Eleanor Catton skriver som ingen annan författare jag tidigare läst. Nu läser jag inte på originalspråket, men jag tror att översättaren Johan Nilsson har gjort ett bra arbete, jag älskar språket i boken. Jag kan bara inte sluta läsa.
Grundhandlingen är skandalen när relationen mellan eleven Victoria och läraren Saladin på flickskolan Abbey Grange upptäcks. Men den skildras aldrig som förstahandsinformation av de inblandade, de är bara bifigurer, utan i stället sätts fokus på Victorias yngre syster Isolde. Isolde spelar saxofon och saxofonlärarerens undervisningslokal ligger i anslutning till Dramainstitutet. Saxofonläraren blir också den som flickorna anförtror sig åt, men ibland verkar också detta ske på en teaterscen. Genom musiken möter och attraheras Isolde av den äldre Julia.
Isolde smyger också in till repetitionen av teatern och möter Stanley, en av huvudrollsinnehavarna i både teatern och bokens handling. De börjar träffas. Stanley vet inte om att hon är Victorias syster och han trasslar till det ordentligt.
När boken är slut har jag många frågor: Hade Victoria och Saladin en sexuell relation? Rykten florerar. Det framgår inte om han blir dömd, bara att han nekar och han förekommer en gång i boken när han går och hyr en film.
Jag undrar om Eleanor Catton haft den historiska Saladin (1100-talet) i åtanke när hon valt namnet till sin romanfigur. De krista bröt det fredsavtal som slutits mellan muslimer och kristna - Saladin höll sitt ord. Han gick också till eftervärlden känd för sin rättvisa och intelligens. Är i så fall namnet en ledtråd?
Den här boken diskuterade vi på bokcirkeln Prosa och Marmelad och vi uppfattade den olika. Den är absolut värd att läsa, men det är inte en berättelse med en början - en klurig handling - ett slut där alla svar ges. Nej, här slutar boken och tolkningen lämnas till läsaren.
Slutsats: Den är fantastisk, men kan uppfattas som både lite flummig och svår.
Boktipset: Repetitionen av Eleanor Catton
ISBN10: 9146220550
ISBN13: 9789146220558
1 kommentar:
Jag gillar att du skriver att du TROR att översättaren har gjort ett bra arbete, för det är faktiskt samma sak med mig (som alltså har översatt den). Oftast brukar jag veta när jag gjort ett gott jobb, men den här gången TROR jag det bara. Och hoppas, förstås. Texten är så svår, och så bra i original, att jag inte kan vara helt säker.
Liksom du tycker jag boken är strålande, men antagligen kommer inte alla att gilla den. Jag håller i alla fall tummarna för att den ska bli en kioskvältare!
Skicka en kommentar