onsdag 23 maj 2012

Pojken som slutade gråta – Ninni Schulman


Författaren har gjort det igen, jag kan inte lägga ifrån mig boken innan sista sidan är läst. Boken är en riktigt bra uppföljare på debuten Flickan med snö i håret, frågan är om jag inte tycker ändå bättre om den här.

En pyroman härjar i Hagfors, molotov coctails kastas in i hus med förödande konsekvenser. Husens invånare hinner inte ta sig ut, branden är explosiv. Så småningom framkommer att offren fått meddelandet: ”Du hör inte när jag slutar gråta” kort innan, men polisen famlar länge i blindo.

Det är trevligt att få träffa personerna igen: Magdalena och Petter och så naturligtvis polisen Christer som här har träffat en kvinna som intresserar honom, och så naturligtvis Petra och hennes familj.

Precis som i den förra boken upplever jag det störande att den är så snuttifierad. Jag är som läsare mitt inne i ett spännande stycke och så byts sidan och då hamnar jag någon helt annanstans. Jag förstår att dessa stycken varit avskiljda från varandra med blankrader, men läsningen hoppar till eftersom blankraden inte syns mellan sidorna. Det här händer ganska ofta. Det är bättre med korta kapitel eller att man avskiljer med några tecken, t.ex. asterisker.

I det stora hela är det här en riktigt bra deckarhistoria, en bladvändare av dignitet. Har du inte redan läst den så vet du vad du ska läsa i sommar!

1 kommentar:

Forever young sa...

Tack för tipset.