Döden har sitt pris - Jan-Eric Boo

Jan-Eric Boo är en helt ny författarbekantskap för mig och en angenäm sådan. Jag läste hans bok ”Döden har sitt pris” i sommarstugan när jag pausade från klippning av buskar och ansande av gräs och ogräs. Jag läser författarens hemsida och får mig berättat att han började som fotograf för att sedan bli polis, både inom utredningsverksamhet och underrättelseverksamhet och som civilpolis för både FN och EU. Det märks att han har kunskap om det han skriver.

En serbisk lastbils sprängs i Hässleholm. I vraket hittas en kropp – troligtvis chauffören som tagit en paus. Det visar sig att han skjutits innan bilen sprängdes. Är sprängningen ett försök att dölja ett mord? Efter en lite trög startsträcka fastnar jag i läsningen och även om boken inte kan kallas bladvändare så känns den autentisk och triggar till vidare läsning.

Poliserna Michael Lundell och Mirka Salo, brottsbekämpare av den grövsta organiserade brottsligheten, kopplas in på fallet och utredningen leder dem till Bosnien. Poliskaraktärerna är intressanta och väl utmejslade. Michael närmar sig pensioneringen, har svåra upplevelser bakom sig (utspelar sig i den första boken som jag inte läst), men hans trauma framgår och han tvekar att gå tillbaka till polisen, men tar ändå steget. Mirka är betydligt yngre och har en dotter som inte längre bor hos henne. De är dock ett bra radarpar och är sammansvetsade i ett kamratskap som balanserar på en förbjuden linje de inte får överträda. Och nu har Mirka fastnat i ett destruktivt förhållande med en tjusig karl som hon alldeles för snabbt flyttade ihop med.

Jag drog på smilbandet när jag i slutet av boken läser vad Mirka anför på den stora morgonsamlingen på länskrim om den föreslagna rikspolischefen: ”... Dessutom har jag inget som helst förtroende för de föreslagna nya rikspolischefen. Tänk bara på hans bakgrund i punkbandet Bad Boo Band och skivan Knulla i Bangkok. Ser man dessutom på hans tidigare bedrifter som chef för Migrationsverket och Försäkringskassan blir jag inte imponerad. ...”

Det är en riktigt bra och läsvärd bok. Här är 266 sidor både sorg och glädje, och livets alla förtretligheter plus en utredning som så sakta leder i mål. Även om boken inte har den gastkramande spänningen, så infinner sig känslan av verklighet med oförutsedda händelser och polisiära misstag. Jag ser fram emot flera böcker av Jan-Eric Boo!

Adlibris Inbunden E-bok Bokus Inbunden E-bok