Med viss bävan läser jag min första bok av Ranelid. Jag har ju sett honom på TV och fascinerats av hans narcissism och hur orden sprutar ur honom och jag var nyfiken på om samma sak speglade sig i böckerna.
Och vad hände? Jo, jag gillade boken, men stördes av alla upprepningar, samma händelseförlopp skildrades om och om igen, visserligen med nya ordvändningar, men i alla fall. Men jag imponeras av det bitvis underbart vackra språket, alla ordflätor och aforismer eller kanske jag ska kalla dem Ranelid-ismer.
David sitter i fängelse på livstid. Han är dömd för mord. I fängelset börjar han låna böcker och trots sin svåra dyslexi så lär han sig njuta av de stora författarna och själen flyger ur bojorna och tillsammans med berättelserna ut genom fängelsets portar till nya okända världar.
Den nu tonåriga sonen Kasper börjar besöka sin far, trots att hans två systrar strängeligen förbjudit honom. Systrarna förtärs av hat mot sin far, men David förstår dem och klandrar dem inte. Ändå sänder han dem brev och presenter på födelsedagarna, både brev och presenter kommer i retur oöppnade.
Boken ger sken av att vara dokumentär, att David och Kasper finns i verkligheten, troligen är det ett litterärt grepp, jag vet inte.
När David begick morden på två personer var Kasper endast åtta år gammal. Katastrofen gjorde Kasper skallig och hans hår har ännu inte återvänt. Kasper söker försoning med sin far, han förstår att hat förtär en människa inifrån. Men hur ska denna försoning gå till, hur ska de kunna nå varandra, efter det hemska som hänt. Och hur ska David kunna försonas med sig själv, han som alltid varit en fridsam man. Hur kunde han begå detta brott, detta ”crime och passion”?
ISBN10: 9100124443
ISBN13: 9789100124441
Boken finns t.ex. på Adlibris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar