Tillbaka till Hope River – Patricia Harman

Detta är en helt underbar bok, jag njöt hela vägen genom sidorna. Trots att den utspelar sig under depressionsåren i USA och tiden när Hitler blir president i Tyskland, så är den oerhört charmig. Fattigdomen och arbetslösheten är omfattande, men barn föds också i bistra tider.

Patricia Harman är barnmorska och har tidigare skrivit boken ”Barnmorskan i Hope River”, men den boken har jag inte läst. Den här romanen kan betecknas som feelgood, eftersom känslan av hopplöshet aldrig infinner sig, utan det finns alltid en utväg.

Huvudpersonen i den här boken heter Becky Myers. Hon är sjuksköterska och riktigt orolig för sin chef, doktor Blum. Han har helt stängt ute yttervärlden efter det att hans fru kört ner i floden och omkommit. Ingen vet vad han drabbats av, han är som ett barn, han talar inte och måste matas, kläs och få tänderna borstade. Hans bror tröttnade och tog avstånd, men Becky kan inte lämna doktorn vind för våg efter att pengarna tagit slut och de står inför vräkning. Någon gång måste han ju bli bättre – nu får han bli hennes patient. Hon beslutar att tillsammans med doktorn åka tillbaka till Hope River där doktorn har ett hus. Eller hade, huset är borta. Vad värre är, hennes enda väns hus är övergivet.

Det är bara elände, och ändå inte. Här finns vänskap och kärlek. Människorna hjälper varandra. Trots att Becky är sjuksköterska och fullt kapabel att assistera vid operationer är hon livrädd för förlossningar. Hon tycker det är otäckt med allt kladd när en ny människa kommer till världen, men omständigheterna gör att hon tvingas att axla barnmorskans jobb redan på resan till Hope River.

Ett par utdrag från s. 15:

”Jaha”, säger jag till doktor Blum och sätter mig bakom ratten igen, fortfarande med hjärtklappning. ”Jag förlöste en kvinna. Såg du det?” Blum snarkar och har saliv på hakan. Jag betraktar honom sorgset. Min en gång så briljante kollega är nu inte mycket mer än ett spädbarn själv.

Och när doktorn spiller på ett kafé, suckar den trötta Becky:

”Du gjorde det med vilje, eller hur?” väser jag till min patient. ”Som straff, men för vad?” Det är inte mitt fel att du förlorat förståndet.”

Jag sträckläste. Boken är spännande och språket flyter lätt och jag måste ge en eloge till Annika Sundberg som står för översättningen och till författaren som skrivit denna njutbara berättelse.

Recensionsexemplaret låg oväntat i min postlåda. Tack för det, Historiska Media.

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok