onsdag 27 december 2017

Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Kjell Westö ger oss en roman som griper tag, och även om huvudpersonen är en författare, så påminner han inte speciellt mycket om bokens författare. Kjell Westö själv har producerat den ena succén efter den andra, medan bokens författare sliter hund för att försöka upprepa sin succédebut och ständigt misslyckas. Romanen är intressant och läsvärd och handlingen placeras tidsmässigt med referenser till händelser i världen.

Kjell Westös berättarjag ger oss en barndoms- och vuxenskildring där klasstillhörigheten intar en avgörande roll, trots att umgänget mellan medelklasspojken och överklassbarnen från den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, Stella och Alex, vid första påseendet verkar både nära och kamratligt. Det är något som hela tiden skaver hos berättaren. Han ser att hans far inte trivs att prata med Stellas och Alex mor - det omvända gäller också. De undviker varandra. Ändå är inte allt frid och fröjd i den Rabellska familjen. Garderoben innehåller skelett som även Alex mor gömmer undan när hon understödjer sin sons lögn om fadern.

Huvudpersonen och berättaren är en författare som drabbas av skrivkramp efter debuten och de alster som ges ut får dåliga recensioner och pengarna tar slut. Han jobbar som lärare men drömmer om en ny listetta.

Genom hela berättelsen skildras dragningen och bitvis passionerad kärlek mellan Stella och författaren. De möts om och om igen och varje gång krackelerar förhållandet så småningom. Ändå verkar de ha allt, kärlek, passion och kamratskap. Kanske är det deras uppväxtbakgrund som ändå sätter käppar i hjulet.

Hela berättelsen genomsyras av viss självrannsakan. Kan vi lita på vårt minne? När vi inte kan erkänna våra tillkortakommanden så kanske vi förändrar minnet så att det passar oss lite bättre? Jag tror att det här är en allmänmänsklig svaghet. (Och då kan man kanske börja undra hur exakta ett vittnes uppgifter i domstolen är efter att en lång tid passerat.)

Kjell Westö avslutar romanen med orden: ”Men vad är det vi minns och vad är det egentligen vi älskar?”

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok Ljudbok



fredag 15 december 2017

Mannen som sökte sin skugga - David Lagercrantz

Millennium-serien som David Lagercrantz fortsatte på börjar bli lite tjatig. Det är kanske dags att avsluta den nu? Jag hade väldigt svårt att intressera mig för bokens början, jag hade läst nästan 200 sidor innan jag tyckte boken började bli intressant. Är det inte dags att låta Stieg Larssons mästerverk vila i frid?

Det finns så många bra böcker i deckar-thrillermiljö även av svenska författare. Böcker som stannar hos läsaren länge. Där finns Stieg Larssons millenniumserie. Jag minns handlingen i dem. Den förra boken av David Lagercrantz var jag positiv till, men jag kommer faktiskt inte ihåg handlingen. En annan författare vars verk stannat i mitt minne är t.ex. Inger Frimanssons ”Godnatt min älskade” och ”Skuggan i vattnet”

Lagercrantz bok börjar med att Lisbeth Salander sitter på kvinnofängelset Flodberga, där fångarna tagit över mer eller mindre. Där är den mafiosoliknande Benito som ständigt trakasserar den unga muslimska kvinnan varje gång tåget dundrar förbi. Vakterna vet, men blundar för övergreppen. Benito lyckas smuggla in stickvapen utan att vakterna reagerar. Lisbeth vore ju inte Lisbeth om hon inte ingrep. Lagercrantz lyckas både få in hedersrelaterat mord och våld och gamla övergrepp gjorda i svenska statens namn av pseudoforskare mot barn, och vars ekon fortsätter in i dagens samhälle.

I det stora hela kunde hela upplägget bli riktigt intressant, jag vet inte riktigt varför det inte blev så? Jag är tveksam till att ge David Lagercrantz en chans till.

Adlibris Inbunden E-bok Bokus Inbunden