Det är något speciellt med en
kriminalhistoria som utspelar sig i en historisk tid, i det här
fallet år 1935 i Sverige. Vi har alltid något att lära av
historien, precis som Dr. Phil brukar säga i den amerikanska
TV-psykolog-såpan, the best prediction of the future is the past
behavior (kanske inte helt ordagrant, men andemeningen kvarstår).
För visst får den här boken mig att tänka på Sverige i dag. Ett
Sverige som delas upp i ”riktiga svenskar”, andra generationens
svenskar, invandrare som kom på sextio och sjuttiotalet och så alla
dessa flyktingar/invandrare och ensamkommande barn. Då, år 1935, delades det tyska samhället upp genom att Nürnbergslagarna trädde i kraft.
Anna Lihammer är arkeolog och forskare
och debuterade med deckaren "Medan mörkret faller", en bok som jag tog
till mitt hjärta.
Detta är efterföljaren och den är precis lika
bra, även om den inte har den gastkramande inledningen som
debutboken hade. Även denna bok startar med ett mord. Två tyska män
möts vid Sigurdsristningen i Mälardalen. Bara en går därifrån.
Mordutrednngen faller i statspolisens
händer, kommissarie Carl Hell får uppdraget och involverar återigen
polissyster Maria Gustavsson i undersökningen, trots att detta inte
ses med blida ögon av arbetskollegor. En kvinna som gör en mans jobb! Det är upplyftande att dessa
två poliser arbetar tillsammans utan att fördenskull en sexuell
laddning uppstår, som är så vanligt förekommande i andra
kriminalhistorier. Här bygger samarbetet på respekt. Polisarbetet
försvåras av tyskvänlighet både hos överordnade och politiker.
Det är beklämmande att läsa hur
utsatt en judisk kvinna är, även om hon flytt Tyskland och numera
är bosatt i Sverige. I centrum står två bröder, den ena i SS och
den andra som flytt Tyskland av politiska skäl, ändå finns en
sammanhållning – ett blodsband. De delar båda en tatuering som
gjordes innan deras vägar skiljdes åt. Nu är den ena brodern försvunnen.
I denna tid när Hitler stärker sin makt i Tyskland, kommer forskare till Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar, allt för att försöka tolka urgamla sanningar om den "ariska rasen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar