Boken är en fristående
fortsättning på debuten ”Fasaden som rämnade” och
baksidestexten presenterar den som en spänningsroman. Nja, kanske
inte riktigt eftersom det momentet inte riktigt infinner sig. Den är
dock en trivsam underhållning rakt igenom.
Walle Antonsson är en
karaktär som sticker ut och författaren lyckas verkligen få honom
levande. Han kommer till Lykberga för att försöka förstå varför
hans kompis var där förra sommaren och blev mördad. Lagens
råmärken och att hålla sig till sanningen är inte riktigt hans
melodi, men rätt så snart så möter han en kvinna från den familj
som drabbades hårdast av mordet förra året, ja förutom offret då
förstås. Kärlek uppstår.
Kriminalaren Louise har
lyckats övertala sin man Jens om att köpa ett sommarhus i Lykbergas
fritidsområde. Förra årets mord avskräcker henne inte, men Jens
är tveksam till att hon ska kunna släppa yrkesrollen och kräver
att de inte ska ha något att göra med fjolårets hårt drabbade
familjemedlemmar. Det går si så där. Utan att berätta handlingen,
så visst sker det även detta år ett mord i Lykberga.
Det här är en lättsam
och stundom trivsam historia. Många dialoger är mycket bra skrivna,
men däremellan kommer textstycken som är lite för mycket talspråk
för min smak. I det stora hela får boken godkänt som en lättsam
underhållning, men boken hade nog mått bra av en redaktörs
strykningar här och var. Historien är lite som en film som man
slötittar på utan att vare sig ifrågasätta polisarbetet eller
mördarens motiv eller karaktär.
Det är nog inte lätt att
skriva vare sig spänningsromaner eller deckare, även om det är här
många etablerade författarna tjänar pengar. Dessutom finns det hur
många böcker som helst att välja på idag, så om man ska nå
riktig framgång i genren så bör boken sticka ut ordentligt. Kanske
ska du satsa på en annan genre, Anna Rodell Dahlberg, för du
skriver inte dåligt. Feelgood? Sänd dina manus till de större
förlagen och håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar