Jag har precis läst ut boken och med tanke på hur mycket som tryckts ihop mellan pärmarna så hade det varit trevligt och lyft denna deckare om inte allt tecknats med så få ord. Läckbergs prosa är inte på något sätt dålig, men antagligen för att passa den stora skaran av hennes läsare så får boken inte vara för lång. Men jag önskar att hon hade ett ordflöde som liknade det Elizabeth George använder, då hade den här historien krävt nästan lika många sidor till och blivit riktigt bra. Nu lossnar det inte riktigt.
Vad boken dock väcker hos mig är ett intresse att läsa Björn Fontanders bok ”Carin Göring skriver hem”, som också Läckberg nämner i efterordet. För här har hon vävt in Hermann Göring i historien som en anfader till mamman i den familj som försvann spårlöst från barnkolonien på en ö utanför Fjällbacka år 1974. Endast den minsta flickan Ebba, finns kvar, bordet är dukat och maten påbörjad men resten av familjen har gått upp i rök.
När den numera vuxna Ebba återvänder till ön tillsammans med sin man så väcks allt till liv igen. De utsätts för mordbrand och skott avlossas in genom köksfönstret. När de bryter upp det gamla golvet i matsalen hittas gammalt intorkat blod.
Läckberg väver samman historia och nutid på ett bra sätt. Ett stort minus är att boken är så snuttifierad med alla små hopp mellan de olika människorna i nutid – de är många – och avsnitten avskiljs med en blankrad som dock ofta hamnar precis i sidbytet, så när man börjar läsa nästa sida så är man helt plötsligt någon annanstans. Som vanligt kretsar historien kring Tanumshedes polisstation med den hopplösa Mellberg som chef, den något velige Patrik som hela tiden försöker minska Mellbergs skadeverkningar och Patriks fru, den nyfikna författaren Erica samt hennes syster Anna.
Hur trolig historien skulle kunna vara vill jag inte uttala mig om, men lite undrar jag dock: Skulle verkligen en polisutredning om en mystiskt försvunnen familj kunna missa ett undangömt skyddsrum?
ISBN10: 9137136658
ISBN13: 9789137136653
1 kommentar:
Hej ! Har äntligen läst Änglamakerskan och efter det kollade jag vad du skrivit om den och håller fullständigt med dig om snuttifieringen i boken. Även rörigt med alla små avsnitt om olika inblandade och lite överdrift med Patricks fru Erica som snokar samtidigt som maken i detta fall. Tror inte det hade fungerat i verkliga livet. Kanske skulle Camilla konsultera maken lite till nästa bok. Måste säga att jag tycker detta är Läckbergs sämsta bok hittills.
Hälsningar
Eva
Skicka en kommentar