Deckarförfattarna blir
fler och fler - kända och okända författare dras till genren,
kanske för att det är där de stora försäljningssiffrorna finns.
Lucifer är en pseudonym, eller kanske inte eftersom det klart
framgår vem som har skrivit, nämligen Carl-Johan Vallgren.
Upplysningen finns på omslagets invikta flik. Nåja, Lucifer har ju
en dragning till det mörka och hör hemma i religioner och i boken
stöter jag på voodoo.
Allt tar sin början när
en pappa är på hemväg med sina två små pojkar Kristoffer och
Joel. Kristoffer har varit på barnkalas och pappa har passat på att
ta sig några öl under väntetiden. Han är försenad till middagen.
Barnvagnsrampen till spåret på tunnelbanestationen ser brant ut och
pappan beslutar att ta hissen. Kristoffer vill ta trappan. Lillkillen
kinkar och skriker i vagnen. Då kommer en kvinna fram och erbjuder
sig att ta Kristoffer i hand uppför trappan och vänta med
Kristoffer tills hissen kommer till perrongen. Det är sista gången
någon ser Kristoffer.
Boken börjar riktigt
gastkramande, något värre än ett litet barn som försvinner finns
inte. 40 år senare händer det ofattbara, Kristoffers lillebror Joel
försvinner också. Hans fru kontakter Danny Katz (huvudpersonen som
vi får möta igen i kommande böcker). Danny Katz har gått på
tolkskola tillsammans med Joel, men de har inte haft någon kontakt
efteråt. Danny har sjunkit ner i drogträsket och upp igen i
omgångar, som väntat en riktigt nergången men intelligent
kriminalromanhjälte.
Nu börjar en mardröm när
Danny inser att han endast har involverats för att misstänkliggöras
som mördare. Allt finns planerat och planterat, mordvapen med
fingeravtryck, dna m.m. och Danny tvingas gå under jorden. Historien
förgrenar sig till Dominikanska republiken.
1 kommentar:
Har inte läst denna.. Men det är verkligen synd att så många deckare följer en mall.. Tycker tyvärr att det ges ut alldeles för många dussindeckare.. :/
Skicka en kommentar