På
Borås stadsbibliotek skyltar man ofta i hyllor med böcker och det
gillar jag. Det är mycket lättare att få syn på en bok som jag
tror kan vara intressant och som jag kanske inte lånat annars. Det hände med de här båda böckerna, men
de kanske inte riktigt uppfyllde mina förväntningar.
Bluffen - Unni Drougge
Jag
har läst ett par av Unni Drougges böcker om Berit Hård och gillat
dem, men den här hade jag inte läst. ”Denna roman är till 100%
fiktion, och inte på något sätt baserad på sanningen eller saker
som hänt i verkligheten. Namn på riktiga personer, platser och
händelser är endast inkluderade för att skapa realism i historien.”
läser jag på försättsbladet.
Någon
riktigt deckare är det inte, snarare en känga till bokvärlden och
den årliga bokmässan där förläggare, författare och
journalister och andra mediekåta inbjudna trängs i minglet. Den är
bitvis rätt så rolig, Drougge har driv i pennan, och hennes
huvudperson Berit Hård och hennes keldjur ormen är suveräna. Det
är också roligt att läsa om Jan Guillou och Leif G.W. Persson, för
även om inte Drougge hade låtit dem vara med som namngivna personer
i boken, så hade de varit lätta att känna igen på gester och
manér. Och i hela romanhärvan får författaren Unni Drougge också
plats. Finns det fler böcker där författaren låter sig själv,
namngiven, bli en rätt så omfattande romangestalt? Ja, hon driver
med sig själv också.
Boken
blir bättre ju längre jag tänker på den. Jag var så inställd på
att läsa en regelrätt deckare, så det tog ett tag innan jag insåg
berättelsens potential.
Northug – en biografi - Sverre M. Nyrønning
Nu kan man ju faktiskt fråga sig varför jag valde den här boken. Jag är inte speciellt idrottsintresserad, men Northug har väl inte undgått någon, och jag ville få en inblick i vad som driver en sådan vinnarskalle. De poppar ju upp ibland – vem kommer inte ihåg Ingemar Stenmark.
Boken
inleds med fyllekörningen. Den får ta upp en stor del av den inte
alltför omfattande historien. Visst förstår jag att just den
idiotin kunde ha satt stopp för fenomenet Northug, men det är inte
den biten som intresserar mig. Däremot framgår hur mycket familjen
och framförallt pappa John betytt för Petters framgångar. Mycket
av underlaget till boken kommer från pappa John.
Brytningen
med landslaget behandlas också och framförallt det lukrativa
sponsoravtalet med Coop.
I
övrigt tycker jag boken är en hyllningsskrift och snarare liknar
ett reklaminlägg än en biografi. Kanske kommer den åsikten från
att jag inte heller begriper mig på sporten. Vad sjutton är en
inspurt? Kommer den före själva spurten? Ja, ni ser. Jag vet
ingenting.
Men
inget förtar Petter Northugs storhet inom idrottsvärlden, men jag
hade gärna sett en biografi som trängde närmare in på människan
Petter Northug.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar