Ulla Bolinders deckare blev en överraskning, och en angenäm sådan. Jag fick känslan av att jag tjuvläste i polisens utredning, varvad med de olika vittnenas egna röster och berättelser. Samtidigt finns det ingen berättarröst som håller ihop storyn utan den spretar hit och dit och jag som läsare får dra slutsatser och foga ihop. Det blir riktigt intressant!
En sjuttonårig tjej försvinner när hon går hem från en födelsedagsfest. Hon hittas först två dagar senare av en kompis och sin sambo, död i ett dike.
Allt utspelar sig i Gustavsberg och polisen följer alla anmälningar som kommer in. Och det är många - barn har blivit ofredade och våldtäktsförsök har skett. Även en "stråltant" får berätta sin historia. Oron sprider sig i samhället.
Författaren är skicklig på att nyansera de olika personernas berättelser och sätt att uttrycka sig, så att deras olika personligheter framträder. Det gäller även poliserna, när de berättar hur de ser på sitt jobb och hur ett vittnesförhör ska gå till.
Ibland blir personernas egna berättelser lite onödigt långa, även om jag förstår att det är en omständlig och lite gnällig person som berättar. Här ryms så många röster att det blir lite svårt att, speciellt i början av läsningen, komma ihåg de olika karaktärerna. Så småningom framträder de mest intressanta gestalterna och så även mördaren.
Ulla Bolinder har skrivit många böcker tidigare, men "Trauma" är den första jag läser. Hon har en alldeles egen stil och jag lovar att jag kommer att leta fram hennes tidigare böcker på biblioteket. Det här berättargreppet gillar jag även om boken inte är spännande som en thriller. Den är mer undersökande och känns verklighetsnära. Väl värd att läsas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar