Blå Stjärnan är den femte boken i
Guillous 1900-talshistoria och den skildrar delvis samma tid som den
föregående, men från en helt annan vinkel. Man skulle kunna säga
att det här är kvinnornas bok och här får jag läsa om
”Sekreterarklubben”, de unga kvinnor som värvades, utnyttjades
och riskerade liv och lem, genom att både misshandlas fysiskt och
skadas psykiskt i sitt arbete inom underrättelsetjänsten under
andra världskriget. Efteråt fick de ingen uppskattning och försvann
i glömska, medan deras manliga chefer dekorerades och blev
krigshjältar.
Andra historiska personer är t.ex.
Revolver-Harry, dvs. Harry Söderman (som jag bara tidigare stiftat
bekantskap med genom Leif GW Persson i TV) och Nic Waal norsk
psykoanalytiker och förgrundsfigur inom barn- och ungdomspsykiatri,
m.fl.
Guillous hjältinna är Lauritz äldsta
dotter Johanne, som börjar sin kamp i den norska frihetsrörelsen,
Hjemmefronten. Boken inleds med Krylbosmällen år 1941 och Guillou
låter sin hjältinna skadas i denna omdebatterade händelse.
Johanne rekryteras av britterna och
avancerar inom spionorganisationen SOE. Här återgår Guillou till
agentromanen men låter den behålla den kvinnliga aspekten. Samtalen med systern Rosa när de får tillfälle att träffas och
diskutera krigets utveckling är mycket intressanta. Båda är
involverade i kriget, var och en på sitt sätt, i det ”neutrala”
Sverige, där ingen riktigt vet vad som kommer att hända. Den
hemliga polisen bär öknamnet ”Hestapo”.
Inom familjen är också meningarna
delade. Lauritz är övertygad om tysk seger, medan brodern Oscar
börjar dra öronen åt sig och försöker avyttra familjens
egendomar i Tyskland.
Bokus Inbunden Storpocket Pocket CD MP3-CD MP3 nedl E-bok Adlibris Storpocket MP3-CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar