Jag har läst en bok av Roslund & Hellstöm tidigare och den gillade jag. Det var Tre sekunder. Den här boken hade jag lite svårare med, kanske var jag inte på humör för allt detta elände. För det finns inte många ljusglimtar i boken. Den enda skulle i så fall vara när Ewert Green som en liten hämnd mot den unga åklagaren mäter upp avståndet till korsningen från åklagarens bil och upptäcker att det fattas åtta centimeter och då skriver ut en böteslapp. Bara för att jävlas.
Boken handlar om hemlösa och om gatubarn. Fyrtiotre barn i varierande ålder jagas ur en buss i Stockholm, barnen är klädda i blåvita overaller och med var sin väska. De har limtuber att bedöva sig med. Barnen förs till polishuset och Marianne Hermansson får ta hand om utredningen. Hon pratar med barnen på rumänska och får svar. Fyrtiotre rumänska gatubarn dumpade som avfall i Stockholm. Förfrågan internationellt visar att rumänska barn även dumpats i andra huvudstäder.
En död kvinna hittas i en källarkulvert under sjukhuset. Hon luktar rök och råttor har bitit bitar ur hennes ansikte. Utredningen tvingar ner poliser i kulvertarna där många av Stockholms uteliggare lever. Mördaren finns där någonstans i tunnlarna. Men polisen är dåligt rustad och de hemlösa svarar med att tända eldar och röka ut polisen.
Vad som är sant och fiction i denna roman är inte lätt att reda ut. Författarna påstår att de fyrtiotre barnen som dumpades i Stockholm är en sann historia, men är det sant det som i boken därefter hände med barnen?
Författarna säger också att det är sant att människor under lång tid bott i tunnlarna under gatan vid Fridhemsplan, där de kunde finna värme även under den kalla årstiden. Men hur är det i dag? Är tunnlarna stängda nu eller finns människor kvar ännu i dag?
Det är i alla fall deprimerande läsning om det samhälle vi lever i nu, en sida av samhället som få talar om och få vill veta av.
ISBN10: 9164202437
ISBN13: 9789164202437
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar