tisdag 30 oktober 2012

Bortom varje rimligt tvivel – Marin Persson Giolito



Malin Persson Giolitos böcker blir bara bättre och bättre.

Boken gör en rivstart med den unga Katrins öde. Föräldrarna är bortresta och hon har bjudit hem en pojkvän på mat. Hon har dukat fint. Hon är nervös och har duschat flera gånger. Det ska bli så bra. Allt spårar ur, pojkvännen visar osympatiska sidor, vill inte ha mat utan går till sovrummet direkt. Larmet kommer från en granne som hör hunden förtvivlat yla och när polisen så småningom kommer dit finner de den vettskrämda hunden och Katrins döda kropp. DNA-spår saknas. När sedan den många år äldre läkaren Stig Ahlin träder fram och erkänner att han haft ett sexuellt förhållande med Katrin, övertygas polisen om att han är mördaren och alla resurser läggs på att ta fram underlag för en fällande dom.

Det är nu tretton år senare och advokat Sophia Weber ges i uppdrag av sin gamla professor att titta på domen. Sophia tvekar, men börjar gå igenom materialet. Hon har svårt att bortse från incestanklagelserna, men nu är det mordfallet det gäller.

Undantar man början på boken så är det ingen roman som frossar i hemskheter och det tycker jag är positivt! Slutet på boken är riktigt bra och helt i min smak. Det förstärker den realistiska känslan jag fick redan tidigt vid läsningen.

Läs mer på Litteraturmagazinet

fredag 26 oktober 2012

Resan till Ribston – Christel Kvant




Så trevligt med en roman som har en medelålders kvinna i huvudrollen. 

Jag var tvungen att googla på Ribston eftersom jag inte är någon trädgårdsguru och fick då fram att det är en gammal äppelsort som skördas i december(!) här i Sverige.

Romanen är underhållande och humoristisk och en eldorado för alla hempysslare och läsare av heminredningstidningar. Detta till trots innehåller den också vardagsbekymmer, sorg och död. Men framför allt är det en hyllning till medelålders kvinnors förmåga till anpassning och kvinnors inneboende styrka. En lite äldre läsare har en hög igenkänningsfaktor.

Gunilla heter huvudpersonen och hon förälskar sig i ett äldre hus i en lite finare stadsdel. Hennes man Peter ser också fördelarna efter visningen, det är högt i tak och han minns sin barndom. Trots att det är betydligt kostsammare än det hus de har i dag, slår de till. Beskrivningen av huset och trädgården är underbar, jag känner att jag är där och ser allt. Sonen bor i en egen hyreslägenhet och har ett bra jobb, så nu behöver de bara tänka på sig själva. Men Gunilla blir oväntat av med jobbet, som så ofta händer i dag, och de drabbade är de som sist får veta. Efter chocken inser hon att hon fortfarande har potential och inreder ett arbetsrum hemma. Hon får nytt umgänge, och affärsrelationer med andra kvinnor med egna rörelser, och hon ser verkligen fram emot att jobba i det underbara huset, ta en paus i trädgården, och bara njuta av livet. Så visar det sig att den som arbetar hemma också är den som får fixa det mesta, Peter har ju inte lika lätt att ta ledigt från sitt jobb. Det blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Sonens flickvän förbryllar både Peter och Gunilla. Flickvännen kommer från det område där Gunilla själv växte upp och efter ett utsläpp från fabriken flyttar hon helt enkelt in i sonens etta och blir kvar där, även efter det att faran är över. De har inte känt varandra så länge och samboförhållandet fanns inte på sonens agenda, i alla fall inte så här tidigt, de kände ju knappt varandra. Gunilla försöker i det längsta urskulda flickan, men här tycker jag att hon är alldeles för mesig. Flickan verkar vara ett riktigt ”Hår av Hin”, och lite mera ruter i huvudpersonen skulle ha behövts. Visserligen förstår jag Gunillas jämförelse med sin egen svärmor, och hur hon själv hade svårt att anpassa sig i en annan samhällsklass, men i alla fall.

Det är en riktigt trevlig läsupplevelse, en lättsam och varm feelgood-roman som även berör svåra saker. Vi behöver sådana här romaner ibland. Jag rekommenderar den av hela mitt hjärta!

onsdag 24 oktober 2012

En hög deckare från biblioteket


Jag har tagit en paus i recensionsskrivandet, snart skall jag opereras för grå starr. Först i det ena ögat och några månader senare i det andra. Hur länge jag då måste avstå från att läsa, vet jag inte. Klart är i alla fall att helt nya glasögon kommer att behövas när båda ögonen är åtgärdade.

Under väntetiden har jag lånat några deckare på biblioteket:

Från de döda – Mark Billingham

Detta är en traditionell deckare, precis vad jag väntat mig. En lite udda historia, många frågetecken och ett inte helt förutsägbart slut. En kriminalhistorias upplösning är viktig och när slutet är överraskande och logiskt, då förhöjs läsupplevelsen drastiskt.

Berättelsen är bra, en kvinna som suttit i fängelse för mord på sin make, en förhärdad ganster, får vid frigivningen ett nytaget fotografi av maken, där han i ler in i kameran med en drink i handen och havet i bakgrunden. 

Vem var det då som dog? Tom Thorne får besök av en kvinnlig privatdeckare eftersom han var involverad i utredningen av mordfallet.

Det är bara att kasta sig in i den rafflande historien.



Mörkerspår – Inger Frimansson

Efter att ha läst Inger Frimanssons fantastiska Godnatt min älskade och fortsättningen Skuggan i vattnet, så har jag stora förväntningar. Författaren skriver fantastiska psykologiska deckare eller spänningsromaner och den här är kanske inte riktigt lika bra som dem jag nämnde, men inte långt därifrån.

Här får vi en inblick i hur upplevelser i barndomen kan forma oss som vuxna. Hilja är nu i femtioårsåldern och har aldrig haft ett eget boende. Hon bor ihop med sin äldre syster, en syster som alltid har bestämt över Hilja och hennes bror och tidigt visat sadistiska anlag och bestraffat både Hilja och deras bror under uppväxten med en ensamstående och sjuklig mor. Hilja börjar äntligen göra uppror, hon vill flytta, men den förtidspensionerade systern påminner henne ständigt om hur mycket hon offrat för Hilja, hon har avstått från familj, hon har alltid tagit hand om Hilja – hur skulle Hilja kunna klara sig själv nu?

Brodern som lyckats ta sig loss ur den äldre systerns krampaktiga grepp har bildat ett framgångsrikt mäklarföretag med en kompis. Nu börjar kompisen förändras, han uteblir från jobbet och han hör inte av sig.

Titeln Mörkerspår syftar till de otäcka händelser som lurar i mörkret i framför allt joggingspåren. Inger Frimansson är skicklig på att bygga upp spänningen och här är inte slutet så givet som man kan tro. Läsvärd upplevelse om människans inre demoner.


Det röda rummet - Nicci French


Jag har tidigare läst riktigt bra spänningshistorier av författaren, men den här boken hör inte till dem. Jag blev ganska uttråkad av den, den kändes tjatig och baksidestextens utlovade hämndbegär som ansätter huvudpersonen Kit, märkte jag inte ett dugg av.





De största vatten – Arne Dahl

Jag tyckte först att boktitelns ord var konstiga. Men nu har jag lärt mig – de är citat från Höga Visan:

"De största vatten förmå ej utsläcka kärleken, strömmar kan inte dränka den. Om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bliva försmådd."

Arne Dahl har varit en blind fläck i mitt läsande av kriminallitteraturen, men efter det att jag läste hans bok ”Hela havet stormar” så fick jag mersmak. I morse undrade min granne om jag läst ”Viskleken” och så fick jag låna den i pocketformat. Men nu ligger jag verkligen efter med bokläsandet, så det lär dröja innan jag kommer fram till den.

De största vatten börjar med att fem utvisningshotade afrikaner sitter i ett kök när dörren utan förvarning slås in, helt regelvidrigt, av polisen. De taggade poliserna leds av en polis som varit suspenderad och inlagd för alkoholism. En influensadrabbad inbrottstjuv smyger in i en lägenhet efter ett tips om att inbrottet måste ske just denna natt och hittar en död man. En man vars självmordsbrev leder till att ett mördat jordbrukarpar hittas nedgrävda i en åker.

Här blandas verkliga händelser med de fiktiva, kravallerna vid EU-mötet och tvillingtornen i New York. Men mest handlar det om A-gruppens jakt på mördaren och där kriminalinspektör Kerstin Holm måste konfrontera sina demoner från det förflutna. Här blir jag lite förbryllad: Är det verkligen möjligt att sådana händelser kan blockeras av hjärnan och helt enkelt tvinga människan att glömma? Boken innehåller många bibelcitat och för att lösa gåtan läser A-gruppen bibeln, men de ligger hela tiden steget efter Kerstin i hennes jakt på sitt svarta hål. Det är en riktigt bra deckare, inte tu tal om den saken - nästan olidligt spännande!



onsdag 10 oktober 2012

Strindbergs skugga i nordens Paris – Ulf Peter Hallberg


Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag började läsa den här boken, men överraskad blev jag. Det är en roman, kanske kunde man kalla den en skälmroman, för här blandas fiktion, verklighet och burleskeri i en salig blandning.

Upphovet är ett skrin med handskrivna kopior av brev från Knud Wiisby, en ung, oattraktiv man med ett stort teaterintresse, till Edvard Brandes. Wiisby har fått uppdraget att agera Strindbergs skugga och hjälpreda i Köpenhamn när den store, svårhanterlige författaren kommer dit för att sätta upp teaterpjäsen Fadren. Nu har skrinet fått författaren att skriva ner de anekdoter och berättelser som figurerat i hans släkt om Wiisby. Hans far och faster gnabbades gärna om konstens alla vindlingar.

Vi får möta den besvärliga Strindberg vars äktenskap är på upphällningen. Siri von Essen verkar dock vara en tålmodig dam, som trots allt står ut med både det ena och det andra. Wiisby tar sin uppgift på allvar och accepteras tacksamt av Strindberg som sekreterare.

Ytterligare en litterär person får ett stort utrymme i boken. Det är Victoria Benedictsson eller Ernst Ahlgren som hon kallade sig som författare. Wiisby blir hennes vän och förtrogne och får uppleva hennes trånande efter Georg Brandes, litteraturkritiker, litteraturforskare och kvinnokarl. Wiisby själv trånar efter den vackra dansösen. Berättelsen tar också upp Victorias självmord som Wiisby anser Brandes har en stor del i.

Historien utspelar sig till stor del i Köpenhamn under de två sista decennierna av artonhundratalet. Ett Köpenhamn som är konstens och teaterns metropol.

Det är en färgstark berättelse om Sveriges store, men destruktive författare.


tisdag 9 oktober 2012

New Yorks Gudar – Lindsay Faye


Det här är en deckare som utspelar sig när New Yorks poliskår bildades. Året är 1845. Högste polischef är George Washington Matsell.

Matsell var en högst verklig person, han levde mellan 1815-1904. Han skrev ett lexikon så att poliserna skulle förstå bovarnas språk. Slangspråket kallas flash. Boken The rogue's lexicon finns fortfarande, reviderad, att köpa hos t.ex. Amazon.com.

Historien är spännande och det är intressant att läsa om polisarbete där all nutida teknik saknas. Det här är så långt ifrån CSI man kan komma. Poliserna är inte välkomna, snarast avskydda. En brand i New York gör att Timothy Wilde blir av med allt han äger. Dessutom skadas han och får en missprydande brännskada i ansiktet, vilket gör att han inte kan fortsätta att jobba bakom bardisken i Nicks ostronkällare. Hans äldre bror brandmannen Valentine lyckas ordna arbete åt dem båda i den poliskår som nu bildas i New York. Timothy blir motvilligt ”kopparstjärna” med dålig lön i det mest ökända distriktet, men han har inget val.

Det är en tuff miljö Timothy patrullerar. Plötsligt springer en nerblodad liten irländsk flicka rakt på honom. Han tar med henne hem, så tvärt vad emot en polis skulle göra i dag. En död pojke hittas i en soptunna. Hans bröstkorg har öppnats så att öppningen liknar ett kors. Flickan känner pojken, de kommer från samma horhus och så småningom berättar hon om många fler döda barn, som alla ligger begravda i skogen. Timothy har svårt att tro henne, hon har ljugit friskt om både det ena och det andra, men får tillstånd av sin chef att undersöka flickans berättelse och gräva efter flickans anvisningar. Många barnkroppar hittas, alla med bröstkorgen öppnad på liknande sätt.

Allt utspelar sig under den tid när irländarna kom till New York i en strid ström. De var katoliker och religionen blev en stridsfråga. Papister, kallades de, som ansåg att påven i Rom var kyrkans överhuvud. Arbetarklassens levnadsförhållanden var svåra. På en yta på omkring tre gånger tre meter (tio gånger tio fot), med ett enda litet fönster, kunde två familjer bestående av tio personer bo.

Det är en riktigt intressant tidsskildring och polisens arbete, där politiken spelar en avgörande roll, är inte lätt. Timothy blir misshandlad och den spända stämningen mellan bröderna gör att Timothy börjar misstänka att brodern ligger bakom.

En annorlunda, välskriven och rätt så spännande kriminalroman, väl värd att läsa!


fredag 5 oktober 2012

Den kalla elden – Arnaldur Indriðason

Islands populäraste författare har gjort det igen, skrivit ett mästerverk om den tungsinte och svårmodige Erlandur Sveinsson. Jag skulle nog hellre kalla den här boken en roman och inte en deckare, för egentligen så förekommer det inget mord i nutid som måste lösas. Men Erlandur hör om den unga kvinna som försvann i snöstormen 1942 när hon var på väg till sin mor och aldrig återfanns.

Vad hände egentligen med henne? Hennes öde intresserar och Erlandur börjar leta reda på människor som känt henne eller hört berättas historien om försvinnandet. Det finns också en skröna om att hon skulle gå igen och hemsöka människor.

Läs mera på Litteraturmagazinet:

Ung kvinnas försvinnande oroar

Adlibris Bokus


tisdag 2 oktober 2012

Eldnatt – Yrsa Sigurðardóttir

En isländsk deckarförfattare som för mig är en helt ny bekantskap. Jag hade stora förväntningar, speciellt som författaren jämförts med Stieg Larsson. Jag ser inte likheten i annat än antalet sidor, men här blir det lite tjatigt. Men, det är ingen dålig deckare, den är bara lite för lång i min smak. Historien, eller författarens berättarkraft, räcker inte riktigt till för antalet sidor.

Jag har skrivit om boken på Litteraturmagazinet och du kan läsa recensionen här:

http://www.litteraturmagazinet.se/yrsa-sigurdardottir/eldnatt/recension/viola-kondracki

Adlibris Bokus