Rosornas krig

Dessa tre romaner handlar om Rosornas krig i England. Två ätter som strider om ära, makt och rikedom. Än är det den röda rosen som har makten och än den vita. Jag har läst dem i tidsmässig ordning, alltså inte i den ordning som författarinnan skrivit dem. De är alla oerhört fängslande, men naturligtvis är de romaner där författaren broderat ut för att få till en sammanhängande och färgstark berättelse. Hon ger de historiska personerna liv och historia på det här sättet gör att personerna stannar i minnet. Och det är berättelser ur kvinnans perspektiv.

Den blå hertiginnan – Philippa Gregory

Denna bok handlar om Jacquetta Saint-Pol, mor till huvudpersonen i nästa bok, Elisabet Woodville. Elisabet förekommer alltid i berättelserna om Rosornas krig, men Jacquetta är en helt ny bekantskap för mig.

Hon gifte sig med hertigen av Bedford och levde i det engelskstyrda Frankrike som dess första dam. När hon blev änka gifte hon sig i hemlighet av kärlek och struntade i konventionen. Att gifta sig ”nedåt” och kringgå gällande äktenskapsregler för kungahusets kvinnliga släktingar innebar böter och illasinnat skvaller.

Jacquetta och hennes make blev ändå framstående personer och Jacquetta tjänade som en nära hovdam till drottningen, Margareta av Anjou. Jacquetta måste ha varit en riktigt färgstark person och en person med stark fysik. Hon fick många barn i sitt andra äktenskap och de flesta överlevde småbarnsåren. Den svaga och världsfrånvända och stundom sinnessjuke kungen, Henrik VI, gör att den unga Margareta av Anjou blir en maktfaktor och samlar en armé när Henriks styre hotas.

Författaren har lyckats göra denna berättelse både spännande och stundom gripande. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, det blir många sena nattimmar med romanen.

Den vita drottningen – Philippa Gregory

I nästan hela romanen finns Jacquetta med, hon stödjer sin äldsta dotter Elisabet, när hon tidigt blir änka och förändringar i maktbalansen gör att Elisabet förlorar sina ägor som var hennes hemgift. Familjen har nu svängt och stöder den vita rosen, som så många andra. Elisabet tar sina båda pojkar och väntar vid vägen där kungen ska rida förbi och han stannar till vid åsynen av den vackra kvinnan.

Här börjar den romantiska berättelsen om Elisabet och kung Edvard, de gifter sig i hemlighet och Elisabets mor Jacquetta är ett av bröllopsvittnena. Men är de verkligen gifta, eller är denna hemliga vigsel endast till för att kungen ska få Elisabet i säng. Han är en notorisk kvinnoförförare och hans rykte som en sådan är känd i hela riket. Det sägs att det inte är den enda falska vigsel som förekommit.

Men Edvard står på sig och Elisabet blir drottning, och hon börjar genast se till att gifta in sina syskon och släktingar i adeln. Det här är en hård tid och det gäller att alltid stå på den vinnande sidan. Kungen attackeras ständigt och ännu så länge vinner han krigsdrabbningarna, men nya uppror hotar hela tiden.

Livet som drottning blir inte en dans på rosor, vare sig vita eller röda. Författaren lyckas igen göra romanen helt oemotståndlig.

Den röda drottningen – Philippa Gregory

Detta är Margaret Beauforts historia och nu får läsaren följa berättelsen från den röda sidan. Författaren beskriver en mycket komplicerad person. Margaret blev en maktfaktor under denna tid. Hennes son fick fly och återvände först till den sista striden där Edvard besegrades och huset Tudor tog vid. Det är svårt att tycka om Margaret i den här berättelsen, men det är ju samtidigt svårt att sätta sig in i den tidens maktkamp, där hus, titlar och land tilldelades och drogs tillbaka av den som var kung för tillfället. Spela falskt var mera en regel än ett undantag.

Margaret är en intelligent och stark kvinna och hon har fått studera, något som inte var vanligt att en kvinna fick göra under den här tiden.

Berättelsen är bra, men jag tyckte bättre om ”Den vita drottningen”, främst för att huvudpersonen där är betydligt lättare att tycka om.

De tre böckerna skildrar tiden 1430-1485.

Jag gillar romaner där handlingen är förlagd i historisk tid och de här är fantastiska. Plötsligt får jag en helt annan bild av de historiska skeendena, historien blir en helhet med komplicerade händelser och namn på människor jag känner igen från historieböckerna. Och jag gillar författarens kommentarer i slutet på varje bok, där hon berättar vad som hon ”hittat på” för att få berättelsen att bli en sammanhängande roman och vilket forskningsmaterial och böcker hon tagit del av – det är en diger lista.