Camilla Läckberg har en berättartalang
utöver det vanliga och det visar hon med bravur i den här romanen,
även om jag gärna hade sett en mera svårlöst deckargåta. Så är
det inte i det här fallet eftersom upplösningen är ganska
genomskinlig. Trots detta är boken spännande, hemsk och charmig på
samma gång.
Boken börjar riktigt kusligt, med en
flicka som stapplar fram ur skogen, genom snölandskapet och en
ryttare som ropar en varning. Flickan verkar varken höra eller se
och när hon stannar till på vägen träffas hon av bilen. Föraren
har inte har en chans att väja. Flickan har varit försvunnen i
månader och blivit utsatt för oerhörd ondska.
Patrik och Erica är som vanligt
centralgestalter i romanen. Patrik utreder och Erica lägger sig i
eftersom hon får för sig att fallet kan ha samröre med den bok hon håller på att skriva om ett autentiskt fall. Ett fall som hon hört talas om sedan hon var barn. Nu besöker hon kvinnan i fängelset, en kvinna som mördat sin man. Fallet var solklart trots att kvinnan
hela tiden tigit, men Erica tror att hon egentligen vill berätta och
att det kanske, kanske kan ligga något mer bakom än en misshandlad
hustru som hämnas sin man.
Huset där familjen bodde står tomt
och förfaller. Det kallas i folkmun för ”Skräckens hus”,
eftersom parets sjuåriga dotter hittades fastkedjad i källaren.
Lite undrande är jag till att lampan i källaren fungerar när Erica
besöker huset. Borde inte elen vara avstängd i ett hus som stått
tomt så länge? Vem betalar elräkningarna?
Däremellan hopar sig vardagsproblemen,
barn som lämnas och hämtas, föräldrar som grälar och blir sams
och så Ericas beroende av nässpray, något som flera av oss känner
till. Har man en gång sprayat, så svullnar näsan igen i väntan på
nästa dos. Här kan man verkligen tala om att snabbt bli beroende.
Men handen på hjärtat, Camilla
Läckberg: Är det inte dags att byta ut huvudpersonerna snart?
Adlibris inbunden ebok Bokus inbunden storpocket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar