Lättläst, underhållande och
spännande sammanfattar nog rätt bra Carin Gerhardsens femte
kriminalroman om Hammarbypolisen. Här förekommer också polischefen
som påminner väldigt mycket om verklighetens ”kapten Klänning”.
Det är en deckare för stunden, välskriven, men den stannar inte
kvar länge i tankarna efter att jag läst ut den. Precis i början
tycker jag att den är lite för snuttifierad.
Boken börjar en tidig lördag morgon.
En ung kvinna springer naken efter vägen. Hon springer och springer
och verkar inte medveten om omgivningen. En bil stannar och en
medelålders man fångar upp henne, men han får ingen kontakt, han
lindar in henne i en filt och beslutar köra henne till
Södersjukhuset. Plötsligt börjar hon skrika och när han stannar
bilen hoppar hon ur. Han försöker lugna henne men hon slår sig lös
och försvinner springande.
Polisen tillkallas när hon står och
bankar på pianoteknikern John Gideons dörr. Han verkar inte vara
hemma. Flickan förs till sjukhus, hon pratar inte, verkar inte veta
vem hon är. Polisen står handfallen. Flickan har blivit våldtagen.
Men har hon blivit utkastad från Gideons lägenhet utan kläder? Har
hon blivit våldtagen där inne av en eller flera män? Grannarna
vittnar om en strid ström av unga flickor som besökt Gideon.
Konstigt nog har ingen gjort någon anmälan. Är han en hallick som
förser pedofiler med offer? Han blir högintressant för polisen,
och det gäller att hitta honom snabbt.
Det är full rulle i den här boken och
polisen blir tvungen att tänka om många gånger. Allt är inte
riktigt som det verkar vara. Lite långsökt tycker jag det är att
polisen kopplar ihop händelserna med barnliket som hittas inlindad i
en plastpåse av en fiskare. Det går lite för fort här. Det
underhållning från början till slut och verklighetsanknytningen
får bokens ”kapten Klänning” stå för. Det verkliga fallet
överträffar faktiskt fiktionen.
I boken framgår hur svårt det är att
undersöka ett sexualbrott, speciellt när offret tiger och när hon
äntligen börjar prata serverar den ena historien efter den andra.
Jag gillar sidospåret med den lätt förståndshandikappade Jenny
och hennes dilemma hur hon ska reda ut den situation hon hamnat i.
Hon är medveten om att hon inte är speciellt smart, men hon
försöker förtvivlat hitta en lösning.
Det är en bra historia, väl värd att
läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar