tisdag 9 april 2013

Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson


Året är 1993. Hedwig Hannelore Maurer, född 1922, tittar ut genom sitt fönster på Södermalm. I dubbla led marscherar de fram, skinheadsen. Sieg heil! Sieg heil! ekar mellan husen. Hon vacklar till, känner en smärta i högerarmen. Ska allt upprepas igen?

Molnfri bombnatt är en roman som utspelar sig under andra världskriget. Det är en roman som griper tag, håller fast och får hjärtat att krympa i bröstet. Hedwig minns och berättar. Hur det var att växa upp när hennes socialdemokratiske far fängslades och sändes till arbetsläger. Hon var bara elva år.

Hon gick med i BDM (Bund Deutscher Mädel, för flickor 14-18 år) motsvarigheten till Hitlerjugend, uppmanad av sina föräldrar redan år 1933 och uppmanades att aldrig tala om vad som sas hemma. Föräldrarna trodde att det skulle ge ett visst skydd.

Hon börjar tro på Hitler och det hon får höra. Vid sjutton års ålder träffar hon Wilhelm, SS-man som arbetar vid koncentrationslägret Dachau. Han bryr sig inte om att Hedwigs far sitter i koncentrationsläger. De blir kära. Wilhelm krigsplaceras i Polen. De får inte gifta sig, Hedwigs bakgrund är ett hinder, och en lämpligare hustru väljs åt honom av partiet.

Hon möter sin livskamrat i Sverige. Hur kan hon förklara för Evert att hon varit nazist. Hur ska han förstå?

”Jag var ung, jag ville leva. Jag ville inte dö med demokratin och socialismen och allt annat som Hitler hade dödförklarat.”

Det är först nu, i gamla dagar, som hon kan berätta allt för oss läsare. Hon berättar om hur kriget påverkar de civila, hur svårt det är att få information och hur vi anpassar oss för att överleva. Och om stor kärlek. Jag blir fångad tidigt i boken – jag kunde knappt släcka lampan.

Romanen utgavs redan 2004, men finns fortfarande i handeln, både som bok och e-bok – och på biblioteket, där jag hittade boken. Det är en av de mest fängslande och gripande romaner jag läst!


Inga kommentarer: