Tillbaka till Hope River – Patricia Harman

Detta är en helt underbar bok, jag njöt hela vägen genom sidorna. Trots att den utspelar sig under depressionsåren i USA och tiden när Hitler blir president i Tyskland, så är den oerhört charmig. Fattigdomen och arbetslösheten är omfattande, men barn föds också i bistra tider.

Patricia Harman är barnmorska och har tidigare skrivit boken ”Barnmorskan i Hope River”, men den boken har jag inte läst. Den här romanen kan betecknas som feelgood, eftersom känslan av hopplöshet aldrig infinner sig, utan det finns alltid en utväg.

Huvudpersonen i den här boken heter Becky Myers. Hon är sjuksköterska och riktigt orolig för sin chef, doktor Blum. Han har helt stängt ute yttervärlden efter det att hans fru kört ner i floden och omkommit. Ingen vet vad han drabbats av, han är som ett barn, han talar inte och måste matas, kläs och få tänderna borstade. Hans bror tröttnade och tog avstånd, men Becky kan inte lämna doktorn vind för våg efter att pengarna tagit slut och de står inför vräkning. Någon gång måste han ju bli bättre – nu får han bli hennes patient. Hon beslutar att tillsammans med doktorn åka tillbaka till Hope River där doktorn har ett hus. Eller hade, huset är borta. Vad värre är, hennes enda väns hus är övergivet.

Det är bara elände, och ändå inte. Här finns vänskap och kärlek. Människorna hjälper varandra. Trots att Becky är sjuksköterska och fullt kapabel att assistera vid operationer är hon livrädd för förlossningar. Hon tycker det är otäckt med allt kladd när en ny människa kommer till världen, men omständigheterna gör att hon tvingas att axla barnmorskans jobb redan på resan till Hope River.

Ett par utdrag från s. 15:

”Jaha”, säger jag till doktor Blum och sätter mig bakom ratten igen, fortfarande med hjärtklappning. ”Jag förlöste en kvinna. Såg du det?” Blum snarkar och har saliv på hakan. Jag betraktar honom sorgset. Min en gång så briljante kollega är nu inte mycket mer än ett spädbarn själv.

Och när doktorn spiller på ett kafé, suckar den trötta Becky:

”Du gjorde det med vilje, eller hur?” väser jag till min patient. ”Som straff, men för vad?” Det är inte mitt fel att du förlorat förståndet.”

Jag sträckläste. Boken är spännande och språket flyter lätt och jag måste ge en eloge till Annika Sundberg som står för översättningen och till författaren som skrivit denna njutbara berättelse.

Recensionsexemplaret låg oväntat i min postlåda. Tack för det, Historiska Media.

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok

Svinen - Carl-Johan Vallgren skriver som Lucifer

Jag har precis läst ut Carl-Johan Vallgens (eller Lucifers) andra noir-thriller och känner mig något ambivalent. Så mycken svärta, så mycket elände med ljusglimtar som blir just det – snabba solreflexer innan molnen åter drar fram över berättelsen. Det här är ingen deckare, här finns inga andra poliser än ”Kapten klännings” gelikar. Här finns prostituerade, knarkare, rånare och så huvudpersonerna som är sprungna ur denna miljö: Katz, Jorma och Eva.

Droghungern är alltid närvarande i antihjälten Danny Katz liv och får honom att ta kontakt med sin gamla langare. När sedan langaren hittas död av en överdos fattar Katz misstankar och börjar leta efter langarens flickvän som verkar ha försvunnit. Jorma försöker förstå varför det rån han och några kompisar skulle utföra mot en värdetransport verkade vara en fälla där hans kumpan sköts till döds – en regelrätt avrättning som Jorma bevittnade. Medan Eva, som nu är åklagare, samarbetar med finanspolisen i Bosnien. Inte heller hon är befriad från det gamla begäret, men hon har bytt ett missbruk mot ett annat.

Så småningom sammanstrålar de tre vännernas vägar.

Jag undrar om Vallgren har valt pseudonymen Lucifer för att ytterligare förstärka svärtan i berättelsen, för visst kunde historien gott vara skriven av mörkrets furste. Men, den är onekligen väldisponerad och väl genomarbetad, det är nästan så att den blir trovärdig, men bara nästan.

Boken stöter bort mig i början, de första femtio sidorna handlar om rånet, redan där var jag på väg att lägga bort boken. Sedan kom jag igång med läsningen, men för mig var det ingen blandvändare, utan jag tog mig an boken i små bitar för att sedan när jag kom till slutet utbrista: Men, så kan man väl inte göra med sin huvudperson? Eller, är det en cliffhanger för att få mig att läsa nästa bok?

Adlibris inbunden ljudbok Bokus inbunden e-bok

Två gånger Kristina Ohlsson

Två böcker, Lotus Blues och Mios Blues, med en riktigt fantasifull och rafflande historia, men jag kan för mitt liv inte begripa varför det är just två böcker … Den första boken har inte något riktigt avslut utan historien fortsätter direkt i nästa bok. Ett smart sätt att få läsaren att även köpa bok två, kanske? Bok två inleds med en resumé och därför går den att läsa fristående.

Lite påminner böckerna om gamla amerikanska deckarpocket som jag läste i min ungdom, typ Mickey Spillane-historier. Mord staplas på varandra, oförklarliga händelser och misstänksamheten ökar hos den svarta advokaten i Stockholm. Vem kan han lita på? Är polisen inblandad? Varför är just han utsatt för denna mystiska komplott.

Det hela börjar när en man kliver in på advokatkontoret och ber Martin Benner hjälpa hans syster, Sara Tell, kallad Sara Texas i tidningarna. Hans syster har erkänt ett antal mord, och blivit mycket omskriven. Hon är däremot död sedan ett halvår tillbaka, hon tog sitt liv. Brodern är övertygad om att hon är oskyldig och påstår att hennes advokat inte gjorde sitt jobb och han lyckas övertala Martin att ta en titt på fallet. Det skulle han aldrig ha gjort.

Martins liv blir aldrig mer detsamma. Hans för ett ungkarlsliv med snabba ragg på krogen, trots att han vet att kollegan Lucy hyser varma känslor för honom och han är mycket beroende av henne, men han vill vara fri och leva livet. Paradoxalt nog är han hängiven sin systerdotter som blev föräldralös tidigt, och som han förbarmade sig över, och vägrade lämna till fosterhem. Han har gott om pengar så han kan betala någon att se efter Belle när han lever sitt jetsetliv.

Martins liv blir en mardröm när han anklagas för mord. Det finns ett vittne som sett hans bil med flit döda en kvinna. Det här är bara början, och bara det första mordet han anklagas för. Historien leder vidare till Texas. Vem är den mystiska Lucifer som verkar hålla i trådarna och vara far till Sara Texas försvunna son?

Det blir ingen lugn stund när historien hastar vidare. Läsvärd bladvändare, men ingen stor litteraturupplevelse, en läsupplevelse som faktiskt vissa kriminalhistorier kan bjuda på.

Adlibris Lotus Blues Pocket  Ljudbok CD Mio Blues Inbunden Bokus Lotus Blues Inbunden Pocket Mios Blues Inbunden Storpocket   

Vredens dag – Magnus Alkarp

Jag är inte riktigt säker på att jag gillar den här boken, även om jag fann den intressant. Jag upplevde den som lite rörig och lade faktiskt undan den och läste en annan bok emellan, men så tog jag tag i den och började om från början. Nu gick det bättre.

Boken utspelar sig år 1973 med tillbakablickar till år 1944.

1973 är ett händelserikt år för den svenska nyhetsbevakningen: Norrmalmstorgsdramat, Sveriges kung dör och efterträds av vår nuvarande, riksdagen står inför ställningen 175-175, så det är inte konstigt om bokens händelser skulle ha utspelat sig utan att pressen uppmärksammat dessa. Men - berättelsen är fiktion, hoppas jag i alla fall.

I Stockholm kidnappas Simon Krezensky. Tre personer hittas mördade och alla har någon koppling till andra världskriget. I Sverige finns både krigsförbrytare och motståndsmän från kriget, men med nya identiteter och helt nya liv.

För mig är bokens behållning det sätt som Simon behandlar och intellektuellt leker med sina kidnappare. De tre kidnapparna framstår som tre fullblodsidioter, även om någon av dem har försonande drag. Rätt så snart fattar jag misstankar om Simons rätta identitet och någon riktig spänning ger mig inte berättelsen.

Små lustigheter infinner sig här och där. Jag kan inte låta bli att tänka på Leif GW när Thorgrim Lindqvist sitter på parkbänken och matar änder och när han deltar i ett debattprogram i TV. Och så påminns jag om Guillou i samma debattprogram.

Nu är jag inte någon läsare av romaner om ländernas underrättelsetjänster eller s.k. spionromaner, och det kanske förklarar mitt ljumma omdöme. Står det något om agenter på baksidestexten, brukar jag automatiskt välja bort den boken.

Tack Historiska Media för recensionsexemplaret!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok

Stenhuggarens dotter – Ewa Klingberg

Boken är den sjunde delen i romanserien ”Släkten”. Delarna skrivs av olika författare och vi läsare får följa en släkt och en rings kringelkrokiga vägar genom släktled och århundraden. Böckerna är sinsemellan väldigt olika - jag bara läst två delar tidigare – den enda likheten är att huvudpersonerna är starka och självständiga kvinnor och handlingen förlagts i historisk miljö. Historien är nu framme vid andra hälften av 1200-talet.

Nu heter huvudpersonen Sissela Konradsdotter och är något så ovanligt som en kvinnlig stenhuggare. Hennes far är välkänd stenhuggarkonstnär och hans berömmelse gör att fadern kallas till kungen och Sissela följer med på resan.

Jag läste boken, men blev inte riktigt ”fast” i berättelsen. Det kändes som att läsa en veckotidningsroman och jag får lov att erkänna att jag läste den på så vis också, lade den ifrån mig rätt ofta och tog upp läsandet någon dag senare.

Jag tycker att den historiska förankringen väger lite för lätt. Visserligen finns här kamp om makten, frillor och frillobarn, men ändå är det svårt att få grepp om tidsepoken och de historiska personerna.

Språket i boken flyter lätt. Den är romantisk och den finner säkert många läsare som gillar den typen av berättelser.

Tack Historiska Media för recensionsexemplaret!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden 

Kvinna inför rätta (Apple Tree Yard) – Louise Doughty

Louise Doughty är en författare jag inte tidigare läst. Det här är hennes sjunde roman och den har blivit översatt till mer än tjugo språk. Jag kan förstå det, den är oerhört intressant även om jag inte skulle vilja placera den i thrillerkategorin.

Berättaren är en mogen kvinna, Yvonne Carmichael, framgångsrik forskare inom genetiken. Hon blir kallad till Houses of Parliament och håller ett anförande i ett av utskotten, och just denna dag råkar hon på en man som av någon anledning, som hon själv inte kan förklara, intresserar henne. Hon vet inte vad han arbetar med, inte vad han heter och ändå följer hon med honom när han vill visa henne ett underjordiskt kapell. De har sex. De fortsätter att träffas och har sex på obskyra ställen. 

Yvonne är lyckligt gift och har utflugna barn. Hon hävdar bestämt att hennes äktenskap är lyckligt. Hur kan då detta hända? Kan man älska två personer eller bedrar hon sig själv?

Boken ställer många frågor och visar på hur en besatthet kan leda till en katastrof - men vad vi som läsare har att gå på är Yvonnes upplevelser, hennes uppfattning av älskaren, av familjen, av rättegången, av advokater, av åklagare, av vittnen. Jag hade nog gärna haft en annan ingång också, gärna fått både den äkta mannens och älskarens upplevelser.

Boken börjar i rättegångssalen, sedan berättar Yvonne bakgrunden, för att i bokens andra halva återvända till rättegången. Jag gillar sättet att berätta historien, att få en liten pusselbit i taget och att vilseledas lite lätt. Boken är ingen bladvändare, även om den triggar till fortsatt läsning. Jag läste den bitvis och det tog flera dagar. Yvonne ger oss många tankar och funderingar över verklighet och fantasi, att det som sker i vår egen hjärna kanske inte är den verklighet som andra uppfattar, och jag tänkte bjuda på ett litet kort citat:

”Jag kan inte tro att vi hade sex i Houses of Parliament. Jag kan knappt tro att vi hade sex över huvud taget. Den där intensiva känslan, yrseln i det hela, som om jag stoppat ansiktet i en bukett liljor med så ljuvlig doft att jag blev svimfärdig – det var så det var. Var det lycka? Var det allt det var? Eller var det ett slags beroende, av berättelsen, av dramat i det vi gjorde? Om det var en film var vi stjärnorna.”

Allt som allt är boken helt underbar, berättelsen skrider långsamt framåt, så den läsare som förväntar sig en förtätad spänning på varje sida kan bli besviken. Jag älskar boken, men jag tog mig an den utan att ha läst vare sig baksidestext eller andra omdömen och jag blev fast efter några få sidor. Jag skulle nog inte valt boken i bokhandeln, jag uppfattar omslaget som lite tråkigt. Men, nu har jag fått upp ögonen för den här författaren.

Tack, Forum, för recensionsexemplaret.

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok

De försvunna - Caroline Eriksson

Caroline Eriksson har tidigare skrivit spänningsromaner baserade på verkliga historiska händelser. Jag har läst ”Djävulen hjälpte mig” som jag verkligen gillade skarpt. Nu har hon skrivit en spänningsroman som helt är hennes egen fiktiva berättelse.

Det börjar riktigt rafflande. En sommarkväll åker Greta, Axel och dottern Smilla ut till en enslig ö. Greta väljer att stanna kvar i båten, hon mår inte så bra, hon är gravid. Axel och Smilla går på upptäcktsfärd. Axel är en bra pappa och han och dottern ska utforska den spännande ön. Tiden går och de kommer inte tillbaka. Greta börjar leta på ön, hon ropar, men får inget svar.

Ett riktigt spännande upplägg. Ingenting är vad jag tror att det är, som läsare vilseleds jag hela tiden, men ändå är det för mycket psykologi för min smak. Jag kan inte identifiera med med Greta. Jag förstår henne inte. Hon handlar väldigt underligt när Axel och Smilla försvinner. Det är tydligt att hon har psykiska problem. Det finns något traumatiskt i hennes bakgrund. Hon är inte riktigt säker på vad som hänt och det är inte vi som läsare heller. När hon äntligen tar sig i kragen och gör en polisanmälan om att hennes man och barn försvunnit blir hon senare kontaktad av polisen som säger att enligt deras register har hon aldrig varit gift och inte heller har hon något barn. Men, borde hon inte för polisen ha uppgett både namn och personuppgifter för de försvunna? Skulle då inte polisen kollat om de existerade?

Den ena dimridån efter den andra läggs ut av författaren och till sist blir jag fast i overklighetskänslan. Greta ringer till Axels telefon, men kommer direkt till telefonsvararen. Efter några dagar ringer hennes egen telefon. Axels namn syns på displayen, men hon möts av tystnad när hon svarar.

Det är en historia med många bottnar, men trots att det är en ganska tunn bok, känns den för lång för min smak. Den är i välskriven och riktigt spännande för den läsare som känner att människans inre består av outforskningsbara, spännande djup.

Slutet är bra, allt får sin förklaring så långt det nu går. Tack för recensionsexemplaret, Forum, jag läste det trots min milda skepsis med nöje.

Adlibris Inbunden MP3 på CD Bokus Inbunden MP3 på CD  E-bok  Nedladdningsbar MP3