Mina förväntningar på
författaren är skyhöga efter Exmoor-trilogin Mörk jord, Skuggsida
och Ni älskar dem inte. Efter dessa har tyvärr inte böckerna
riktigt hållit samma höga kvalitet. Jag gillade även Betraktaren
och Livets och dödens villkor, även om jag har lite svårt att
placera böckerna i kriminalfacket.
"Det slutna ögat"
befolkas av flera karaktärer som med nöd och näppe kan sägas
existera inom normalitetens ram. Kriminalkommissarie John Marvel är
också lite speciell "Han hade aldrig mött en människa som han
inte föraktade - eller, på sin höjd, såg ned på - och han kunde
se de dåliga sidorna hos vem det vara månde". Inte så
konstigt kanske, men samtidigt är han en kriminalare som inte bangar
för att anlita medier, även om han till en början inte tror på
dem och föraktar deras "slutna öga".
Alla Belinda Bauers
romaner kan beskrivas som psykologiska och framför allt väldigt
annorlunda. De sticker ut!
Jag är väl lite som
kommissarien, jag har svårt att tro på det ockulta, men i den här
romanen tar det övernaturliga plats och får finnas. Kommissarien
blir övertygad så småningom, men inte jag. Så du som känner att
det inre ögat ser vad våra normala sinnen inte gör, får säkert
utbyte av den här romanen.
Jag känner mig något
ambivalent. Jag vill ju att kriminalromaner ska: presentera ett
brott, ha ett polisutredare/-team som kämpar med att hitta en
förövare med en massa ledtrådar hit och dit, och i slutet så
avslöjas gärningsmannen även om han kanske inte alltid åker fast.
När brotten får sin lösning genom "syner" i stället för
misstankar och bevis, då tappar jag intresset. Ändå börjar det så
bra med en liten pojkes fotavtryck i cementen. Fotavtrycken upphör
helt plötsligt, och pojken är borta. Fotavtrycken är allt hans
mamma har kvar och hon putsar dem noggrant varje dag med en
tandborste. Jag har full förståelse att hon söker hjälp hos ett
medium, när polisen är maktlös.
Det här är ingen
spänningsroman eller bladvändare, men en rätt så bra
förströelsebok, för skriva det kan hon, Belinda Bauer. Boken är
lättläst och ganska kort - och det är ett minus för mig för jag
älskar tegelstenar!
Boken är ett
recensionsexemplar från Modernista och hade jag inte haft så höga
förväntningar, så hade jag säkert upplevt boken som bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar