Jag har nu precis läst ut ”Ett
bräckligt liv”, som är fortsättningen på de tidigare ”Ett
fjärran krig” och ”En skärva hopp” och det här är en
romansvit som bara blir bättre och bättre. Boken tar sin början på
hösten 1631 och avslutas sommaren 1633. Det här är alltså den tid
när Gustav II Adolf möter sitt öde i Lützens dimma. Den här romanen är så mycket mer än en kungs död.
Det
är sällan jag blir så engagerad i människors öden som i den här
berättelsen. Förutom att jag får följa kriget och Eriks
avancemang till officer och alla hans umbäranden – kamrater som
dör och krigets inverkan på soldaterna som gör att det sämsta hos
människan kommer fram, så går livet hemma i Sverige sin gilla
gång.
Bönder
sägs alltid klaga på vädret, men här har de fog för sin klagan.
Det är missväxt och svält. Karin bär på ett oönskat barn efter
en våldtäkt och hon talar med den präst som alltid visat sig stå
på människornas sida. Nu tummar prästen på sitt samvete och ser
till att Karin får en resa i kyrkans tjänst, hennes bortovaro under
en tid är då legitim. Bara Karin och prästen vet vad som förväntas
hända.
Författaren
väver samman människors öden, både från frälse och bönder och
det gör han skickligt. Det är också en ypperlig skildring av de
brukssamhällen som växer fram. Efter att Karin befriats av sin
arbetsgivare från en långsam död i fångenskap anklagad för
häxeri, vägrar hon att återvända till Finspång och får därför
arbete på Leufsta bruk, där hon så småningom avancerar till
förman. Även här består arbetsstyrkan till största delen av
valloner.
Göran
Redin skildrar med humor och allvar livets skeden och väjer inte för
de mörka gärningar som begås under kriget. Det är en
berättarkraft som det fullständigt lyser om, och som drar med mig
som läsare så jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Och det
finns mycket, mycket mer att berätta, så jag har en god förhoppning
om flera böcker i den här serien.
Tänk
bara att Gustav II Adolfs efterträdare är hans dotter, drottning
Kristina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar