Jag kastade mig över boken på
biblioteket för jag har tidigare läst ”Kassandra” av samma
författare. Även denna gång bedåras jag av omslaget, så vackert och så
illustrativt, precis som omslaget till ”Kassandra”. ”Furioso”
är författaren debutbok. Carin Bartosch Edström är utbildad
tonsättare.
Mina förväntningar var lite för högt
ställda, det gäller att komma ihåg att det här är en debut. Jag
tycker nog att den hade mått bra av att förkortas rätt rejält.
Det är en s.k. pusseldeckare, men första halvan av boken går åt
till att bygga upp stämningen, så det känns nästan som två olika
böcker.
Furioso är en stråkkvartett bestående
av Louise, Helena, Anna och Caroline. En skivinspelning måste göras
innan konserterna startar. Louise och den betydligt yngre Caroline är
ett par och de önskar sig ett kärleksbarn (eller kanske bara
Louise). Problem börjar redan när Caroline upptäcker att
inseminationen lyckats. Louise klämmer sina fingrar i dörren och
måste leta efter en ersättare till skivinspelningen. Hon väljer
sin gamle vän, den välkända och berömda solisten Raoul
Liebeskind. Caroline surar, hon gillar honom inte.
För att det här ska bli en riktig
pusseldeckare så isoleras romanens gestalter på en ö ett par
timmars båtresa från staden. Louise och hennes kusin Peder äger en
den och där finns en gammal ”grosshandlarvilla”, ateljé och
inspelningsstudio. Hit kommer de fyra kvinnorna och Raoul (historiens
kvinnotjusare) för att öva, sedan kommer ljud- och
inspelningstekniker att ansluta. Spelet kan börja.
Första halvan av boken dryper av åtrå,
förhoppningar, besvikelser, erotik och hemligheter. Ändå känner
jag inte riktigt att jag kan ta någon av romanens personer
till mig, de förblir ganska främmande. Raoul springer runt som
tuppen i hönsgården och klappar om än den ena än den andra. Det
blir inte enklare för att han varit förlovad med en av musikerna
och haft ett tjugoårigt långt hemligt förhållande med en annan,
trots att båda var gifta. Och så går Caroline och faller handlöst
för hans förförelsekonster. Det smygs ordentligt i buskarna.
Först i bokens andra halva träder
djursholmspolisen Ebba Schröder in i handlingen. Även hon och
framför allt hennes kollega Vendela tillhör de välbeställda,
Vendela är dessutom adlig liksom flera i Furiosoensemblen. Allt
utspelar sig i en överklassmiljö. Inte ens Ebba kan jag tycka om,
hon ger sken av att vara en översittare och urskuldar sina pikar
till Vendela med att hon vill hennes bästa för att hon ska bli en
bra polis. Vendela verkar mera mänsklig, men när även hon har
svårt att tygla sina erotiska känslor för en misstänkt
gärningsman/kvinna, då ger jag nästan upp.
Den här handlingen hade nog passat
bättre på en teaterscen. Dialogen är bitvis rapp och medryckande.
Det är musik, sex och ond bråd död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar