Malin Persson Giolitos böcker blir
bara bättre och bättre.
Boken gör en rivstart med den unga
Katrins öde. Föräldrarna är bortresta och hon har bjudit hem en
pojkvän på mat. Hon har dukat fint. Hon är nervös och har duschat
flera gånger. Det ska bli så bra. Allt spårar ur, pojkvännen
visar osympatiska sidor, vill inte ha mat utan går till sovrummet
direkt. Larmet kommer från en granne som hör hunden förtvivlat yla
och när polisen så småningom kommer dit finner de den vettskrämda
hunden och Katrins döda kropp. DNA-spår saknas. När sedan den
många år äldre läkaren Stig Ahlin träder fram och erkänner att
han haft ett sexuellt förhållande med Katrin, övertygas polisen om
att han är mördaren och alla resurser läggs på att ta fram
underlag för en fällande dom.
Det är nu tretton år senare och
advokat Sophia Weber ges i uppdrag av sin gamla professor att titta
på domen. Sophia tvekar, men börjar gå igenom materialet. Hon har
svårt att bortse från incestanklagelserna, men nu är det
mordfallet det gäller.
Undantar man början på boken så är
det ingen roman som frossar i hemskheter och det tycker jag är
positivt! Slutet på boken är riktigt bra och helt i min smak. Det
förstärker den realistiska känslan jag fick redan tidigt vid
läsningen.
Läs mer på Litteraturmagazinet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar