söndag 22 februari 2015

Att inte vilja se - Jan Guillou

Den fjärde boken i serien om 1900-talet tycker jag är den bästa. Nu har bröderna kommit upp i den övre medelåldern och handlingen utspelar sig i Saltsjöbaden, på sommarstället i Sandhamn och i norra Sverige där den äldsta brodern Lauritz kanske bygger sin sista bro, eftersom de svenska politikerna nu vill satsa på att bygga bostäder.

Det är Lauritz som är huvudperson i den här boken. Han pendlar mellan Stockholm och sin arbetsplats. Kriget sliter i familjen och när han är hemma känns det viktigt att undvika att prata politik, även om det inte riktig går. Den äldsta sonen Harald blev tidigt engagerad av Hermann Göring och anses förlorad – framför allt har Ingeborg tagit starkt avstånd. Harald är SS-officer, medan hans syster engagerar sig i den norska frihetsrörelsen.

Ibland är det skönt och rofyllt att återvända till hyresrummet. Där får Lauritz engagera sig i sitt arbete. Lauritz karaktär får mer trovärdighet i den här boken, men det riktiga djupet saknas. Det är inte så konstigt, ska världshändelserna få plats så får något annat vika undan. Det är mycket som ska in på de 400 sidorna. Jag gillar Jan Guillous berättarteknik.

Det är en omvälvande tid, redan i början på fyrtiotalet anser Oscar att Tyskland kommer att förlora kriget och reser till landet för att försöka rädda så mycket som möjligt av fastighetsbeståndet, men det är svårt. Det mesta av brödernas förmögenhet finns i fastigheter i Tyskland, men jag får en känsla av att de inte kommer att bli precis barskrapade även om allt i Tyskland går förlorat. Bröderna och deras familjer hör till den välbeställda överklassen och deras tankar och funderingar och framförallt deras sätt att leva i krigstid är långt ifrån den stora massans. Detta trots att de från början är fattiga fiskarpojkar.

Nyheter från kriget får man genom radio och tidningar, men nyheter är inte alltid fakta och det lilla som tränger ut om tyskarnas övergrepp i Polen är alltför overkligt och ologiskt för att ta till sig. Däremot visar tyskarna upp Stalins terror. Det är inte konstigt att många trodde på nazismen även i Sverige. Lauritz kallas ”struts” av sin hustru, han vill varken se vad deras barn håller på med eller ta avstånd från Tyskland även om han inte förstår sig på judefrågan.

Kriget har sina offer och inte ens de välbeställda förskonas från dödsbud. Sonen Karl är officer i marinen och är på plats vid dramat i Hårsfjärden. Hustrun är drabbad av cancer. Sorgerna får Lauritz att känna sig gammal och trött. Dessutom tyngs hans samvete av att han svikit, men hans livslögn kommer förhoppningsvis att avslöjas även för hans närstående i den följande boken.

Boken avslutas med en riktig cliffhanger.

Adlibris inbunden pocket Bokus inbunden storpocket pocket 

Inga kommentarer: