jag börjar visst virra lite", säger farmodern. Hon luktar piss och det blir pölar under stolen. Hur ska två unga karlar få henne tvättad?

Jag ser mitt eget förfall. Minnet som inte längre är vad det varit. Och det är nog det som är stor litteratur: Att beskriva livet så att dina läsare kan känna igen sig ibland. Och det existentiella i att barn både idealiserar och inte förstår sina föräldrar och sorgen när barnet inser det inte var på det sätt som barnets ögon uppfattade det. Föräldern var en människa, varken mer eller mindre. Och kravet barnet ställde var kanske för högt.

Barn är till låns, men föräldrar är också till låns.

När jag läser vad jag skrivit så låter det som det här är en tung bok att läsa, så är det inte! När Knausgård skriver om att alla hem har en speciell doft/lukt och när barnet Knausgård kommer hem kan han känna i luften att nu är farmodern på besök, då kommer jag ihåg min egen barndom i byn. Alla hem hade olika luktförnimmelser och jag skrattar när jag tänker på när min äldre syster berättade att när hon kom hem från skolan, så sniffade hon på köksstolarna och visste precis vilka som varit på besök hos vår farmor. Kanske är det tur att vårt luktsinne blir sämre när vi växer upp.

Det finns fem delar till att läsa, men nu måste jag ta en paus och läsa något annat. För den här boken berör - djupt!

(Har du läst boken? Dela gärna med dig av din upplevelse av den till mig!)

Adlibris Pocket Ljudbok Bokus Pocket E-bok 


onsdag 24 januari 2018

Hur jag lärde mig förstå världen - Hans Rosling/Fanny Härgestam

Hans Rosling dog alltför tidigt i cancer. Han hade så mycket kvar att berätta och han gjorde det på ett sätt som vi vanliga människor kunde ta till oss. Den 5 april släpps boken Factfulness av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund. Den handlar om varför vi alltid missförstår utvecklingen i världen och hur vi kan rätta till våra vanligaste missförstånd.

Den här boken handlar om Hans Rosling själv, hans uppväxt och karriär. Han växte upp i en arbetarfamilj och vägen till fördragshållare för politiker, samarbete med Gates och med Google, är en framgångssaga av stora mått. Här kommer också sonen Ola och hans fru Anna med i bilden. Familjen har varit viktig för Hans och kärleken till hustrun Agneta genomsyrar boken. Fanny Härgestam berättar i ett efterord om bokens tillkomst. I december 2016 fick hon förfrågan om hon ville hjälpa Hans att skriva en bok. Hans dör 7 februari 2017.

Det är en fantastisk resa han gjorde, alltid nyfiken, alltid energisk. Grunden tror jag lades i hemmet, där fadern redan tidigt berättade om världen för den unge pojken och till grund för historierna låg mynten som hamnat bland kaffebönorna i säckarna från Brasilien, Guatemala, Kenya och så förstås en världsatlas. Han fick veta att kaffeplockarna var de sämst avlönade i kedjan fram till att kaffet serverades i Sverige. Han fick kolonialismen förklarad och även kunskap om Mau-Mau rörelsen i Kenya, som krävde frihet. Hans far berättade om nazismen i Europa och om andra världskriget. Föräldrarna lät alltid Hans delta i diskussioner och det är det tror jag är den bästa grogrunden för nyfikenhet, kunskapstörst och framåtanda.

Den här berättelsen sticker också ut ur mängden av självbiografier på ett annat sätt. Ödmjukhet! Hela tiden möter vi en ödmjuk Hans Rosling. Han poängterar alltid andras bidrag till sina framgångar, saker han inte ens tänkt på, men som exempelvis en sjuksköterska och analfabet i Mocambique påpekar för honom. En i mängden av många människor som hejdat honom när han bara rusat på. Hans Rosling måste ha varit extremt lyhörd, han har hela tiden tagit emot andras berättelser och utvärderat dem.

Det här är en bok som alla borde läsa. Det är ett unikt levnadsöde och berättelsen om en unik och fascinerande människa.


The last Tudor - Philippa Gregory

Jag älskar att läsa Philippa Gregorys historiska romaner. Hon lyckas göra dem så intressanta och lättlästa. Hon berättar ofta historien från olika håll och det finns en hel del böcker som handlar om Tudortiden.

I den här romanen tar tre kvinnor plats. De (i alla fall för mig) mer okända syskonen Jane, Katherine och Mary Gray. Boken är uppdelad i tre avsnitt där varje syster får berätta sin historia.

Först ut är den äldsta Jane Gray som blev Englands drottning i nio dagar innan ”blodiga Mary” vann striden om kronan. Den unga, djupt religiösa och protestantiska Jane sattes på tronen som sextonåring av sin släkt, framför allt fadern, och berättelsen är både gripande och i dagens tidsanda upprörande. Det var ett försök att kringgå successionsrätten för att förhindra att England skulle återgå till katolicismen.

Avsnitt två är Katherines berättelse. Hon är djupt upprörd över sin systers öde och även av systerns avskedsbrev till henne. Hon vill inte lära sig att dö, hon vill lära sig att leva. Marias regeringstid blir bara drygt fem år, hon dör (troligtvis av cancer) och efter henne blir England protestantiskt igen under Elisabet I. Katherine och hennes lillasyster Mary tjänar vid hovet. Mary är liten, krumryggig och är kanske av dvärgväxt. Den nervösa drottningen ser konspirationer överallt och vill ha kontroll över allt och alla. När Katherine möter sin stora kärlek väntar hon länge på att det ska bli en lämpligt att hos drottningen begära att få gifta sig. Den tiden verkar aldrig infinna sig och så småningom gifter sig de unga i hemlighet. Allt uppdagas när hon blir gravid och deras öde tar en mörk vändning. Elisabet avrättade inte människor lika lättvindigt som Mary, men om hennes straff var humanare kan diskuteras.

Avsnitt tre är Marys berättelse. Hon är den som får reda på hemligheter, folk räknar inte riktigt med henne. Hon kan gå nära och lyssna, ingen verkar se henne. Även denna lilla kvinna möter sin kärlek, inte bland adeln utan hos en enkel man som jobbar i stallet. Liksom sin syster gifter de sig i hemlighet och hoppas att de ska behålla äktenskapet hemligt. Men vid hovet finns alltid någon som ser och hör.

Även om boken kanske inte är lika spännande som Philippa Gregorys tidigare romaner om Tudortiden så är den klart läsvärd. En människas liv i och omkring de mäktiga familjerna verkar vara lite som ett spel, satsa på rätt häst och du vinner rikedom och makt. Men risken är stor att förlora. I bästa fall mister du dina egendomar och makt, men livet hänger ofta på en skör tråd. Människor är misstänksamma och konspirerande och här överträffar ofta verkligheten fiktionen.

tisdag 16 januari 2018

Ett urval ur deckarhögen

Törst - Jo Nesbø


En riktigt rafflande deckare igen, men börjar inte Harry Hole bli lite utsliten(?) - både som litterär huvudfigur och som superhjälte. Jag får nästan det intrycket av författaren också. Kanske blir Harry mer en sidofigur och mentor för en yngre förmåga i nästa bok?

Harry föreläser på Polishögskolan, han har lämnat mordutredaryrket, men nu dras han lite motvilligt in i hetluften igen av polismästaren, som aspirerar på justitieministerposten. Då behöver mord lösas - brutala mord där offren tömts på blod som förövaren druckit. En vampyrist och seriemördare, då behövs någon som kan bilda en mindre grupp utanför den ordinarie för att bl.a. minska att uppgifterna läcker till pressen.

Vampyrist! Ja, den här boken är för blodig för min smak. Jag erkänner gärna att upplösningen blir lite för mycket för mig och jag ska kanske avhålla mig från att läsa Jo Nesbø ett tag framöver. Men ända fram till slutet gillade jag boken och jag hade svårt att klura ut förövare.

Harry blir också ägare till i bar i den här boken, vilket stöder min teori om en mera undanskymd roll i följande böcker. En alkoholist som äger och förestår en bar? Ja, varför inte? Kan en dyslektiker älska att läsa och skriva så kan nog en nykter alkoholist äga en bar.

Det finns en några irriterande korrekturfel i boken, stavfel, grammatikfel och utelämnade ord. Jag brukar inte bry mig så mycket om sådant, men läsningen hakar upp sig ibland. Däremot är författarens sätt att berätta och angripa en historia suveränt!

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket E-bok Ljudbok Storpocket  

Kaninjägaren - Kepler


Här har jag samma invändning som till Jo Nesbøs bok. Det är för mycket våld och blod för min smak. En stor läsekrets tycker annorlunda och det är ju på så sätt författare tjänar pengar. Receptet verkar vara, ju råare - desto mera utdelning.

Boken inleds med en eskortflicka, som råkar illa ut i en lyxvilla. Hon blir drogad och bunden, men lyckas ta sig loss när det ringer på porttelefonen och Wille, som han kallar sig går ner. Sedan följer en brutal jakt där flickan försöker ta sig ut och så plötsligt skjuts Wille av en maskerad man med kaninöron hängande runt huvudet. Han bryr sig inte om eskortflickan, det är en ren avrättning. Det blir stort pådrag för ”Wille” är utrikesminister. Det handlar om rikets säkerhet - är förövaren en terrorist?

Joina Linna hämtas ut från fängelset och han och Sara Bauer arbetar ihop i hemlighet.

Det är full rulle genom hela boken och flera framgångsrika män står på mördarens dödslista. Som så ofta i böcker av detta slag hittas motivet långt tillbaka i tiden.

Bokus Inbunden Pocket Storpocket E-bok Ljudbok Adlibris Pocket    

Grenar av gift - Erin Kelly


Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Den är helt klart annorlunda, men berättartekniken gjorde den något rörig. Kanske var det bara jag som var lite okoncentrerad. Och någon deckare är det inte, snarare en spänningsroman, men den får hänga med i det här blogginlägget i alla fall.

Karen möter sin motpol, den bohemiska Biba, som bor i en förfallen villa tillsammans med sin bror. Hon blir helt fascinerad av Biba som lever helt utan gränser. Hon dras till henne även sexuellt. Biba ser henne som ingen annan sett henne förut. Hur mycket är sanning av det Biba berättar? I villan anordnas många fester och det är mer eller mindre öppet hus, till grannens stora förargelse - de får aldrig sova för oväsendet. Det blir en fantastisk sommar för Karen, men den slutar med att två personer skjuts till döds.

Karaktärerna i boken är intressanta, även de som bara flimrar förbi. Detta är Erin Kellys debutroman, senare har hon också skrivit Broadchurch, en riktigt bra deckare som jag sett på Netflix. Jag har förutom Grenar av gift  (utkom på svenska 2012, så den har några år på nacken) även läst Ett bindande löfte, som jag inte var lika imponerad av.

Vad kan våra upplevelser göra med vår framtid? Karens liv blir helt annorlunda än hon tänkt.

Det är trots allt en riktigt, riktigt bra historia.

Adlibris E-bok 

onsdag 27 december 2017

Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Kjell Westö ger oss en roman som griper tag, och även om huvudpersonen är en författare, så påminner han inte speciellt mycket om bokens författare. Kjell Westö själv har producerat den ena succén efter den andra, medan bokens författare sliter hund för att försöka upprepa sin succédebut och ständigt misslyckas. Romanen är intressant och läsvärd och handlingen placeras tidsmässigt med referenser till händelser i världen.

Kjell Westös berättarjag ger oss en barndoms- och vuxenskildring där klasstillhörigheten intar en avgörande roll, trots att umgänget mellan medelklasspojken och överklassbarnen från den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, Stella och Alex, vid första påseendet verkar både nära och kamratligt. Det är något som hela tiden skaver hos berättaren. Han ser att hans far inte trivs att prata med Stellas och Alex mor - det omvända gäller också. De undviker varandra. Ändå är inte allt frid och fröjd i den Rabellska familjen. Garderoben innehåller skelett som även Alex mor gömmer undan när hon understödjer sin sons lögn om fadern.

Huvudpersonen och berättaren är en författare som drabbas av skrivkramp efter debuten och de alster som ges ut får dåliga recensioner och pengarna tar slut. Han jobbar som lärare men drömmer om en ny listetta.

Genom hela berättelsen skildras dragningen och bitvis passionerad kärlek mellan Stella och författaren. De möts om och om igen och varje gång krackelerar förhållandet så småningom. Ändå verkar de ha allt, kärlek, passion och kamratskap. Kanske är det deras uppväxtbakgrund som ändå sätter käppar i hjulet.

Hela berättelsen genomsyras av viss självrannsakan. Kan vi lita på vårt minne? När vi inte kan erkänna våra tillkortakommanden så kanske vi förändrar minnet så att det passar oss lite bättre? Jag tror att det här är en allmänmänsklig svaghet. (Och då kan man kanske börja undra hur exakta ett vittnes uppgifter i domstolen är efter att en lång tid passerat.)

Kjell Westö avslutar romanen med orden: ”Men vad är det vi minns och vad är det egentligen vi älskar?”

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok Ljudbok



fredag 15 december 2017

Mannen som sökte sin skugga - David Lagercrantz

Millennium-serien som David Lagercrantz fortsatte på börjar bli lite tjatig. Det är kanske dags att avsluta den nu? Jag hade väldigt svårt att intressera mig för bokens början, jag hade läst nästan 200 sidor innan jag tyckte boken började bli intressant. Är det inte dags att låta Stieg Larssons mästerverk vila i frid?

Det finns så många bra böcker i deckar-thrillermiljö även av svenska författare. Böcker som stannar hos läsaren länge. Där finns Stieg Larssons millenniumserie. Jag minns handlingen i dem. Den förra boken av David Lagercrantz var jag positiv till, men jag kommer faktiskt inte ihåg handlingen. En annan författare vars verk stannat i mitt minne är t.ex. Inger Frimanssons ”Godnatt min älskade” och ”Skuggan i vattnet”

Lagercrantz bok börjar med att Lisbeth Salander sitter på kvinnofängelset Flodberga, där fångarna tagit över mer eller mindre. Där är den mafiosoliknande Benito som ständigt trakasserar den unga muslimska kvinnan varje gång tåget dundrar förbi. Vakterna vet, men blundar för övergreppen. Benito lyckas smuggla in stickvapen utan att vakterna reagerar. Lisbeth vore ju inte Lisbeth om hon inte ingrep. Lagercrantz lyckas både få in hedersrelaterat mord och våld och gamla övergrepp gjorda i svenska statens namn av pseudoforskare mot barn, och vars ekon fortsätter in i dagens samhälle.

I det stora hela kunde hela upplägget bli riktigt intressant, jag vet inte riktigt varför det inte blev så? Jag är tveksam till att ge David Lagercrantz en chans till.

Adlibris Inbunden E-bok Bokus Inbunden 

tisdag 14 november 2017

Den mörkaste hemligheten - Alex Marwood

Alex Marwood är synonym för journalisten och författaren Serena Mackesy. Hon skriver på sin webbsida att hon bara kommer att skriva under pseudonymen i alla fall så länge som det finns en marknad för den typen av böcker. Många författare skriver kriminalhistorier och psykologiska thriller vid sidan av sitt andra författarskap, det finns mer pengar att hämta där.

Det här är en riktigt otäck, minst lika otäck som ”Onda flickor”, kanske t.o.m. snäppet värre. Tyvärr jag upplever historien som rörig, i alla fall i början.

En frånvarande far har avlidit, en far som förlorat kontakten med sina barn i tidigare äktenskap. Han har bara gått vidare i sitt glamourösa liv och lagt det som varit bakom sig. Nu nås barnen och de tidigare fruarna av dödsbudet. Två flickor bestämmer sig för att gå på begravningen, Milly från första äktenskapet och Ruby från det andra. Claire (Rubys mor) som var Millys och hennes systers styvmor en tid, var då illa omtyckt av systrarna, men nu ringer Claire och ber Milly ta hand om den tonåriga Ruby.

De har inte träffats på många år, inte sedan det hemska hände när Rubys tvillingsyster Coco försvann under natten på faderns 50-års kalas. Tvillingarna var bara tre år. Coco hittades aldrig, även om en stor sökinsats gjordes.

Kommer ni ihåg den lilla flickan (Madeleine McCann) som försvann under föräldrarnas semester i Portugal? Det är väl ingen riktig referens till den här boken, men på något sätt så påminner mig historien om henne.

Långsamt kryper den fruktansvärda sanningen fram, men döttrarna och Cocos mamma, de som verkligen skulle behöva få veta, får nöja sig med en modifierad historia eller fortsätta att sväva i okunnighet.