Boken är den sjunde delen i
romanserien ”Släkten”. Delarna skrivs av olika författare och
vi läsare får följa en släkt och en rings kringelkrokiga vägar
genom släktled och århundraden. Böckerna är sinsemellan väldigt
olika - jag bara läst två delar tidigare – den enda likheten är
att huvudpersonerna är starka och självständiga kvinnor och
handlingen förlagts i historisk miljö. Historien är nu framme vid
andra hälften av 1200-talet.
Nu heter huvudpersonen Sissela
Konradsdotter och är något så ovanligt som en kvinnlig
stenhuggare. Hennes far är välkänd stenhuggarkonstnär och hans
berömmelse gör att fadern kallas till kungen och Sissela följer
med på resan.
Jag läste boken, men blev inte riktigt
”fast” i berättelsen. Det kändes som att läsa en
veckotidningsroman och jag får lov att erkänna att jag läste den
på så vis också, lade den ifrån mig rätt ofta och tog upp
läsandet någon dag senare.
Jag tycker att den historiska
förankringen väger lite för lätt. Visserligen finns här kamp om
makten, frillor och frillobarn, men ändå är det svårt att få
grepp om tidsepoken och de historiska personerna.
Språket i boken flyter lätt. Den är romantisk och den finner säkert många läsare som gillar den typen av berättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar