Det kalla landet - Inger Frimansson

Inger Frimanssons deckare är psykologiska, något skrämmande och överraskande. Praktiskt taget allt som en god spänningslitteratur ska ha. Jag gillar också att hon låter oss blicka tillbaka på tidigare händelser och huvudpersoner i tidigare böcker - och att det görs på ett sådant sätt att en ny läsare inte ens tänker på att det skulle vara något som han/hon missat. I den här boken får Justine från God Natt min älskade och Skuggan i vattnet en liten, liten biroll. Kanske finns det flera tillbakablickar, men de missar jag eftersom jag bara läst några få av Inger Frimanssons böcker. Jag har många guldkorn kvar!

Förlagsdirektören Titus är döende och han sänder sin fru Ingrid till sin före detta fru Rose för att be även henne komma till dödsbädden. Han vill träffa henne en sista gång även om det varit lite frostigt mellan dem eftersom han övergav henne för Ingrid. Ingrid kommer inte tillbaka, däremot får hennes syster ett brev där hon förklarar att hon inte orkar längre utan rest utomlands på obestämd tid. Hennes syster vägrar tro att Ingrid skrivit brevet även om det är Ingrids brevpapper och handstil. Titus dör.

När så Ingrid upptäcks efter fem dygn, skadad och traumatiserad, i Roses källare då fylls systern av helig vrede. Jag ska döda henne, säger hon i affekt. Precis som många av oss skulle säga i stundens hetta.

Det är en riktigt bra spänningsroman med ett stänk av voodoo, och jag är glad att jag har många böcker av Inger Frimansson kvar att läsa.

Adlibris pocket e-bok  Bokus pocket e-bok mp3