Hilary Mantel skriver som ingen annan.
Hon lyckas få mig att se en redan mycket omskriven tid med helt nya
ögon. Det gör hon genom att ge Thomas Cromwell huvudrollen och låta mig uppleva allt genom honom, hans tankar, hans inre
monologer och hans åsikter om tiden och folket.
Jag har läst både Wolf Hall och För
in de döda. Persongalleriet är rätt så krävande i båda
böckerna, speciellt som var och varannan mansperson heter Thomas.
Det finns en personförteckning i böckernas början, och det kan bli
en hel del bläddrande.
Med TV-serien The Tudors i gott
minne slapp jag bläddrandet. Visserligen känner
jag till den här tiden, men en hel del personer och namn hade fallit
ur minnet. Jag ser sällan på serier på TV och jag missar alltid
avsnitt, så därför brukar jag köpa hela serien när det kommer ut
en box. The Tudors är en såpa, som inte alltid är riktigt
historiskt korrekt, men den är mycket servärd! De extravaganta och
vackra kläderna är en njutning för ögat och gör både män och
kvinnor attraktiva.
För in de döda utspelar sig under
knappt ett år, men det är ett händelserikt år, och med Hilary
Mantels formuleringskonst blir berättelsen mycket intressant och
engagerande. Det här det år som kungen tröttnat på Jane Boleyn
och försöker finna en väg ut ur äktenskapet. Även om hans
handlingar i dag verkar grymma, så ger Hilary Mantel en annan bild
av kungen och samtiden.
”Ingen kan begripa en mans fantasier
och Henrik är ingen horkarl, har inte tagit sig många frillor. - -
- Kungen behandlar inte sina sängkamrater illa. Han är inte den
sortens man som avskyr en kvinna sedan han väl ägt henne.”
Det är genom Thomas Cromwell vi lär
känna tiden och samhället och kungens och religionens makt.
Cromwell är nu kungens sekreterare och den som har kungens gunst får
också en viss makt och rikedom. Samtidigt är det som att gå på
slak lina, intriger och maktspel hör till vardagen. Huvuden rullar.
Läs min recension av För in de döda
på LitteraturMagazinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar