Jag läser en dansk deckare som omväxling. Jag tror faktiskt jag läst den här för många år sedan, men deckarromaner har ju den egenheten att de inte stannar kvar i minnet, jag hade uppriktigt sagt glömt vem mördaren var.
Riktigt fyndigt är det att placera dramat på en ö, allt blir ju mera begränsat då. De gamla dör på ålderdomshemmet och ingen misstänker något förrän den senila Johanne på begravningen slår käppen i kistan så att blommorna flyger och ilsket vänder sig till prästen och säger: ”Nej han har inte kallats hem till Gud. Han blev bortröstad av Ö-rådet. Som i Robinson på TV.”
Journalisten Karin Sommer är med på begravningen som stöd för sin åldrande släkting. Hon har flyttat till ön för att skriva en bok om häxor och fått behålla sin anställning och lön om hon dessutom skriver om livet på ön.
Ö-samhället är lite speciellt, alla vet något om alla. De flesta vill inte tillstå att det finns olika samhällsklasser på ön, andra säger tvärtom. Man försöker få flera att flytta till ön eftersom det numera mest finns gamla människor kvar. Två satanister, en ung man och en kvinna med barn, har flyttat till ön och håller på att göra om ett gammalt hönshus till ett tempel för Lucifer. De pratar öppet med Karin och verkar hur trevliga som helst.
Ryktet som florerar om att någon skyndar på förloppet för de döende människorna på ålderdomshemmet vill inte dö ut. Men någon mordutredning kommer inte igång förrän den senila Johanne slås ihjäl i sin säng.
Jag älskar den här typen av deckare, där inget är givet förrän mot slutet då bitarna faller på plats. Den är riktigt, riktigt bra.
ISBN10: 9164201384
ISBN13: 9789164201386
1 kommentar:
Jag kan också ha läst den här för ett antal år sedan, men som du säger, man glömmer... Trevligt med deckare i speciell geografisk miljö
Skicka en kommentar