Omgiven av idioter - Thomas Eriksson

”Aha-upplevelser utlovas” står det kaxigt på omslaget. Jamenvisst, det är inte långt inne i boken innan jag känner igen mig själv som i huvudsak en blå person. När Thomas Eriksson skriver att den blå personen är den som packar upp Ikeapaketet, sorterar delarna och räknar dem noggrant, sedan följer bruksanvisningen slaviskt = det är jag! Så gör jag, dessutom limmar jag för säkerhets skull bottnen i lådorna med trälim. Å andra sidan så sitter möbeln ihop intill döddagar! Jag lever efter mottot: gör saker och ting ordentligt så behöver du inte göra om.

När jag läser vidare identifierar jag genast både en röd, en grön och en gul person i vår bostadsrättsförening. Det är kanske därför vi fungerar så bra tillsammans? Den röda driver på, den gröna sitter tyst och framför sin åsikt endast om man frågar, den gula ser till att hela styrelsen håller ihop är smidig och medlar och jag som den blå dokumenterar.

Man kan ha olika åsikter om att dela upp människor i olika karaktärstyper och lite schablonmässig är nog den här uppdelningen kanske. Vi är alla olika, men färgerna är lätta att ta till sig och även om förklaringen är grovhuggen till varför de olika karaktärstyperna reagerar som de gör, ger den ändå en viss vägledning till varför människor reagerar så olika. Huvuddraget hos mig själv är det blåa, men jag har en hel del rött i mig också och så små, små stänk av både grön och gul. Och så är det, det är det dominerande draget som anger färgen, sedan finns även drag av andra färger i en och samma person.

Boken verkar först och främst vända sig till chefer och säljare, men alla kan ha nytta av den i umgänget med andra. Den är småtrevlig och intressant och jag har ställt mig i kö på biblioteket för ”Omgiven av psykopater” av samma författare.

Adlibris Pocket  Ljudbok E-bok MP3 Bokus Storpocket Pocket   Häftad

Behandlingen - Mo Hayder

Så otäck! Ibland blir jag illamående och får snabbläsa för att stå ut. Ändå måste jag läsa vidare.

Boken handlar om pedofiler och ett sinnessjukt odjur som attackerar en familj med en liten pojke. Mamman och pappan hittas fjättrade och helt uttorkade i ett hus, deras pojke är försvunnen. Jack Caffery berörs djupt av utredningen och är själv rädd att han ska kunna behålla fokus och lugn.

Jacks bror försvann när de var barn och återfanns aldrig. I grannhuset bor den man som ansågs vara den skyldige. Jack bor kvar, han kan inte flytta, han vill ha svar. Jack övertog föräldrahemmet, och pedofilen i grannhuset trakasserar honom genom att ständigt lämna skriftliga meddelanden och kryptiska ledtrådar om vad som kan ha hänt hans bror – eller bara ställa sig och stirra in genom fönstret.

Det här är ingen deckare för kräsmagade. Jack Caffery är inte heller någon hjälte, även om han drar riktiga slutsatser ibland. Han är komplicerad, ibland rent av frånstötande och dessutom har han en kärleksrelation med ett brottsoffer och hon är lika skruvad. Det här är en bok som innehåller udda människor. Tracy - som Jack identifierat genom en pedofilfilm och söker upp för att han tror att hon kan ha upplysningar om hans bror - är en sådan. Hennes rökande och spottande av slem i en kopp förutom hennes känslokyla ger rysningar längs ryggraden.

Den unga pojken är fortfarande försvunnen och Jack inser att polisen inte kommer att hitta honom vid liv. Samtidigt samarbetar inte föräldrarna, de döljer något. Jack misstänker att förövaren kommer att slå till igen, och han känner sig oerhört frustrerad. Han får rätt.

När upplösningen så småningom kommer i slutet, så är brottet ännu värre än jag hade förväntat mig. Mo Hayder är en skicklig deckarförfattare, men läsaren får vara beredd på vidriga människor och brott.

Utkom på Modernista år 2015.

Adlibris Inbunden pocket E-bok  Bokus Inbunden pocket E-bok

Två deckare av Mo Hayder och en av Dror Mishani

Efter det att jag läst ”Försvunnen” fick jag blodad tand och läste de två deckarna som föregick ”Försvunnen”, dvs. ”Ritual” och ”Hud”. Jag får lov att erkänna att de båda faktiskt var lite i mastigaste laget för mig vad gäller blod och död. Men, spännande var de båda och gav också svaret på varför Flea i boken ”Försvunnen” tittade till ett lik som hon gömt.

Jack och Flea, det är huvudpersonerna - förutom ”den vandrande mannen” förstås, vars sällskap Jack söker titt som tätt - han vet inte var han ska hitta honom, men han åker runt och håller utkik efter en lägereld i mörkret. På något sätt hoppas Jack att den vandrande mannen ska kunna ge Jack svar på livsproblemen, han tror sig känna av att den vandrande mannen är synsk.

Poliserna Jack och Flea brottas med egna livsproblem. Fleas föräldrar försvann vid en dykning och Jacks bror försvann när de båda var barn, offer troligtvis för en pedofil. Den enda familj Flea har kvar är den yngre brodern, men brodern drar med sig det ena problemet värre än det andra.

Här är det mycket av allt. Tragedi. Vånda. Ond bråd död. Magi och afrikansk ”religion”. ”Ritual” startar med att Flea, som är polisdykare, hittar en hand, men resten av kroppen är försvunnen. Båda böckerna hör ihop, så läs dem båda.

Mo Hayder skriver i ett efterord lite om sitt förhållande till sin huvudperson Jack Caffery. ”Jag tänker inte förneka det: kriminalkommissarie Jack Caffery är min affischpojke. Min älskare, min pojkvän, min petit copain. När jag skapade honom skapade jag min fantasiälskare.” Det var ord och inga visor det!

”Utsuddade spår” är raka motsatsen till Mo Haydens kriminaltrillers. ”Utsuddade spår” är skriven av Dror Mishani och utkom på hebreiska 2011. Jag skulle kanske hellre kalla den roman, även om huvudpersonen är polisinspektör. Här skrider handlingen långsamt fram, spänningsmomentet saknas helt och även om den är välskriven blir jag något uttråkad ibland.

Huvudpersonen polisen Avraham är en antihjälte, han har fel gång på gång. När en orolig mor kommer in på stationen och vill anmäla sin tonåriga son försvunnen så förklarar han för henne att han säkert bara gett sig av, i Israel har vi inte den typen av brott. Och orsaken till att det inte skrivs några kriminalromaner i Israel beror på att den typen av mördare och brottslingar bara inte existerar. Men pojken är försvunnen och förblir försvunnen.

Och Avraham blir tvungen att starta en utredning. Även när utredningen är slut och fallet avslutat, så kvarstår osäkerhetskänslan: Är det verkligen det som har hänt? Ur romansynpunkt är boken fantastisk med fina personporträtt, men ur deckarsynpunkt: Njae ...