söndag 31 januari 2016

Bombmakaren och hans kvinna – Leif GW Persson

Jag säger det direkt – den här boken tråkade ut mig. Den är så seg! Ingenting händer förrän alldeles i slutet. Det här är ingen Bäckströmhistoria, även om han gör ett litet gästspel på slutet. I stället heter hans motsvarighet i den här boken Lisa Mattei, och hon är allt det Bäckström inte var. De är varandras motpoler. Hon är intelligent, arbetsnarkoman, småbarnsmamma och har en man som gör allt och hela tiden ställer upp.

Trots att jag upplever boken som småtråkig, så fortsätter jag att läsa, för visst har Persson något speciellt i att få språket att flyta och läsaren att vilja läsa vidare. Här handlar det om underrättelseverksamhet och försök att avvärja en terroristattack, som engelsmännen har tipsat om. Man spanar på en somalisk familj i Eskilstuna som tros knuten till al-Shabab, i knappt en månad tid. För mig känns det som betydligt längre – boken är på drygt 550 sidor.

Jag funderar på om boken är något sorts debattinlägg? Kanske för att påpeka hur svårt det är att avvärja en planerad terrorattack även om Säpo blir tipsad om var och när den ska äga rum. Eller kanske varna oss för islams farlighet, terrorgrupperna IS, Boko Haram, al Qaida, al-Shabab, även om Persson är mycket noga med ett sakligt berättande. Varför den här välartade somaliska familjen, som klarar sig bra i samhället, utgör ett terrorhot får jag heller inget svar på. Det kan ju inte vara så att bara löftet om jungfrur i paradiset är målet, för här ingår ju också kvinnor?

Jag funderar också på hur den här boken skulle ha sett ut om en okänd författare skrivit den. Då hade den kanske kortats ner till en tredjedel, om den över huvud taget getts ut. Men kanske den gör sig bättre med en bra uppläsare?

Den som inte brinner för just den här problematiken (förhindrande av terrorattack) bör nog läsa en annan bok.



onsdag 27 januari 2016

Furioso – Carin Bartosch Edström

Jag kastade mig över boken på biblioteket för jag har tidigare läst ”Kassandra” av samma författare. Även denna gång bedåras jag av omslaget, så vackert och så illustrativt, precis som omslaget till ”Kassandra”. ”Furioso” är författaren debutbok. Carin Bartosch Edström är utbildad tonsättare.

Mina förväntningar var lite för högt ställda, det gäller att komma ihåg att det här är en debut. Jag tycker nog att den hade mått bra av att förkortas rätt rejält. Det är en s.k. pusseldeckare, men första halvan av boken går åt till att bygga upp stämningen, så det känns nästan som två olika böcker.

Furioso är en stråkkvartett bestående av Louise, Helena, Anna och Caroline. En skivinspelning måste göras innan konserterna startar. Louise och den betydligt yngre Caroline är ett par och de önskar sig ett kärleksbarn (eller kanske bara Louise). Problem börjar redan när Caroline upptäcker att inseminationen lyckats. Louise klämmer sina fingrar i dörren och måste leta efter en ersättare till skivinspelningen. Hon väljer sin gamle vän, den välkända och berömda solisten Raoul Liebeskind. Caroline surar, hon gillar honom inte.

För att det här ska bli en riktig pusseldeckare så isoleras romanens gestalter på en ö ett par timmars båtresa från staden. Louise och hennes kusin Peder äger en den och där finns en gammal ”grosshandlarvilla”, ateljé och inspelningsstudio. Hit kommer de fyra kvinnorna och Raoul (historiens kvinnotjusare) för att öva, sedan kommer ljud- och inspelningstekniker att ansluta. Spelet kan börja.

Första halvan av boken dryper av åtrå, förhoppningar, besvikelser, erotik och hemligheter. Ändå känner jag inte riktigt att jag kan ta någon av romanens personer till mig, de förblir ganska främmande. Raoul springer runt som tuppen i hönsgården och klappar om än den ena än den andra. Det blir inte enklare för att han varit förlovad med en av musikerna och haft ett tjugoårigt långt hemligt förhållande med en annan, trots att båda var gifta. Och så går Caroline och faller handlöst för hans förförelsekonster. Det smygs ordentligt i buskarna.

Först i bokens andra halva träder djursholmspolisen Ebba Schröder in i handlingen. Även hon och framför allt hennes kollega Vendela tillhör de välbeställda, Vendela är dessutom adlig liksom flera i Furiosoensemblen. Allt utspelar sig i en överklassmiljö. Inte ens Ebba kan jag tycka om, hon ger sken av att vara en översittare och urskuldar sina pikar till Vendela med att hon vill hennes bästa för att hon ska bli en bra polis. Vendela verkar mera mänsklig, men när även hon har svårt att tygla sina erotiska känslor för en misstänkt gärningsman/kvinna, då ger jag nästan upp.

Den här handlingen hade nog passat bättre på en teaterscen. Dialogen är bitvis rapp och medryckande. Det är musik, sex och ond bråd död.

Bokus Pocket E-bok MP3 CD  Adlibris Pocket  

måndag 25 januari 2016

Än skyddar natten - Anna Lihammer

Det är något speciellt med en kriminalhistoria som utspelar sig i en historisk tid, i det här fallet år 1935 i Sverige. Vi har alltid något att lära av historien, precis som Dr. Phil brukar säga i den amerikanska TV-psykolog-såpan, the best prediction of the future is the past behavior (kanske inte helt ordagrant, men andemeningen kvarstår). För visst får den här boken mig att tänka på Sverige i dag. Ett Sverige som delas upp i ”riktiga svenskar”, andra generationens svenskar, invandrare som kom på sextio och sjuttiotalet och så alla dessa flyktingar/invandrare och ensamkommande barn. Då, år 1935, delades det tyska samhället upp genom att Nürnbergslagarna trädde i kraft.

Anna Lihammer är arkeolog och forskare och debuterade med deckaren "Medan mörkret faller", en bok som jag tog till mitt hjärta.

Detta är efterföljaren och den är precis lika bra, även om den inte har den gastkramande inledningen som debutboken hade. Även denna bok startar med ett mord. Två tyska män möts vid Sigurdsristningen i Mälardalen. Bara en går därifrån.

Mordutrednngen faller i statspolisens händer, kommissarie Carl Hell får uppdraget och involverar återigen polissyster Maria Gustavsson i undersökningen, trots att detta inte ses med blida ögon av arbetskollegor. En kvinna som gör en mans jobb! Det är upplyftande att dessa två poliser arbetar tillsammans utan att fördenskull en sexuell laddning uppstår, som är så vanligt förekommande i andra kriminalhistorier. Här bygger samarbetet på respekt. Polisarbetet försvåras av tyskvänlighet både hos överordnade och politiker.

Det är beklämmande att läsa hur utsatt en judisk kvinna är, även om hon flytt Tyskland och numera är bosatt i Sverige. I centrum står två bröder, den ena i SS och den andra som flytt Tyskland av politiska skäl, ändå finns en sammanhållning – ett blodsband. De delar båda en tatuering som gjordes innan deras vägar skiljdes åt. Nu är den ena brodern försvunnen.

I denna tid när Hitler stärker sin makt i Tyskland, kommer forskare till Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar, allt för att försöka tolka urgamla sanningar om den "ariska rasen".

Berättelsen är en spännande kriminalhistoria, men framförallt tidsepoken får många tankar att snurra i huvudet även efter det att jag läst ut boken. Läs den!

måndag 18 januari 2016

Bluffen – Unni Drougge och Northug en biografi – Sverre M. Nyrønning

På Borås stadsbibliotek skyltar man ofta i hyllor med böcker och det gillar jag. Det är mycket lättare att få syn på en bok som jag tror kan vara intressant och som jag kanske inte lånat annars. Det hände med de här båda böckerna, men de kanske inte riktigt uppfyllde mina förväntningar.

Bluffen - Unni Drougge


Jag har läst ett par av Unni Drougges böcker om Berit Hård och gillat dem, men den här hade jag inte läst. ”Denna roman är till 100% fiktion, och inte på något sätt baserad på sanningen eller saker som hänt i verkligheten. Namn på riktiga personer, platser och händelser är endast inkluderade för att skapa realism i historien.” läser jag på försättsbladet.

Någon riktigt deckare är det inte, snarare en känga till bokvärlden och den årliga bokmässan där förläggare, författare och journalister och andra mediekåta inbjudna trängs i minglet. Den är bitvis rätt så rolig, Drougge har driv i pennan, och hennes huvudperson Berit Hård och hennes keldjur ormen är suveräna. Det är också roligt att läsa om Jan Guillou och Leif G.W. Persson, för även om inte Drougge hade låtit dem vara med som namngivna personer i boken, så hade de varit lätta att känna igen på gester och manér. Och i hela romanhärvan får författaren Unni Drougge också plats. Finns det fler böcker där författaren låter sig själv, namngiven, bli en rätt så omfattande romangestalt? Ja, hon driver med sig själv också.

Boken blir bättre ju längre jag tänker på den. Jag var så inställd på att läsa en regelrätt deckare, så det tog ett tag innan jag insåg berättelsens potential.

Bokus Inbunden Pocket MP3 (CD) MP3 Nedladdning Adlibris Inbunden Pocket  


Northug – en biografi - Sverre M. Nyrønning


Nu kan man ju faktiskt fråga sig varför jag valde den här boken. Jag är inte speciellt idrottsintresserad, men Northug har väl inte undgått någon, och jag ville få en inblick i vad som driver en sådan vinnarskalle. De poppar ju upp ibland – vem kommer inte ihåg Ingemar Stenmark.

Boken inleds med fyllekörningen. Den får ta upp en stor del av den inte alltför omfattande historien. Visst förstår jag att just den idiotin kunde ha satt stopp för fenomenet Northug, men det är inte den biten som intresserar mig. Däremot framgår hur mycket familjen och framförallt pappa John betytt för Petters framgångar. Mycket av underlaget till boken kommer från pappa John.

Brytningen med landslaget behandlas också och framförallt det lukrativa sponsoravtalet med Coop.

I övrigt tycker jag boken är en hyllningsskrift och snarare liknar ett reklaminlägg än en biografi. Kanske kommer den åsikten från att jag inte heller begriper mig på sporten. Vad sjutton är en inspurt? Kommer den före själva spurten? Ja, ni ser. Jag vet ingenting.

Men inget förtar Petter Northugs storhet inom idrottsvärlden, men jag hade gärna sett en biografi som trängde närmare in på människan Petter Northug.

söndag 17 januari 2016

Heartstopper - Joy Fielding

Jag behöver lite engelskträning ibland och vad passar då bättre än Joy Fieldings lättlästa böcker. Hon skriver romaner med spänning och språket är enkelt och lätt att ta till sig. Jag vet inte om den här boken ”Heartstopper” har översatts till svenska.

Någon riktig huvudperson är svår att hitta, det kanske skulle kunna vara mördaren, vars funderingar, bekännelser och dagboksanteckningar är insprängda kapitel här och där.

Till det lilla samhället Torrance i Florida kommer högskoleläraren Sandy Crosbie med sin familj. Vad hon inte vet är att hennes man läkaren, som övertalat henne och barnen att flytta hit, har träffat en ny kvinna (Kerry) på internet. Kerry bor i Torrence och det är därför han vill flytta. Han lämnar familjen för den nya kvinnan och den chockade Sandy har kvinnans tonåriga dotter i sin klass.

Sheriffen John Weber, också en av Kerrys f.d. älskare, trånar fortfarande och bekymrar sig för sin tonårsdotter som blir magrare och magrare, medan sheriffen själv lägger på sig kilo efter kilo. John känner alla i samhället, åtminstone till utseendet, och här händer inte mycket. Här finns inga hemligheter, skvallret ser till att alla är uppdaterade om allt.

I skolan skvallras också, men här sker det med frekventa uppdateringar på nätet. Anonymiteten ger mobbarna makt och det gäller för ungdomarna att passa in. De ska absolut undvika den som blir mobbad, annars kanske de själva blir offer. Här tycker jag att Sandy som lärare gör sig en slät figur. Hon gör inget åt mobbningen i klassen, det verkar som hon är rädd för sina elever. Inte verkar lärarna heller bry sig så mycket om vad eleverna utsätts för på nätet. Det tycker jag är en svaghet med den här boken.

Så försvinner en flicka på hemväg från Sandys klass och hon återfinns några dagar senare skjuten i huvudet. Sheriffen har onda aningar, en flicka har tidigare försvunnit, men inte återfunnits. Hon brukar vara borta men alltid höra av sig till sin mamma när mamman fyller år, men inte denna gång.

Jag gillar skildringen av de olika människorna i samhället. Det är ganska lätt att räkna ut vem som är mördaren, även om jag i början har flera kandidater, så tycker jag att boken som helhet är värd att läsas. Skolans miljö skaver i mig, och jag hoppas verkligen att det inte ser ut så i våra skolor. Men det kanske det gör med alla telefoner med fotomöjligheter och nätuppkopplingar?

Bokus Häftad E-bok Adlibris Häftad CD E-bok   


söndag 10 januari 2016

Kvinnan på tåget (The Girl on the Train) - Paula Hawkins

Jag lånade boken i går på biblioteket efter att jag fått tipset på FB i gruppen ”Vi som älskar att läsa böcker” och jag har redan läst ut den. Paula Hawkins är en helt ny författare för mig, det här är hennes debutthriller.

Efter en trög start – hade jag inte vetat att boken var högklassig – kanske jag hade lagt den ifrån mig. Sedan är jag oemotståndligt fast i läsandet.

Rachel åker samma tåg varje dag in till London, hennes vanliga tåg till och från jobbet, men så småningom förstår läsaren att nu är hon arbetslös och alkoholiserad. Tåget åker varje dag förbi det hus där hon bodde med sin man, ända tills han lämnade henne för en annan för två år sedan. Tåget stannar varje dag en liten stund på grund av ett trasigt trafikljus och det ger Rachel en möjlighet att betrakta livet på gatan. I ett hus triggas hennes fantasi – hon ser ofta en vacker kvinna och en man ute på terrassen och de verkar ha ett underbart liv och mannen månar om kvinnan. De flyttade in efter att Rachel flyttat, så hon känner dem inte. Hon ger dem både namn och yrken i sin fantasi, och de verkar ha det perfekta liv hon och hennes man hade innan den andra kvinnan kom in i bilden. Hon har svårt att se sitt gamla hus, för där bor nu hennes exman med sin nya kvinna och baby.

Så en dag när hon som vanligt ser ut genom tågfönstret upptäcker hon att det är en annan man med kvinnan och de kysser varandra. Rachels fantasi kraschar!

Varje morgon vaknar Rachel bakfull och ofta vet hon inte vad som hänt eller vad hon gjort. Ofta har hon trakasserat sin exman och hans fru och det förstår hon av hans arga telefonmeddelanden, men hon minns inte. Den här morgonen när hon vaknar förstår hon att något fasansfullt hänt, hon är blodig och har ett jack i huvudet och hon har kissat på sig.

Nu börjar det hetta till. Hon sedan får veta att just den kvällen har den vackra kvinnan försvunnit och Rachel kontaktas av polisen – någon har sett henne vid gatan och nu vill polisen veta om hon sett något.

Rachel försöker få ordning på sitt liv, hon trillar hela tiden dit i alkoholberoendet, men hon kan inte släppa försvinnandet och försöker på alla sett att få reda på vad som hänt och försöker förtvivlat få plats i den fantasi/verklighet hon betraktat från tåget.

Det är en berättelse om besatthet och krossade illusioner. Det är en berättelse om trasighet, missbruk och om sönderfallande relationer. Och om lögner och bedrägeri.

Boken ger läsaren främst Rachels berättelse och synpunkter, men också Megans (den försvunna kvinnans) och Annas (den nya fruns) berättelser. Den är riktigt intressant och mycket välskriven. Det tog mig en bra bit in i historien innan jag förstod vem förövaren var. Det är en riktigt bra thriller, en förströelse för stunden, och den ger en psykologisk spännande läsupplevelse.