Våldet mot kvinnor och en rättstat som hellre friar än fäller och när den fäller blir straffet många gånger relativt milt. Beviskraven är höga. Våld, våldtäkt – eller det kanske delvis är kvinnans fel? Hon sänder ut fel signaler. Hon provocerar. Det här läser vi om då och då i tidningarna. Men vad händer om några kvinnor tröttnar och beslutar sig för att straffa männen. Det är den röda tråden i Katarina Wennstams bok Skuggorna.
Tanken är inte ny, den finns sedan gammalt omnämnd i religionen, både i kristendomen och i islam ”Om någon förstör en annans öga, då skall man förstöra hans öga; om någon sönderslår en annans lem, då skall man på honom sönderslå hans lem; om någon utslår en annans tänder, då skall man på honom utslå hans tänder.” (Citatet hämtat från Wikipedia, Talionprincipen.)
Öga för öga-konceptet. Män överfalls och misshandlas av fyra maskerade kvinnor, men allt sker kontrollerat. Så småningom förstår polisen sambandet. Det våld som männen dömts för, det är exakt samma våld de själva utsätts för. Någon begär ut domar och verkställer straffet, men – männen har redan blivit dömda och fått sitt straff genom rättsväsendet.
Kvinnorna är omsorgsfulla och lämnar inga spår på brottsplatserna. Vem är de? Är de själva drabbade? Känner de någon som drabbats, eller är de enbart uppretade av lagens tandlöshet? Vad händer med de människor som tar sig rätten att utdöma och genom våld utöva straff över andra utanför lagens råmärken. Och hur går det då med rättssamhället? Det är stora frågor Katarina Wennstam tar upp.
Boken är bra, men kanske inte lika spännande som jag är van vid att författarens böcker är – eller så är jag bara lite okoncentrerad denna gång. Boken utkom 2014.
Adlibris Pocket Ljudbok Bokus Inbunden Pocket Ljudbok E-bok MP3 LitteraturMagazinet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar