Kjell Westö ger oss en
roman som griper tag, och även om huvudpersonen är en författare,
så påminner han inte speciellt mycket om bokens författare. Kjell
Westö själv har producerat den ena succén efter den andra, medan
bokens författare sliter hund för att försöka upprepa sin
succédebut och ständigt misslyckas. Romanen är intressant och
läsvärd och handlingen placeras tidsmässigt med referenser till
händelser i världen.
Kjell Westös berättarjag
ger oss en barndoms- och vuxenskildring där klasstillhörigheten
intar en avgörande roll, trots att umgänget mellan medelklasspojken
och överklassbarnen från den välbärgade och mäktiga familjen
Rabell, Stella och Alex, vid första påseendet verkar både nära
och kamratligt. Det är något som hela tiden skaver hos berättaren.
Han ser att hans far inte trivs att prata med Stellas och Alex mor -
det omvända gäller också. De undviker varandra. Ändå är inte
allt frid och fröjd i den Rabellska familjen. Garderoben innehåller
skelett som även Alex mor gömmer undan när hon understödjer sin
sons lögn om fadern.
Huvudpersonen och
berättaren är en författare som drabbas av skrivkramp efter
debuten och de alster som ges ut får dåliga recensioner och
pengarna tar slut. Han jobbar som lärare men drömmer om en ny
listetta.
Genom hela berättelsen
skildras dragningen och bitvis passionerad kärlek mellan Stella och
författaren. De möts om och om igen och varje gång krackelerar
förhållandet så småningom. Ändå verkar de ha allt, kärlek,
passion och kamratskap. Kanske är det deras uppväxtbakgrund som
ändå sätter käppar i hjulet.
Hela berättelsen
genomsyras av viss självrannsakan. Kan vi lita på vårt minne? När
vi inte kan erkänna våra tillkortakommanden så kanske vi förändrar
minnet så att det passar oss lite bättre? Jag tror att det här är
en allmänmänsklig svaghet. (Och då kan man kanske börja undra hur
exakta ett vittnes uppgifter i domstolen är efter att en lång tid
passerat.)
Kjell Westö avslutar
romanen med orden: ”Men vad är det vi minns och vad är det
egentligen vi älskar?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar