lördag 2 juli 2016

The Confession – John Grisham

Ju mer jag läser av John Grisham, desto mer imponerad blir jag av hans berättarstil. Jag lider med den dödsdömdes familj och med den unga man som dömts till döden för ett mord han inte begått. Hur kunde det ske? Hur kunde polisen se mera till ett anonymt tips som de senare förstod var lämnat av den unge man som svartsjukt insåg hur han kunde få sin påstådda rival oskadliggjord?

Varför erkände den unge svarte mannen mordet? Var det för att polisen i ett oavbrutet förhör och anklagelser, även med rena lögner, fick nittionåringen att tro att han kanske förträngt verkligheten och därför måste göra poliserna nöjda. Hans erkännande filmandes (visserligen rättades han av polisen ett antal gånger när han kom ihåg fel, men ingen reagerade). Han tar tillbaka sitt erkännande och nekar under rättegången, men trots att ingen kropp hittats, döms han till döden. Hans erkännande är det ultimata beviset. Det här är Texas, den stat som avrättar flest människor i USA.

Hans advokat, som inte en sekund tvivlar på sin klients oskuld, kämpar oavbrutet, men allt är förgäves. Den unge mannen sitter i dödscellen. Efter nio år i amerikanskt fängelse är han en skugga av sitt forna jag. Nu skall dödsstraffet verkställas.

Den försvunna flickan var cheerleader och gick i samma skola som den åtalade. De kände varandra.

I boken berättas både om offrets och den dömdes familjer. Hur gärna offrets mor vill se den dömde avrättas - och den djupa sorg och hoppet om ett mirakel som inte vill lämna den dömdes mor. Och pressens respektive TVs gottande i brottet och den kommande avrättningen.

I Kansas uppsöker en döende man en präst och bekänner mordet. Är det för sent? Kommer någon att tro honom? En sexförbrytare och fängelsekund. Det är många karriärer som står på spel för dem som var med och snärjde den dömde. Kommer inte en massa dumbommar fram och bekänner mord när det är dags för en avrättning som följs av pressen?

Grisham skildring och händelserna känns som hämtade ur verkliga livet. Boken ett starkt inlägg mot dödsstraff och ett starkt inlägg som ifrågasätter det amerikanska rättsväsendet. Inte heller vårt rättsväsende är ofelbart och vem minns inte Olle Möller, Thomas Quick m.fl.


Det är en stark och gripande historia som kommer att stanna länge i mina tankar.

Inga kommentarer: