Så trevligt med en roman som har en medelålders kvinna i huvudrollen.
Jag var tvungen att googla på
Ribston eftersom jag inte är någon trädgårdsguru och fick då
fram att det är en gammal äppelsort som skördas i december(!) här
i Sverige.
Romanen är underhållande och
humoristisk och en eldorado för alla hempysslare och läsare av
heminredningstidningar. Detta till trots innehåller den också
vardagsbekymmer, sorg och död. Men framför allt är det en hyllning
till medelålders kvinnors förmåga till anpassning och kvinnors
inneboende styrka. En lite äldre läsare har en hög
igenkänningsfaktor.
Gunilla heter huvudpersonen och hon
förälskar sig i ett äldre hus i en lite finare stadsdel. Hennes
man Peter ser också fördelarna efter visningen, det är högt i tak
och han minns sin barndom. Trots att det är betydligt kostsammare än
det hus de har i dag, slår de till. Beskrivningen av huset och
trädgården är underbar, jag känner att jag är där och ser allt.
Sonen bor i en egen hyreslägenhet och har ett bra jobb, så nu
behöver de bara tänka på sig själva. Men Gunilla blir oväntat av
med jobbet, som så ofta händer i dag, och de drabbade är de som
sist får veta. Efter chocken inser hon att hon fortfarande har
potential och inreder ett arbetsrum hemma. Hon får nytt umgänge,
och affärsrelationer med andra kvinnor med egna rörelser, och hon
ser verkligen fram emot att jobba i det underbara huset, ta en paus i
trädgården, och bara njuta av livet. Så visar det sig att den som
arbetar hemma också är den som får fixa det mesta, Peter har ju
inte lika lätt att ta ledigt från sitt jobb. Det blir inte riktigt
som hon tänkt sig.
Sonens flickvän förbryllar både
Peter och Gunilla. Flickvännen kommer från det område där Gunilla
själv växte upp och efter ett utsläpp från fabriken flyttar hon
helt enkelt in i sonens etta och blir kvar där, även efter det att
faran är över. De har inte känt varandra så länge och
samboförhållandet fanns inte på sonens agenda, i alla fall inte så
här tidigt, de kände ju knappt varandra. Gunilla försöker i det
längsta urskulda flickan, men här tycker jag att hon är alldeles
för mesig. Flickan verkar vara ett riktigt ”Hår av Hin”, och
lite mera ruter i huvudpersonen skulle ha behövts. Visserligen
förstår jag Gunillas jämförelse med sin egen svärmor, och hur
hon själv hade svårt att anpassa sig i en annan samhällsklass, men
i alla fall.
Det är en riktigt trevlig
läsupplevelse, en lättsam och varm feelgood-roman som även berör svåra
saker. Vi behöver sådana här romaner ibland. Jag rekommenderar den
av hela mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar