tisdag 8 november 2011

Carin Göring skriver hem – Björn Fontander

Märkligt nog fick jag upp ögonen för denna bok när jag läste Camilla Läckbergs Änglamakerskan, där hon vävt in Hermann Göring och de mystiska två Carin i handlingen.

Jag ångrar inte att jag lånade denna intressanta och lättlästa bok som ger in annan vinkling till historien under 1920 till krigets slut. Boken består till stor del av Carins brev till sin älskade mamma. Carin var modersbunden och en flitig brevskrivare och mellan breven ger Björn Fontander bakgrunden. Lättläst och faktiskt riktigt spännande, trots att vi vet hur det hela avlöpte.

Carin och Hermanns kärlekssaga är nästan som en Romeo och Juliaberättelse. Carin själv jämför dem med Tristan och Isolde. Det var år 1920 när Göring som trafikflygare flög hem Eric von Rosen till Rockelstad slott som de båda träffades och kärleken slog till. Carin var redan gift och hade en son, dessutom var hon svårt hjärtsjuk och hade astma, men hon tvekade inte utan lämnade dem och gjorde stor skandal hemma i Stockholm. Carins man hoppades att hon skulle återvända och satte sig i det längsta emot skilsmässa, men Carin hade funnit sitt öde. År 1923 blev Hermann och Carin äkta makar. Den bortskämda Carin var på sätt och vis en mycket modig och målmedveten kvinna, samtidigt som hon var manipulerande och tiggde utan samvetsförebråelser pengar av sin mor hela livet.

Hermann och Carin attraherades starkt av Hitler och hans budskap. Carin blev nazist ut i fingerspetsarna, det märks ibland i hennes brev där hon skriver om ”otäcka judar”, ”kroknäsor”, ”gulingar” och sin negativa attityd till ”ett jobb på en negeraktig plats”. Hitler kallade Carin för partiets mascot.

Vid Hitlers misslyckade kupp skottskadades Hermann svårt och de båda tvingades i landsflykt. Smärtorna och morfinet gjorde Herman till narkoman och trots att de inte var önskvärda i Sverige av släkten (antagligen på grund av ekonomiska svårigheter) kom de till Sverige 1925 och bodde i Stockholm. Hermann var nu 32 år, en fet och plufsig man som såg betydligt äldre ut. Det är svårt att tro att detta är en ung man när man ser fotografierna. Hermann lyckades få arbete som pilot trots morfinberoendet, men togs så småningom iförd tvångströja in på Långbro mentalsjukhus.

När man betänker detta är det en bedrift att ta sig in i Tysklands riksdag och sedan bli en av Hitlers närmaste män. Hela tiden stödd av sin hustru, trots att hon med jämna mellanrum kollapsade och måste vistas på vilohem och sjukhus. Carin dog i oktober 1931 i Stockholm, hon upplevde inte utrensningarna och koncentrationslägren. Hon begravdes först i Sverige, men flyttades sedan under statsmannamässiga ceremonier till Tyskland och Hermanns nybyggda masoleum på Karinhall. Efter krigsslutet fördes hon hem till familjegraven, men efter detta har Carins kvarlevor än en gång återfunnits på Karinhall, så vem är egentligen vem?

Jag rekommenderar boken - det är fängslande att läsa Carins egna ord om den tid hon levde i - språket är så lättflytande och lätt att ta till sig. Det är helt enkelt svårt att lägga ifrån sig boken, dessutom innehåller den många privata fotografier av både Carin och Hermann och Carins släkt.

ISBN10: 9173312169
ISBN13: 9789173312165

3 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Först en fototriss... sen ett besök av dig hos mig idag med fotoutmaningen "varsågod och sitt" ... och jag upptäcker en bokblogg! Kringlig väg hit :-) MEN vad kul ... älskar böcker :-)

Anonym sa...

Verkar som en bok värd att läsa.

Jonas

Anonym sa...

Intressant! Skall mätas ...läsas