En mörk och förvriden flod – Sharon Bolton
Sharon Bolton är en av dessa
fantastiska brittiska deckarförfattare - så om du inte har läst
henne ännu så har du en fantastisk läsupplevelse framför dig. Jag
har tidigare läst två böcker av henne och jag gillar hennes sätt
att skriva. Berättelsens gestalter blir levande för mig, jag ser
omgivningarna och jag känner stämningen!
Seriemördare är populära i den här
genren och så även i den här berättelsen. Dessutom har flera sett
något som de säger vara en sjöjungfru, även om promillehalten
kanske påverkat omdömet. Men – Lacey Flint har också sett en
mänskligt ansikte dyka upp i floden för att i nästa sekund vara
borta och inte synas till igen.
I nästan två månader, ända sedan
Lacey köpte och flyttade till segelbåten, har hon simmat i floden varje morgon under
högvatten. Det är inte att rekommendera, flodvatten i munnen kan ge
dig gud vet vad vilka sjukdomar. Hon håller huvudet högt och munnen
stängd. Floden är mörk och djup och den är hårt trafikerad.
Den här morgonen är hon ensam, annars
simmar hon tillsammans med sin båtgranne – alltid samma sträcka,
fram och tillbaka. Båda är goda simmare. Denna morgon när hon vänt
och är på väg tillbaka ser hon en rörelse i vattnet. En annan
simmare? Då hon närmar sig inser hon att det är en kropp inlindad
i linneremsor och förankrad i en skaldjursbekädd stolpe. Liket har
legat i vattnet länge – men, den fanns inte där när Lacey
simmade ut.
Bolton bygger skickligt upp stämningen.
Jag både ser och hör floden. Jag hör samma ljud som Lacey hör i
mörkret när hon lagt sig för att sova. Ljudet av något som rör
sig i vattnet, men när hon smyger upp på däck med ficklampan finns
ingen där. Bara en leksaksbåt. ”Lacey, Lacey” hör hon svagt
när hon lagt sig i mörkret.
Det är en spännande berättelse och
en sann bladvändare!
Sharon Bolton hör till mina favoriter
och de två deckare jag läst tidigare av henne har jag recenserat
på LitteraturMagazinet Livrädd och Odödlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar