torsdag 21 september 2017

1968 - Jan Guillou

Jag har läst Guillous serie med stor behållning, men i den här boken känner jag mig inte hemma. Delvis beroende på klasskillnader och dessutom sida efter sida med de politiska vänsterrörelsernas diskussioner. Ett evigt pladdrande sida upp och sida ner i en stor del av boken. Jag får erkänna att efter ett tag suckade jag och bläddrade vidare för att hitta ett intressantare avsnitt. Jag har aldrig känt mig hemma vare sig på vänster- eller högerkanten, båda sidor är lika goda kålsupare. Det är ingen tillfällighet att omslaget är illrött.

Neurosedynrättegången i Tyskland och senare i Sverige fångade mitt intresse, så även onkel Sverre som försöker ordna arvet efter sig på så sätt att det inte ska splittra släkten ytterligare, utan i stället ge dem en möjlighet att försonas.

1968 var det år jag kom till Sverige och arbetade på ett kontor beläget på ett säteri inte långt från huvudstaden, men ur ekonomisk synpunkt ändå långt borta. FNL-rörelsen och Vietnamkriget fyllde tidningarna och bilden av polischefen som avrättar en fängslad Viet Cong-krigare sprids. (Den starka bilden av den nakna flickan flyende undan Napalm som chockade världen kom flera år senare, men är troligtvis den bild som bränts in på många näthinnor.) Jag kände ungdomar med både FNL-märke och palestinasjalar, men jag tror inte någon av dem var speciellt aktiva - det var mera en ungdoms- eller modegrej.

Jag kommer ihåg Olof Palme som tågade med proteströrelsen mot kriget i Vietnam och hans fördömande ord om USA. Och jag tyckte han var modig. Dessutom var det svält och krig i Biafra.

1968 är händelserikt även för mig som inte levt i Guillous värld och inte kan räkna mig som intellektuell. Martin Luther King och Robert Kennedy mördas och världen har fortfarande inte glömt JFK i Dallas, vi var många som undrade vart världen var på väg? Johnny Cash spelade in sitt fängelsealbum "At Folsom Prison" och det spelade jag och mina vänner sönder och samman. Elvis blir pappa. Jag träffar min blivande man och fascineras av Sverige. Jag får höra av mina arbetskamrater att man varje månad har en karensdag som man ska ta ut. Det är en rättighet! Jag förstår absolut ingenting och vägrar att ta en karensdag utan att vara sjuk!

Jag var nog mer inriktad mot ”drömlandet” USA än åt maoister och andra socialister. Och Nixons valseger i slutet av året sa mig ingenting.

Den som år 1968 räknade sig som socialist och rödvinsvänster kan säkert njuta till fullo av boken. För mig var och är det en främmande värld som skildras. För oss som inte hade möjlighet till utbildning förrän något år senare genom Komvux - är detta långt ifrån mitt 1968.

Adlibris Inbunden MP3-CD Bokus Inbunden Ljudbok E-bok 


Inga kommentarer: