Boken börjar med storm och översvämningar. Ett fasansfullt oväder drabbar Arvika och Sallys Café och Restaurang, vägkrogen som ligger på en höjd blir träffpunkten för en samling människor som strandsatts av vädrets makter.
Minna, restaurangägaren och Anette, ständigt missnöjd anställd, som dock sköter sina sysslor utan anmärkning, trots detta hon går Minna på nerverna. Till restaurangen för att ett mål mat kommer den tystlåtne Tyrone som kallats in till räddningstjänsten trots att han gått i pension. Ritva från lokalbladet dyker upp och även ett Stockholmspar, den arrogante Henrik och hans fru Marguerite, avdankad skådespelerska.
Ovädret och väntan på räddning för människorna samman och vi får lära känna deras levnadsöden. Minnas och Marguerites öden som mammor enar dem. Trots att Minna det sista året levt på en lögn visar hon sig ha en stor inneboende styrka.
Det är bitvis tung läsning, men oerhört välskriven och människorna känns riktigt levande. Den handlar om skam som går i arv, generation efter generation och om relationen mellan mor och barn, som kan bli så fel trots att modern vill så väl. Framför allt handlar det om att aldrig ge upp, att vi alltid har ett liv att leva oavsett vad som händer.
Min favoritperson i boken är Tyrones pratsamma hustru, den vänliga och omtänksamma Maggan, en gång skolkamrat med Minnas mamma. Hon ger ett så nöjt och okomplicerat intryck och är verkligen en motpol till de andra komplicerade kvinnorna i boken.
Den enda invändning jag kan ha mot handlingen är det sätt som Minna söker sexualiteten som ger henne den älskade dottern. Just detta känns inte trovärdigt.
ISBN10: 9173372889
ISBN13: 9789173372886
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar