Philippa Gregory - ny favorit

Jag har hittat en för mig ny favoritförfattare när det gäller historiska romaner: Philippa Gregory!

Jag håller på och läser hennes böcker om Tudortiden (i alla fall dem som jag lyckas få tag på). Det började med att jag hittade två romaner i de kassar med böcker som jag fick via Facebook: ”Den andra systern Boleyn” och ”I drottningens närhet”. Sedan hastade jag till biblioteket och lånade ”Jungfruns älskare” och ”Arvet efter Anne Boleyn”.

Den andra systern Boleyn handlar om Mary - Anne Boleyns syster, hon som var Henrik XIII älskarinna. Den här tiden gällde det för hela släkter att komma upp sig och en dotters framgång vid hovet lyfte hela släkter till egendomar och utmärkelser. När Henriks intresse för Anne väcktes fick systern träda tillbaka. Anne spelade korten mycket väl, det gällde att inte bli älskarinna – utan drottning. Vi vet ju alla hur det slutligen gick, men denna roman är lättläst och engagerande.

I drottningens närhet kämpar Hannah för sin överlevnad. Hon blir hovnarr till Henrik XIIIs äldsta dotter, drottning Maria. En drottning som är trogen sin katolska tro och så småningom utövar ett blodigt styre. Romanen är intressant, och konstigt nog tycker jag stundom synd om drottningen. Hon drömmer om en tronarvinge, hon vill ha barn och hon vill ha en man. Hon blir direkt förälskad i den blivande spanske kungens porträtt, men livet blir inte som hon tänkt.

Hannah är huvudpersonen i romanen. Hon är en judinna som redan har flytt från förföljelse och tillsammans med sin far sökt sig till England med tron att här kan de vara trygga.

Jungfruns älskare handlar om styret under Elisabet I, Henriks dotter med Anne Boleyn. Den drottning som hade friare från många håll, bland annat friade Erik den XIV, men hon förblev ogift hela livet. Här framställs hon som en velande och lite räddhågad regent, men hon tar ett drastiskt beslut när så krävs. Hon är kär i sin stallmästare och han börjar få för stort inflytande över jungfrudrottningen.

Historiskt sett vet vi att Elisabets styre kommer att vara länge, under hennes tid blomstrar England, och hon var en försiktig regent. Hon gifter sig aldrig utan håller alltid friarna lite småvarma.

Arvet efter Anne Boleyn ligger tidsmässigt efter "Den andra syster Boleyn", men kom ut senare än trilogin. Den håller inte riktigt samma klass och berättargreppet är något annorlunda.

Här får vi följa Jane Boleyns berättelse (hustrun till George Boleyn som anklagades för sexuellt umgänge med sin syster Anne och avrättades), varvad med Katarina Howards berättelse (också hon blev avrättad) och så Anna av Kleves berättelse, den drottning som överlevde och i stället lyckades få skilsmässa från Henrik. Hon levde sedan sitt liv som kungens ”syster” i England.

Berättargreppet får romanens personligheter att framträda tydligt, Jane Boleyn, som vittnade mot sin man och svägerska av svartsjuka, Anna av Kleve, som trots språksvårigheter och Henriks avsky lyckas vinna hovets respekt och så den unga och flamsiga Katarina. Det är de två drottningar som man historiskt sett vet minst om. Bådas tid som drottning blev extremt kort och man kan verkligen spekulera i Henrik VIII mentala hälsa.