Bittrare än döden - Camilla Grebe och Åsa Träff

Jag blev jätteglad när jag hittade boken på bokrean, jag hade helt missat den när den kom ut år 2010. Tidigare har jag läst debuten Någon sorts frid av författarparet, systrarna Grebe och Träff. Jag föll för debutboken och uppföljaren är även den riktigt, riktigt bra. Du behöver inte ha läst den första boken för att läsa den här även om huvudpersonerna är desamma. Men gillar du den här så gillar du nog Någon sorts frid också.


Det märks att Åsa Träff är psykolog, inget personportätt slarvas ihop utan bokens personer blir fullödiga.


Dramat börjar när en femårig flicka, Tilde, sitter under köksbordet och ritar. Hon ser sin mamma gå fram och tillbaka i köket, plötsligt ringer det på dörren, hennes mamma öppnar och hon hör höga röster. Hon får se sin mamma sparkas ihjäl, men hon förstår inte utan fortsätter oförtrutet måla på sitt papper.


Terapeuterna Siri och Aina träffar ungefär samtidigt en ny grupp kvinnor som utsatts för våld. Det är tänkt att gruppens ska bli en sorts självhjälpsgrupp. Genom att dela varandras upplevelser ska de kunna gå vidare med sina liv. Deras historier varierar, men har våldet som gemensam nämnare.


Siri får omedelbart kontakt med Kattis, hon känner en märklig samhörighet med henne. De är i ungefär samma ålder. Kattis har haft ett destruktivt förhållande med Henrik i ett år, ett förhållande som började med passion och slutade i våld och förnedring. Men det är Henrik som lämnar henne och finner en ny kvinna. Han har återigen börjat kontakta Kattis, men hon hoppas att han ska finna sig till rätta med sin nya kvinna. Kattis frågar sig: Tänk om han gör henne illa också, är jag medskyldig då? När det sedan visar sig att den mördade småbarnsmamman är Henriks nya kvinna är Kattis helt övertygad om att han är skyldig.


Vi får följa terapeuterna på psykologmottagningen och deras klienter, framför allt Siri, som här upptäcker att hon väntar barn. Hon glädjer sig åt barnet, men känner sig tveksam till att flytta ihop med barnets far.


Boken är en riktigt bra spänningsroman som fick mig att sträckläsa och glömma både tid och rum.


Lilla Tildes funderingar i fångenskap efter att pressen skrivit att hon var vittne till mordet, är hjärtskärande citat ur boken:

Mamma. 

Hon undrar när mamma kommer och räddar henne från mannen som kanske är ett monster. Och hon undrar om hon kommer att känna igen mamma när hon kommer, om hennes ansikte kommar vara läkt igen, allt det skära och röda som rann ur henne, har de stoppat tillbaka det? Pappa säger att de har det. Att hon ska vara fin igen på begravningen. Men att hon kommer att ligga i en ask då. Precis som dockan han köpte till henne. Fast mammas ask är inte genomskinlig. Den är gjord av trä och ska grävas ner i jorden. Och hon tänker att det låter hemskt. Att mamma ska behöva ligga i den där lilla, mörka lådan alldeles ensam och aldrig få komma ut igen.

Det här är en lysande deckare, där dramat och upplösningen är båda väl genomtänkta och trovärdiga.


ISBN10: 9146220755
ISBN13: 9789146220756


Adlibris Bokus