söndag 22 februari 2015

Att inte vilja se - Jan Guillou

Den fjärde boken i serien om 1900-talet tycker jag är den bästa. Nu har bröderna kommit upp i den övre medelåldern och handlingen utspelar sig i Saltsjöbaden, på sommarstället i Sandhamn och i norra Sverige där den äldsta brodern Lauritz kanske bygger sin sista bro, eftersom de svenska politikerna nu vill satsa på att bygga bostäder.

Det är Lauritz som är huvudperson i den här boken. Han pendlar mellan Stockholm och sin arbetsplats. Kriget sliter i familjen och när han är hemma känns det viktigt att undvika att prata politik, även om det inte riktig går. Den äldsta sonen Harald blev tidigt engagerad av Hermann Göring och anses förlorad – framför allt har Ingeborg tagit starkt avstånd. Harald är SS-officer, medan hans syster engagerar sig i den norska frihetsrörelsen.

Ibland är det skönt och rofyllt att återvända till hyresrummet. Där får Lauritz engagera sig i sitt arbete. Lauritz karaktär får mer trovärdighet i den här boken, men det riktiga djupet saknas. Det är inte så konstigt, ska världshändelserna få plats så får något annat vika undan. Det är mycket som ska in på de 400 sidorna. Jag gillar Jan Guillous berättarteknik.

Det är en omvälvande tid, redan i början på fyrtiotalet anser Oscar att Tyskland kommer att förlora kriget och reser till landet för att försöka rädda så mycket som möjligt av fastighetsbeståndet, men det är svårt. Det mesta av brödernas förmögenhet finns i fastigheter i Tyskland, men jag får en känsla av att de inte kommer att bli precis barskrapade även om allt i Tyskland går förlorat. Bröderna och deras familjer hör till den välbeställda överklassen och deras tankar och funderingar och framförallt deras sätt att leva i krigstid är långt ifrån den stora massans. Detta trots att de från början är fattiga fiskarpojkar.

Nyheter från kriget får man genom radio och tidningar, men nyheter är inte alltid fakta och det lilla som tränger ut om tyskarnas övergrepp i Polen är alltför overkligt och ologiskt för att ta till sig. Däremot visar tyskarna upp Stalins terror. Det är inte konstigt att många trodde på nazismen även i Sverige. Lauritz kallas ”struts” av sin hustru, han vill varken se vad deras barn håller på med eller ta avstånd från Tyskland även om han inte förstår sig på judefrågan.

Kriget har sina offer och inte ens de välbeställda förskonas från dödsbud. Sonen Karl är officer i marinen och är på plats vid dramat i Hårsfjärden. Hustrun är drabbad av cancer. Sorgerna får Lauritz att känna sig gammal och trött. Dessutom tyngs hans samvete av att han svikit, men hans livslögn kommer förhoppningsvis att avslöjas även för hans närstående i den följande boken.

Boken avslutas med en riktig cliffhanger.

Adlibris inbunden pocket Bokus inbunden storpocket pocket 

tisdag 10 februari 2015

Utan personligt ansvar - Lena Andersson

Jag beundrar Lena Anderssons språk, det är så direkt och målande och jag önskar att jag hade den berättarförmågan själv. Ur den synpunkten är romanen helt lysande, läsaren rycks med i handlingen!

Det här är uppföljaren till ”Egenmäktigt förfarande” och jag måste erkänna att jag inte är lika positiv till denna. Det beror inte på att boken skulle vara sämre, utan för att den krockar med min moralheder.

Vi kan inte alltid styra våra känslor, men vi har alltid en valmöjlighet till hur vi handlar. När Ester handlöst förälskar sig i Olof vet hon ännu inte om han är fri eller inte. Men när hon visar sitt intresse deklarerar han klart från början att han inte tänker lämna sin hustru. Ändå fortsätter Ester sin uppvaktning. Naturligtvis blir han lockad – och smickrad!

Hon är inte lika påstridig som hon var i den förra boken, men trots att hon framstår som en intelligent person verkar vettet ha flugit all sin kos när det kommer till kärlekslivet. Jag ska inte skriva mer utan läs boken, för trots allt är den läsvärd och ställer faktiskt kvinnofrågan i centrum: Har vi ansvar för hur vi handlar mot våra medsystrar? Ska vi lägga an på upptagna män när det finns obundna? Såvitt jag vet är det ingen brist på löshästar i Esters ålder.

Olof är krumbuktar sig i smickrat och flirten. Han är en äldre man och Esters uppvaktning stärker hans självkänsla. Och varför inte ta för sig när det bjuds? Visst trixar han fram och tillbaka, men hans budskap är ändå klart och tydligt.

Titeln ”Utan personlig ansvar” syftar enligt min mening lika mycket på Ester som på Olof. Esters värdighet flyger med den här boken iväg till tjottahejti!




söndag 8 februari 2015

365 dagar: Utdrag ur kända och okända dagböcker

Anders Bergman och Emelie Perland har gjort en djupdykning i dagböcker och plockat ut en dagboksanteckning för var dag från vitt skilda år - allt från vår tideräknings början till nutid. Några anteckningar är faktiskt äldre än så! Dag för dag gör författarna ett urval ur kända och okända människors dagböcker. Dagböcker, som ger den enskilde individens upplevelse av dagen och dåtidens samhälle, ibland en helt vanlig dag och ibland omvälvande historiska händelser speglade genom dagboken.

Naturligtvis kan inte alla viktiga händelser över så lång tid få plats, men urvalet är riktigt bra och intressant.

Dagböckerna är skrivna av statsmän, författare, konstnärer, äventyrare och många, många fler. Här skildras vardag, fest, krig (världskrigen, Vietnamkriget, boxarupproret m.fl.), sorg, glädje, kärlek och även avrättningar och en fånges väntan i dödscellen. Glädjande nog är ungefär en fjärdedel av dagböckerna skrivna av kvinnor (Eva Braun, Hitlers hustru, är en av dem) och det är ganska anmärkningsvärt med tanke på tiden som boken spänner över.

Lite nyfiket tittar jag hur dagboken såg ut på mitt födelsedatum i december och hittar ett utdrag ur en dansk lyxprostituerads dagbok. Ingen världsomvälvande händelse just där, men ändå en något udda upplevelse!

Många världshändelser passerar revy, så även trivialiteter. Titanics undergång skildras av en överlevare och 11 september skildras av en besökare i skyskrapan - hon förstår inte riktigt vad som händer, men hon måste ut. Evakueringen sker via trapporna och på vägen ner möter de brandmän på väg upp, brandmän som förmodligen inte överlevde. Salvador Dali filosoferar över sin avförings konsistens och Andy Warhol struntar i plikter och färgar ögonbrynen. Skotten Alexander Selkirk hittas efter fyra år på en öde ö år 1709, en händelse som tros ligga bakom bokens Robinson Crusoe. En Spitfirepilot skriver under andra världskriget. Lady Bird skildrar Kennedymordet i Dallas, hon åkte med sin man Lyndon B. Johnson i kortegen. Och många, många fler …

En ögonblicksbild som kryper under mitt skinn är läkarens skildring av bombningen av Hiroshima. Ett starkt ljussken och kläderna på kroppen förintas. Han stapplar framåt naken, och han förstår inte vad som har hänt. Tystnaden är öronbedövande och han ser andra nakna människor, skadade, brända, stapplande som zombier.

Det är tvära kast, och det är det som gör den här antologin både intressant och underhållande. Det är ingen bok du sträckläser utan den avnjuts bäst i små stycken och tål att läsas om och om igen! Det här är en bok du inte får missa, jag älskar den!


söndag 18 januari 2015

Ett bindande löfte – Erin Kelly

Thriller – står det på omslaget, men det håller inte. Boken är lättläst och ganska spännande, men någon nagelbitare är den absolut inte. På ett sätt liknar den lite lad lit-genren, även om här finns både kriminalhistoria, en stalker och gamla mord.

Luke frilansar och försöker hitta gamla kriminalfall för att skriva en bok. Han träffar en ny bekantskap, en snygg och rik kille och ömsesidig attraktion uppstår. De flyttar ihop och allt är frid och fröjd till en början, men snart inser Luke att han måste bryta upp och för säkerhets skull flyttar han till Brighton där en kompis hjälper honom hitta en hyresbostad. I Brighton råkar han också på det perfekta fallet: en välkänd fastighetsmagnat och välgörare, men en f.d. gangster som i sin ungdom varit misstänkt för mord på sin ”bror” och kompanjon. Ett fall som aldrig fått sin upplösning.

Luke börjar forska i fallet, och trots alla varningar han får så kan han inte sluta. Flera har försökt skriva bok om fallet, men gett upp. Den senaste författaren verkar dessutom ha försvunnit. Luke lyckas trots allt övertala fastighetsmagnaten att ge honom intervjuer för boken. Joss Grand (passande namn för en mäktig person) är nu gammal och skröplig och måste alltid ha tillgång till en syrgastub. Så varför skulle något gå snett nu?

Bokens karaktärer är intressanta och samspelet mellan dem ger krydda åt läsningen. Ändå tycker jag inte att den håller fullt ut. Den känns lite som en veckotidningsroman.

Och – den lämnar mig med lite förbryllande frågetecken! Hur kom den gamle, sjuke mannen till huset? Han som inte själv körde bil utan hade privatchaufför till sin Bentley. Bilen och chauffören, som numera även fungerade som personlig assistent, fanns redan vid huset, trots att den gamle mannen förväntat sig att chauffören skulle vara på gymmet. Åkte den gamle mannen taxi? Och om han hade gjort det, vore det inte lämpligt att låta taxin vänta utanför eftersom mannen skulle göra ett kort besök? De här funderingarna störde mitt läsande och gjorde att jag blev lätt besviken.

De andra trådarna knöts ihop snyggt!

Glansholms Adlibris Inbunden E-bok Bokia Inbunden E-bok

söndag 11 januari 2015

En skräckis och en feelgood


Tema: Kvinnor som lämnar mannen. Manliga författare – en mildare skräckis och en feelgood. Passar kanske inte riktigt ihop, men jag råkade läsa dem direkt efter varandra.

Rasande Rose – Stephen King


Det här är en äldre bok av skräckförfattaren, men väl värd att läsa.

En dag inser Rose att hon måste lämna sin våldsamma psykopat till man om hon ska överleva. Hon har blivit misshandlad i 14 år och hennes urin är praktiskt taget alltid blodblandad. Det har tagit lång tid att ta beslutet, men så en morgon stirrar hon på en blodfläck på det vita lakanet och bara tar sin handväska och mannens kreditkort, går ut genom dörren och nu flyr hon för livet.

Hon tar bussen och åker till en stad långt bort. Här startar hon om sitt liv på ett kvinnohus, väl medveten om att hennes man kommer att leta efter henne. Han är polis och han vet hur man spårar människor. Trots det lyckas hon skapa sig en egen tillvaro.

Det känns som om Stephen King i den här berättelsen lånat lite idéer från Narnia, det är inte bara ingången i garderoben, utan även kvinnan i tavlan, som känns som en symbol för lyktstolpen i Narnia. Det här världen blir Roses hemliga värld, där hon både får skydd och utför stordåd.

När sedan hennes man fått upp vittringen och hennes vänner mördas förlamar inte paniken Rose längre. Hon är fast besluten att klara livhanken.

Jag gillar den här boken av Stephen King. Berättelsen om det mardrömslika äktenskapet, flykten och den kränkta psykopaten som letar efter Rose och slutligen finner henne samtidigt som han håller på att helt uppslukas i vansinnets värld är det verkliga skräckhistorien. Även om det övernaturliga i den andra världen också bitvis känns hotande, så är den världen ändå en tillflykt för Rose och hjälper henne att få styrka.


Britt-Marie var här – Fredrik Backman


Den här boken är raka motsatsen. Här är det myspys och dråpligheter.

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som bara levt för sin man, fostrat hans barn och passat upp. Samtidigt har hon tillskansat sig lite olater och blivit lite av ett original och beskrivs som ”passivt aggressiv”. Hon skriver listor och utför sysslorna i den ordning det står på listan, nja listorna skrivs med blyerts (för att kunna ändra). Och det är väldigt viktigt för henne att ha ordning i bestickslådan.

Nu har hon lämnat sin man efter många år, han har en annan kvinna och hon kan inte se genom fingrarna längre. Britt-Marie går till arbetsförmedlingen och kräver att få ett jobb. Hon är envis, och hon mer eller mindre bosätter sig på arbetsförmedlingen. Hon vill bli sedd. Hon finns.

Till slut får hon jobb i utflyttningsorten Borg. Allt har mer eller mindre lagts ner, och Britt-Marie hamnar på fritidsgården, som även den snart ska läggas ner.

Efter många komiska situationer blir Britt-Marie, även om hon inte förstår hur, tränare för ett fotbollslag. Någon fotbollsplan finns inte, men den hindrar inte ungdomarna i Borg som riktat sitt intresse till bollen och ligamatcherna på TV, och för att få delta i en cup så måste de ha en tränare. Det blir Britt-Marie.

Fotbollen blir den kanal som ger hopp åt människorna i Borg. Även de äldre engagerar sig och fotbollen sammanför människorna.

Det är en småtrevlig bok, stundvis riktigt rolig. Det är den första bok jag läst av Fredrik Backman och det blir säkert fler, även om den här genren inte riktigt faller mig i smaken. Men det är underhållning för stunden och det behövs ibland.




lördag 13 december 2014

Knud, den store – Hanne-Vibeke Holst

Jag tar mig an romanen, över 500 tätskrivna sidor, lite lojt till att börja med. Hon är mångordig Hanne-Vibeke Holst, men jag har ju älskat hennes tidigare böcker, så jag tänker inte ge upp - även om jag tycker skildringen av faderns uppväxt är lite för långrandig och bitvis tråkig. Det är först när fadern möter sin blivande fru som romanen tar riktig fart.

Kanske var jag just då inte upplagd för en stor roman, för det är det den är, och den växer hela vägen genom alla de drygt femhundra sidorna och i slutet deltar jag i sorgen när jag lever mig in i dödskampen tillsammans med familjen som vakar runt dödsbädden. Där finns hans föräldrar och hans tre döttrar, de barn som han sagt upp bekantskapen med. Till slut försonar Knud sig både med livet och med döden. Jag inser att uppväxtskildringen är direkt central för hur författaren och diktaren Knud Holst liv utvecklade sig.

Det är en stor författare som kan ta sig an en förälders historia med så mycket sympati och kärlek, och ändå inte väja för mörkret. Knut Holst drömde och hade bestämt sig för att skriva "den stora romanen", nu är det i stället hans dotter som gör det och låter fadern bli huvudfigur. Hon låter berättelsen till fullo bli hans, hans tankar, hans känslor, hans tillkortakommanden och hans drömmar. Han hade säkert velat skriva en annan berättelse om sitt liv, en mer grandios berättelse.

Knud Holst föddes i en fattig familj, hans föräldrar hade inte ens kläder till barnet när det föddes. Föräldrarna var religiösa men hans intellekt kunde inte acceptera gudstron utan han tog tidigt avstånd. Han var intelligent men lite annorlunda, en tänkare, en känslig och lite klen pojke som lyckas få en läkare att skriva ett intyg så han inte behöver delta i skolgymnastiken. Det var viktigt för honom att vara bäst och det var han inte i gymnastiken. Han var en god tecknare och han skrev - han ville bli stor inom litteraturens område!

Drivkraften hade han inom sig, men ändå kände han sig utanför även efter det att han gjort sin strålande debut med diktsamlingen "Dementi". Navet och styrkan finns hos Kirsten (Ba), hans fru. Hon är hans allt, hans musa, hans glädje, hans tröst. Knud förstår sig inte på pengar, han lever i nuet och i optimismen att han ska skära guld med sin penna. Hans livstil är prålig, han måste visa att han betyder något.

Han lånar pengar och det är Bas förtjänst att de reder upp ekonomin i sista stund, gång på gång, ytterligare en respit. Däremellan levs livet glatt med fester och resor. Han drabbas av skrivkramp, han måste skriva bättre, men det går inte. Han ska skriva en stor roman, men inspirationen tryter. Alkoholen blir en tröst. I stället blir det hustrun som skriver och drar in pengar. När de två äldsta döttrarna flyttat hemifrån gör även Ba det tillsammans med den yngsta dottern och även om hon en längre tid förberett Knud på att hon är på väg bort, vägrar han förstå. Det blir en chock när hon försvinner.

Nu börjar det gå utför på allvar. Även om han finner en ny musa, så kan ingen träda in i Bas skor när det gäller att hålla rätt riktning och behålla glädjen i livet. Det går upp och ner, mest ner, men Knuds vänner och bror träder in och stöttar med pengar och borgen.

Det är en roman om en människa som många tycker om, men som trots goda föresatser ofta sviker. Han kan inte betala tillbaka lån, han vägrar söka socialhjälp, han besöker inte sin dödssjuke vän, vännen som gjorde konkurs på grund av borgen till Knud och som aldrig förebrådde honom.

Romanens stora förtjänst är - förutom den ömsinta skildringen av faderns vindlande väg genom livet, hans uppgång och fall, hans brottande med de inre demonerna - tidsandan där allt placeras i sitt sammanhang: krig, politik och människor som vi känner till.

Hur många är det inte som har en människa i sin närhet, som inte riktigt klarar av att leva livet enligt gängse normer, men som vi ändå älskar och förlåter, gång på gång?




fredag 5 december 2014

Herman Lindqvist berättar

Jag hade ingen aning om att Erik XIV hov faktiskt var så exklusivt och överdådigt. Herman Lindqvist öppnar igen mina ögon och jag har skrivit min recension på LitteraturMagazinet, så läs gärna den här:



Men boken taggade mig också att läsa en äldre bok av Herman Lindqvist, nämligen ”Gustav Vasa och hans söner och döttrar”. Boken ingår i serien ”Historien om Sverige”.



Herman Lindqvist gör ett bra arbete för att väcka vårt historieintresse, men det kan inte hjälpas att det blir mycket fakta att ta in. Ibland drömmer jag om en såpa som komplement till böcker och dokumentärer, en dramatiserad serie för TV liknande "The Tudors". Dynastin Tudor inföll ju också i stort sett med Vasadynastin. Detta är en mycket intressant tid i vår historia.

Under tiden som jag drömmer om serien håller jag till godo med Lindqvist böcker. Och de är bra!