onsdagen den 15:e februari 2012

Korparna - Tomas Bannerhed


Vilket underbar berättande språk han har Tomas Bannerhed, jag träffar på oändligt många onomatopoetiska ord jag aldrig hört förut - ord som beskriver fåglarnas läte, väckarklockans hackande m.fl., m.fl. Allt blir så levande, texten hörs och griper tag. Det är ett oerhört spännande språk som fyller ca 400 sidor.


Samtidigt är det en tung bok att läsa, tungt för själen – en bok om en ungefär 12 år gammal pojke, Klas, och hans yngre bror och deras uppväxt med en far som har psykiska problem. Och om modern som trots allt försöker vara den samlande och ge både stöd och kraft. Men oron släpper inte pojken, han är sängvätare och han skäms. De lever på ett litet arrendejordbruk som gått i arv i generationer och fadern förväntar sig att den äldste sonen ska ta över, men Klas drar sig undan, han har många ursäkter, men uttalar inte att han egentligen är rädd för sin far.


Fadern beslutar sig för att flytta in i pannrummet, han tuggar ofta på läpparna tills de blöder, han slår händerna för öronen för han hör korparna skrika i sitt huvud. Klas oroas av vad fadern ska hitta på, han har svårt att sova. Ibland eldar fadern så att elementen börjar koka, ofta står han ute på gården och delar skrotupplaget, gamla jordbruksredskap, i små bitar.


Klas räddning är fåglarna, han har ett gott läshuvud och han har kanaliserat sitt intresse till fåglar. Han är ofta ute i skogen och ute vid myren, det är hans andningshål, hans flykt från otryggheten. Men ändå, oron ligger där, kommer han att bli som fadern och farfadern. Går sjukdomen i arv? Han hittar en sten där fadern för länge sedan hackat in sina initialer och han fylls av ömhet.


Fadern måste åka in flera gånger och skvallret går på byn. Klas skäms, det är inte OK att vara annorlunda, folk pekar finger. Under faderns frånvaro blommar familjen upp, trots att de behöver hjälp på jordbruket blir livet lättare. Så kommer fadern hem och skräcken lever upp igen.


Det är ingen lätt bok att läsa, familjens och Klas situation är deprimerande, men språket är oändligt vackert och annorlunda. Tomas Bannerhed är redan i debuten en stor författare och väl värd Augustpriset 2011!


ISBN10: 9185849545
ISBN13: 9789185849543


Adlibris Bokus

2 kommentarer:

violen sa...

Ja, den är underbar! 2011 års bästa lästa bok enligt mig. Så genomarbetad!

Läst, sett & hört sa...

Jag har precis läst boken och jag tyckte så mycket om den. En fantastisk debut. Ett underbart språk. Och vilken känsla för naturen.